Inlägg
Ja, är vi på väg dit? Mot ett land med mer och mer växande klasskillnader. Vad innebär detta för hälsan inte bara hos dem som har det sämst ställt, utan också hos dem som har det bäst ställt? Och vad slags samhällsklimat skapas? Ett med mer och mer brottslighet också? Gynnar detta någon enda av oss?
I artikeln “Finanskrisen ett hot mot mänskliga rättigheter i arbetslivet” kan man läsa:
”I går publicerades den årliga rapporten Kränkningar av fackliga rättigheter, som granskar förhållanden på arbetsmarknaden världen över. Årets rapport berättar om tiotusentals fall av kränkningar i alla världsdelar.
Den globala finanskrisen, som redan har lett till kraftigt ökad arbetslöshet världen över, kommer med största sannolikhet att förvärra situationen ytterligare.
När arbetstagarna tvingas slåss om jobben blir det än farligare att kräva respekt för de fackliga rättigheterna och oseriösa arbetsgivare dumpar priset för arbete.
Hot, avskedanden, fängslanden, tortyr, sexuella trakasserier och till och med mord är fortfarande den hemska vardagen för många arbetstagare och fackligt aktiva. “
Se också “Bygg bort högerpopulismen” av Ulf Lundén:
“Partiet håller sig med en märklig blandning av värdekonservativt moraliskt tankegods och en nostalgisk bild av ett förlorat folkhem.
Slå samman en kristdemokrat, gammelmoderat och en nationalromantisk socialdemokrat, då har du skapat en Sverigedemokrat./.../
Allt handlar i grunden om ökade klassklyftor, en vit etnisk medelklass som sedan länge flyttat från miljonprogrammen i förstäderna och skapat sina egna autonoma världar med privatskolor, barnflickor, städare och som med förakt vänt en vit underklass ryggen.
Det handlar även om en nedmonterad välfärdsstat och en politisk svaghet som inte längre orkar göra en endaste solidarisk armhävning värd namnet. Detta är en av de värsta effekterna av ett individualiserat och privatiserat samhälle.
Alla etablerade partier har sedan länge medverkat till denna utveckling.
Sverigedemokraterna är skickliga på att lägga vantarna på den hopplöshet och vanmakt som redan har uppstått./.../
Högerpopulismen och främlingsfientligheten är här för att stanna. Hur stort partiet kommer att bli beror på om vi skall fortsätta hålla oss till en liberal syn på samhället.
Vi måste börja tala om klassmotsättningar på nytt. Det gör varken de borgerliga partierna eller högerpopulisterna.
I ett jämlikt välfärdssamhälle finns ingen grogrund för någon större främlingsskräck.”
I insändaren “Sådan är kapitalismen” från 26 maj kan vi läsa:
“Till detta kommer fortsatt nedrustning av vår välfärd, en skola för alla, omsorg för långtidssjuka, handikappade och äldre.
De som kommer att klara sig är dom som genom en god ekonomi kan låta sina barn gå i så kallade elitskolor eller köpa sig dyra försäkringar och gå före i sjukhusköerna, eller se till att man kan få åldringsvården och boendet i privat regi.
Hur kan man ändra på det här?
Rösta inte på ett borgerligt parti. Varken i EU-valet eller 2010.”
Göran Greider skriver i ledaren ”Under hans tid dog socialliberalismen”:
”Under Leijonborgs tid dog mycket av de bästa socialliberala traditionerna, även om det skulle bli Jan Björklund som fullbordade verket till hundra procent.”
Ja vadå liberalernas idéer om frihet?
Samt i ”Indianerna utmanar Reinfeldt":
”Men mänskliga rättigheter och hänsyn till ursprungsbefolkningen har idag låg prioritet i EU:s förhandlingar.”
Se tidigare inlägg ”Ge akt på inkomstklyftorna...":
”...ojämlikhet i inkomst i samhället undergräver hälsan och välmåendet hos dess medlemmar. Och inte bara hos de minst lyckosamma.
I en Sunday Times recension av boken summerar John Carey argumenten:
'Det är inte bara de fattiga som lider av effekterna av ojämlikhet, utan majoriteten av befolkningen /.../ En förklaring /.../ är att ojämlikhet ökar stressen rätt igenom samhället, inte bara bland de minst gynnade.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar