måndag 1 juni 2009

Exkluderande och utsorterande istället för inkluderande. Om elitskolor. Och diagnostisering...

illustrerar detta inlägg med en vårbild.

I artikeln ”Elever känner sig utpekade - självbilden haltar för barn i särskild undervisningsgrupp” i Lärarnas tidning kan man läsa:


Elever som går i särskild undervisningsgrupp för koncentrationssvårigheter ger en positiv bild av sig själva när de gör ett självbildstest. Men när de observeras och intervjuas kommer det fram att de känner sig utpekade som avvikande.


'Då säger barnen att de är i den särskilda undervisningsgruppen för att de inte platsar i den vanliga klassen.'/.../


Eleverna var mellan nio och tolv år. /.../


Som jag ser det är det inte konstigt att eleverna reagerar på detta sätt när de möter en verklighet där de blir stigmatiserade. De möter vuxna som förlägger problemen hos eleverna själva.


Anna-Lena Ljusberg har sett en utveckling mot allt fler särskilda undervisningsgrupper. 1988/89 fanns 112 stycken i det område hon undersökt. 2006/07 fanns 180 grupper.


'Tidigare har man lagt mycket möda på att skapa en inkluderande skola [integrering]. Men nu verkar detta ha blivit mindre viktigt.'/.../


...resultaten i särskilda undervisningsgrupper är nedslående.

'Det finns studier som visar att både lärare och elever lägger sina krav på en lägre nivå än i vanlig klassrumsundervisning.'/.../


'...det måste finnas sätt att återigen utveckla en inkluderande skola.'


Hon är intresserad av att forska på vilka material, instruktioner, klassrum och övriga inslag som kan underlätta koncentrationen hos elever med dessa svårigheter.


'Det verkar som om varje generation måste börja på nytt.'”


Ska det verkligen behöva vara så, att varje generation ska behöva börja på nytt?


Läs också artikeln ”Lättare få extra stöd till barn som utreds.” Man måste sätta diagnos på elever i högre grad än någonsin för att kunna sätta in åtgärder. Och vad innebär detta diagnossättande i längden kanske?


Vilken människosyn ligger till grund för dessa idéer från högerregeringen? Samt vilken samhällssyn?


Se också den korta notisen ”Fler elitklasser trots få sökande.”


Hmmm, men HÄR fattas inte pengar!!?? Ja, vår nuvarande regering bryr sig bara om sig själv och de sina!! De lider av empatiunderskott! Och total brist på inlevelseförmåga. Och angående vilka som kanske är mest lämpade att förstå människors känsloreaktioner och känslor se denna bloggpostning om empatiunderskott och hög utbildning.


”Naturligtvis blir det väldigt dyrt för kommunen att bedriva en utbildning med så få elever, säger
Charlotte Wieslander [undervisningsråd på skolverket].”


På grund av få sökande!? Men hur stora kan dessa klasser komma att bli, även om föräldrar får upp ögonen för dem?


Vad säger (skol)forskning om allt detta, med elitisering? Se till exempel inlägget ”Samhälle med mänskligt ansikte” (om betyg och dess påstått motiverande karaktär) samt inlägg under sökningen "betyg."


Pierre Gilly tipsade om inlägget om att ”Det 'nya' gymnasiet är en fara för demokratin":


”Förändringarna får drastiska konsekvenser för såväl elever som demokrati och samhället. Alliansens 'framtidsväg' är snarare ett steg tillbaka och en återvändsgränd i ett samhälle där dörrar måste hållas öppna./.../


På yrkesförberedande utbildningar föreslås en halvering av ämnena svenska och samhällskunskap. Detta skapar ett delat, olikvärdigt samhälle. Elever på yrkesorienterade utbildningar hamnar utanför samhällsdebatten. Detta undergräver demokratin. Språk är makt och kunskap om samhällspolitiska system är en förutsättning för ett aktivt samhällsdeltagande./.../


Förslagen skapar ett delat samhälle, minskar samhällsengagemanget och vidgar utanförskapet Är det verkligen det samhället vi vill ha?

Fredrik Reinfeldt avfärdar kritik mot alliansens förslag, från Mona Sahlin, med motiveringen att hon inte har någon erfarenhet av skoltrötta ungdomar. - Billigt och plumpt! Nåväl, vi har garanterat större erfarenhet av detta än vad han har. Trots det eller kanske tack vare det motsätter vi oss starkt alliansens förslag.”

Se också återigen Pierre Gillys artikel "Hopp om en ny morgon?"

De första tre artiklarna finns också här.

Inga kommentarer: