Om kunskap och kunskap - och skolan...

Sigbrit Franke.

Apropå våra högsta skolpolitiker och deras hyllande av (teoretisk) kunskap: Chefredaktören för Pedagogiska magasinet skriver i sin senaste ledare (s. 4-5) om Sigbrit Frankes utredning om ny lärarutbildning. Innan han började läsa den undrade han hur Franke skulle förhålla sig till…

”…den nonchalanta, ja, ibland närmast föraktfulla, inställning som hennes politiska uppdragsgivare visat mot utbildningsvetenskaplig forskning (det hade varit intressant att se reaktionerna om till exempel Maud Olofsson eller Göran Hägglund uttalat sig på liknande sätt om forskningen inom sina respektive ansvarsområden).”

Frankes ambition har varit hög; att lägga ett förslag som är ”långsiktigt hållbart” och ”som inte präglas av ”de för tillfället rådande vindarna i samhällelig och pedagogisk debatt.”

”Det är ingen dålig ambition med tanke på att det är just de ’rådande vindarna i samhällsdebatten som tagit över utbildningsdiskussionen – ofta på kollisionskurs med det som forskningen inom fältet visat./…/

Som en akademisk yrkesutbildning ska lärarutbildningen, som det brukar heta, vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Men den ska inte bara, hävdar Franke i sin utredning, vara forskningsanknuten – den ska vara forskningsbaserad. Det är en betydande skärpning.

Franke ger sig till och med in i diskussionen om inre och yttre motivation som under en tid varit på tapeten i skoldebatten. Skolan har av tradition använt ’betyg, anmärkningar, kvarsittning, klander’ (känns det igen?) som medel att styra elever. Men motivationspsykologin har, noterar hon förändrat synen på eleven till ’en i grund och botten konstruktiv och nyfiken varelse.’ Undervisning och arbetsformer, konstaterar hon, ’som bygger på inre motivation är med all sannolikhet långsiktigt mer effektiva än verksamheter som huvudsakligen baseras på yttre motivation –belöningar och straff.’”

Och apropå ordning och redadebatten samt om Nannymetoder i skolan se tidigare blogginlägg om "Disciplinproblemen i skolan..." rspektive samt "Det var det där med flexibilitet igen..."

Se också tidigare inlägg om respekt och integritet, respekt, repressiva åtgärder och brist på respekt.

Disciplinproblemen i skolan eller tron att det var bättre förr…

ur filmen Hets.

I recensionen ”Läsvärd exposé men för litet analys” i Pedagogiska magasinet 2009/1 (sidan 90) över avhandlingen ”Störande elever, korrigerande lärare. Om regler, förväntningar och lärares åtgärder mot störande fickor och pojkar i klassrummet” av Marcus Samuelsson, Linköpings universitet, skriver Peter Fowelin:

”Redan i mitten av 1950-talet ombads Torsten Husén att göra en utredning med anledning av den ’uppfostringskris’ som tog sig uttryck i ökade svårigheter att få eleverna att anpassa sig till skolans normer. I den utredning som sedan kom 1959 skrevs bland annat om ’den så gott som permanenta oron i många klassrum.’

Disciplinproblem är inget nytt problem. Det vet vi väl alla, i grund och botten. (Utom en och annan ledande skolpolitiker som tror att allt var så bra förr)."

Ja, det var det där med hyllandet av kunskap och kunnande hos våra skolpolitiker i regeringen… Hur är det med DERAS kunnande och respekt för kunnande, vetande och forskning?

Lika goda kålsupare...

Duck and Cover.

I recensionen ”Art Pepper och det hårda livet” kan man läsa i inledningen:

"När man läser Art Peppers ’Straight Life’ slås man än en gång av likheten under denna det kalla krigets tid mellan USA och Sovjetunionen. Det är samma förakt för de svaga, de avvikande. Och det är samma förkärlek för våld och fängelse som lösning på sociala problem.”

Recensionen finns också här.

Snobbism...

Herrskap och tjänstefolk.

Visste inte riktigt vad jag skulle sätta för rubrik på detta inlägg…

Lennart Frantzell på bloggen Det Progressiva USA om det senaste utspelet mot invandrare:

”Trots Folkpartiets och nu senast Moderaternas utspel mot invandrare som inte lär sig svenska snabbt nog så finns det väl knappast någon Folkpartist eller Moderat som inte hellre pratar engelska än svenska.

Man sätter sina barn i engelskspråkiga skolor - i Sverige -, ser på amerikansk TV och givetvis nedladdade amerikanska filmer från Pirate Bay, osv. Svenskan är ju inte ens ett officiellt språk i Sverige och tappar mark år för år./…/

Så vi kanske istället kan använda pengarna till ge invandrarbarnen en knuff för att behålla sitt modersmål. Vilket skulle gagna Sverige och reta upp Folkpartister och Moderater.”

När jag läser detta blogginlägg tänker jag att fler borde uppmuntras blogga. Även de som blivit skriv- och språkhämmade och som inte tror de har tillräckligt bra språk eller för övrigt något att tillföra i debatten.Inte minst kanske dessa skulle uppmuntras snarare att uttrycka sig och träna just dessa förmågor!

Det finns snobbism både här och där?? Inte bara vad gäller musik och musikutövande (mitt yrkesområde). Hur många gånger har vi inte fått höra om lärare i skolan som sagt åt barn att vara tysta när det skulle sjungas i skolan/klassen? Samt blivit hämmade när det gäller andra estetiska uttryck, som ritande, målande oc kanske också dansande.

Människor har blivit hämmade också på andra områden och kanske många fler områden än vi är medvetna om? Bland annat vad gäller att uttrycka sig i tal och skrift. Apropå detta med språk.

Just det att uttrycka sig kan ha oerhört stor betydelse. Se den amerikanska psykologen Jennifer Freyd om detta här. Samt den norska allmänläkaren Anna Luise Kirkengen här samt här. Och man har också konstaterat att bristen på känslospråk ökar i världen, se fenomenet alexitymi och vad detta tros orsaka. Se detta inlägg.

Om "Empaty and autism spectrum disorders [ASD]" står det:

"Research suggests that many ASD individuals have a lack of theory of mind (ToM) and alexithymia (85% of those with ASD's have alexithymia), both of which conditions involve severe deficits in the individual's ability to be empathetically attuned to others. Alexithymia involves not just the inability to express emotions, but specifically the inability to identify emotional states in self or others."

Vilket fritt översatt skulle kunna bli något i följande stil:

"Forskning föreslår att många individer lidande av ASD [olika grader av autism] saknar förmåga att förstå att andra människor har övertygelser, önskningar och avsikter som är annorlunda än dem själva och också lider av alexitymi (85% av dem med olika grader av autism lider också av alexitymi), båda dessa tillstånd inbegriper allvarliga underskott i individens förmåga att vara empatiskt inställd/anpassad till andra. Alexitymi inebegriper inte bara oförmågan att uttrycka känslor, utan bestämt oförmågan att identifiera känslomässiga tillstånd hos en själv och andra."

Vi är dock inte födda sådana är min starka övertygelse, utan vi har uppfostrats till detta från tidigast i livet. Och vi KAN återhämta oss från detta, dock troligen med hårt arbete. Och inte bara med att intellektuellt förstå dessa saker.

Ännu mer om att vara järnspettsstel, om samhälleligt bifall, samt om att sila mygg…

Kejsarens avträde.

Lärarförbundets förbundsordförande Eva-Lis Sirén varnar i artikel för att låta 1990-talet gå i repris. Då, vid förra finanskrisen gick man oerhört hårt åt skolan. När hon besökte en mellansvensk stad och hade lunchmöte där med lokala politiker kom alla - utom moderaterna!

När hon försökte påpeka hur oerhört viktigt det är att satsa på det vi verkligen vet ger goda resultat; utbildade lärare, många lärare och lärare som har tid med sina elever, så möttes hon inte av insikt om dessa saker hos politikerna i denna kommun.

Hon menade att regeringen måste vakna. Att det är oerhört viktigt att det kommer ett statligt paket till kommunerna, pengar som måste öronmärkas för skolan. Läget är också gyllene att ge ROT-pengar till skolan i Sverige, med alla dess nedslitna skolor. Många elever riskerar också att få gå i skola i baracker om inte nya skolor byggs.

Och hon pekar också på vikten av att i tider av ökande arbetslöshet, som medför ökade sociala kostnader och minskade skatteinkomster, av att satsa på skolan - NU, innan det blir svårare att göra det.

Och i artikeln ”Att sila mygg” (hittar den inte på nätet än) skriver de i Kulturhyllan i DD om att det är skillnad på sak och sak.

Där skriver de om förvandlingen av våra skogar till monotona virkesåkrar. Om skogsbrukets jakt på virke och vad det leder till; monstruösa maskiner massakrerar marken till ett groteskt månlandskap. Fega politiker vågar inte reagera på detta. Denna feghet och passivitet kontrasteras mot kraftfullt agerande i andra frågor, som

”…om en sommarstugeägare vill bygga ett utedass en halvmil från närmsta granne så är det som att starta ett tredje världskrig. Det krävs hart när både miljöprövning och konsekvensanalys, men när skogsbruket massakrerar hela Sverige krävs ingenting.”

På Hyllan

”…erinrar de sig också hur miljönämnder enas kring föreläggande mot olagliga affischeringstavlor – men som inte ens berör klimatfrågan.

Att genom overksamhet stödja ett groteskt miljöförstörande samhälle och samtidigt eftersträva konsensus gällande användning av enbart Svanenmärkta golvvårdsprodukter – [är att] sila mygg och svälja kameler.”

Läs också Göran Greiders ledare om att moderaterna skaffar sig allt längre fiskespön i ledaren "Moderater med långa spön" :

”De nya moderaterna skaffar sig allt längre fiskespön - och vill nu uppenbarligen fiska i de vatten dit annars mest Sverigedemokraterna brukar stå med brunt vatten upp till knäna. /…/

Hela attityden går ut på att asylsökande och flyktingar primärt är tvivelaktiga, ja de ser på dessa människor ungefär som Försäkringskassan ser på folk: De definieras i första hand som fuskare.”

Ja, folk ska slicka uppåt och slå nedåt!!??

”Signalpolitik brukar sånt här kallas. Jag tycker det är värre än så. Moderaternas taktik verkar vara att inkorporera bland sina sympatisörer så många Sverigedemokrater som möjligt.

Man kan bara hoppas att de moderata förslagsställarna trasslar in sig i linan och att draget fastnar i de sjunkna rasistiska traditioner som partiets ungdomsförbund en gång företrädde.”

Ja, det kan man verkligen hoppas!

Se tidigare inlägg om samhälleligt bifall och John Cleese/Robin Skynner om det att polarisera människor.

Se vidare också Ett hjärta RÖTT om ”Den nya moderata människosynen” och Motvallsbloggen om ”Moderaterna pratar strunt om invandrare igen.”

Och det här jobbavdraget gynnar nog bara dem med höga inkomster!!?? För dem betyder höjda fordonsskatter, höjda gränser för allmänna avdrag i deklarationen etc. etc. etc. ingenting. Slår mig nu med stor ironi, när jag just ska betala bilförsäkring och fordonsskatt, samt snart deklarera. Med skatteavdraget omfördelas snarare pengar till dem med mest inkomster? Och de med lägst kommer att förlora, även om de inbillas annat!? Människor luras, för att uttrycka det i klartext? Och det är just det ledande politiker är ute efter att genomföra, omfördela medel till de som har mest.

För dem med medel- och låginkomster går jobbskatteavdraget kanske bara jämnt upp respektive förlorar man, både ekonomiskt och vad gäller trygghetssystem (socialförsäkringar, som de med lägre inkomster kan få svårta att betala i framtiden om det fortsätter som nu). Jo, jag tror att med tiden kommer framförallt de med låga inkomster att förlora oerhört mycket (om denna politik fortsätter), men också hela samhället, både samhällsekonomiskt och inte minst vad gäller samhällsklimat. Vilket i sin tur gynnar de mer extrema partierna (och fascistiska tendenser).

Jag fick Pedagogiska magasinet nr. 1/09 igår och där fanns en recension om dessa ting, men i en annan tappning, av boken "The Global Assault on Teaching, Teachers and their unions" (Palgrave MacMillan) i "Världen över trampar nyliberalismen med stora fötter över skolan. En skarp varning för följderna utfärdas i en internationell antologi." (se sidan 84).

Där skrivs om vad som sker idag inom utbildningssektorn, när den nyliberala omvandlingen genomförs globalt. Första delen i boken ger en introduktion till den nyliberala attacken.

"Författarna anser att denna attack är en de av ett politiskt projekt med tre målsättningar som utvecklats sedan 1980-talets början. Dessa är att (1) förflytta rikedomar uppåt i den soiala hierarkin genom att skapa nya styrmekanismer - de rika ska bli rikare.

Här skrivs detta rakt ut!!!! Rikedomar ska flyttas uppåt de rika bli rikare! Här hymlas det inte med det!!! Någon annanstans (hos Krugman?) stod det att gräsrötterna istället för rejäla löner erbjuds lån för att skaffa sig boende (i form av egethus) osv. De är tvungna att sätta sig i skuld för sådant som de välbeställda kanske kan köpa UTAN att ta lån?

"(2) att göra om nationella skolsystem så att produktionen av arbetare för marknadens behov blir det främsta målet - att utbilda för arbete och inte som en mänsklig rättighet."

Människar ses som robotar, varor, döda tingestar? Inte som levande varelser, där det att lära sig är en mänsklig rättighet och en önskan hos väldigt många människor! Och är naturlig och inbyggd hos alla från början, men tagits ifrån alltför många tidigt, inte bara av skolan, men också av ännu tidigare upplevelser.

"(3) att bryta ner det offentligas ensamrätt inom utbildningssektorn för att skapa utvidgade möjligheter för privata vinstintressen - att göra utbildning till en del av marknaden via det som kallas fria val."

Hmmm ja, detta med valmöjligheter... Vilka har det egentligen?

"Begrepp som charter schools, city academies, och language schools används som beskrivningar av det som vi iSverige kallar friskolor, ett begrepp som retoriskt har en positiv klang och därför passar in i den nyliberala tvetydigheten./.../

Bushregimen i USA utnyttjade det så kallade Texas-miraklet i sin kampanj för den nya konservativa skolpolitiken som går under namnt No Child Left Behind. Man kommer osökt att tänka på den svenska ubildningsministerns sätt att karaktärisera den svenska skolan utifrån vad han betraktar som vetenskapliga sanningar."

Och apropå "vetenskapliga sanningar" skulle jag vilja skriva ett blogginlägg om just detta senare.

Enligt denna recension så sker en mobilisering över hela världen emot dessa nyliberala strömningar inom skolan.

"I boken påpekas hur viktigt det är att mobiliseringen fortsätter och utvidgas internationellt."

Samtidigt som boken publicerades skapades webbsidan www.teachersolidarity.com - the Global Assault on Teaching, Theachers and their Unions: Stories for Resistance.

Artiklarna finns också här.

Det var det där med flexibilitet igen...

vad handlar denna sång om egentligen (en aning ironiskt)?

Några saker som jag läst och ord som fastnat, saker jag velat blogga om, frustrerad på grund av bristande tid att skriva av mig. Dessa ord, uttryck, fenomen är flexibilitet, (psykologiskt) förnekande, klasskillnader…

För det allra första; tre professorer har startat uppropet ”Barn har rätt – Lagstadga barns rätt att utvecklas med lust i trygghet!” där de bland annat skriver:

”Förra seklets stora slagord – barnets århundrade – försvann snabbt ur makthavarnas och opinionsbildarnas minne. Medieproducenter väljer att sända psykisk misshandel av barn som underhållning. Utifrån Supernannyns ideal får föräldrar lära sig att stöta bort och ignorera sitt barn när det behöver närhet och värme. Skamvrån återinförs men kallas för time-out. Utbildningsprogram lanseras för skola och barnomsorg där personal tränas att disciplinera genom auktoritär avstängning och förnedrande behandling. Istället för att barn får lära sig att respektera sig själv och andra uppfostras det till att satsa på egen vinning: vad kan jag förlora eller vinna på att göra på de sätt som de vuxna vill?

I spetsen för ett hårdnat mode i sättet att möta barn och ungdomar går regeringen. I dess retorik hyllas kunskap. Det vore värdefullt om regeringen använder systematisk kunskap också inom utbildningsområdet. I strid mot vetenskapliga rön förespråkas straff som uppfostringsmetod, t ex i form av kvarsittning. Lärarcentrerad undervisning lyfts fram istället för elevaktivt lärande. De ungas frågor och uppfattningar om vad som är viktigt att lära döms ut. Regeringen ordnar, tillsammans med oppositionen, så att eleverna oftare blir centralt prövade och deras motivation ska styras av tätare betyg och kunskapskontroller. Betygsjakt ska ersätta kunskapstörst som drivkraft för lärande. Man avvisar evidensbaserad kunskap som visar att ungas lust att lära föds i deras medskapande och när de fördjupar sig i lärande.”

Och för det andra: Naomi Klein skriver om häftiga reaktioner ute i världen mot makthavarna, i artikeln “Bort med dem allihop – Naomi Klein om kapitalismens backlash – och folkets vägran att betala för krisen” eller ”All of Them Must Go.” Om reaktioner vi hittills inte sett i Sverige.

Och Göran Greider skrev i veckan i ledaren ”Ideologisk telefonsvarare”:

”Vad har vi egentligen för regering? Emellanåt får man verkligen känslan av att den helt saknar den flexibilitet som den annars utan pardon kräver av löntagarna.”

Vad bra och sant!

Och apropå flexibilitet skrev Mikael Nyberg i Aftonbladet i onsdags (11/2) om att ”Människan är den mest flexibla roboten” (hittar den inte på nätet):

”Regeringens utrensning av Arbetslivsinstitutet är inte ett enstaka fall. Det blir allt trängre i offentligheten för rapporter om utvecklingen i arbetslivet. Viktiga fackliga strider hamnar ofta som notiser bland affärsnyheterna, om de hamnar någonstans, medan ledarredaktörer och kommentatorer klättrar runt i föreställningen om det stora skiftet från industrikapitalismens enahanda, hjärndöda jobb till det nya kunskapssamhällets kreativa och utvecklande arbeten.

Man får leta sig ut i offentlighetens marginaler, till LO-tidningen eller veckotidningarna på vänsterkanten, för att få närmare upplysningar om lönearbetets villkor.

Det går också att läsa Kvasten, en liten tidskrift från fackligt aktiva på Volvo i Göteborg. Jag läser i nummer 22 om något som kallas ’pick to voice på satsningen:

’…man har en hörlur i örat där man får information om vilket material man skall plocka och därefter får man bekräfta i vilket fack man stoppar in materialet och får då information om nytt material att hämta och så håller det på tills rackset är fyllt.’

Jag minns vad en chef på Honda sa. ’Människan är den mest flexibla roboten.’

Kunskapssamhälle var det, ja.”

Ja, det var det är med flexibilitet och flexibilitet...

Se också Greider i ledaren ”EU vaknar upp”, där han skriver:

”Kanske inser EU-kommissionen och alla tanklösa EU-fantaster äntligen att något måste göras åt den inre marknad där kapitalet ges största möjliga frihet, medan löntagarna allt som oftast tvingas backa från hårt framkämpade rättigheter.”

Och Peter Hultqvist (s) skriver i slutet av debattartikeln ”Alliansens energiutspel ger inga nya jobb”:

”Regeringens oförmåga är ett rejält sidospår i debatten för att dölja oförmågan att klara jobbkrisen och effekterna av de sociala nedskärningar som nu genomförs.”

Kom att tänka på vad Kerstin Berminge skrev i sitt blogginlägg ”Politik och propaganda”:

”Jag har tidigare kort sammanfattat delar av det Gilly beskriver som den politiska devisen: ’Tala så mycket om att du gör en sak att ingen märker att du gör det rakt motsatta, eller något helt annat ’. Detta har vi sett ganska mycket av även i Svensk politik sedan början av 90-talet.”

Och slutligen skriver Arthur Silber i sin essä ”När förstörelse/ödeläggelse är priset för förnekande [eller kostnaden vi får betala för förnekande]” (min litet fria amatöröversättning):

”Det är långt ifrån en ny observation att konstatera att de flesta människor lever i varierande grader av [psykologiskt] förnekande. Vi möter knappast den människa som är ytterst ärlig angående sina egna dygder och defekter, som erkänner hela sanningen om personer som är viktigast för dem, och som aktivt ifrågasätter giltigheten i sina djupaste övertygelser. Delvis beror detta på sociala konventioner; detta är ofta en förståelig (om än inte önskvärd eller hälsosam) del i en överlevnadsstrategi.

Om vi erkänner att förnekande representerar fenomenet att värdera självbedrägeri högre än verkligheten, så beror allvaret i faran, som följer med förnekande, på proportionerna mellan förnekande och sanning i våra liv. Våra särskilda självbedrägerier kan synas förse oss med tröst och säkerhet. Så länge som våra liv fortsätter att hållas vid liv i de mest betydelsefulla delarna genom det som är sant och hälsosamt, kommer förnekande inte att allvarligt hota vår överlevnad. Men när det som är sant i våra liv är överväldigat av lögner som vi insisterar på, så förkortas våra dagar./…/

Vi kan tragiskt nog ha mött en dylik person som förstör för sig själv, sin familj och kanske ett företag och [därmed] många andra människor, därför att han [till exempel] behöver en drink till, eller ytterligare en affär, eller för att han måste slå vad en sista gång. Vi hör att han slutligen har dött under beklagansvärda omständigheter. Kanske dukar han slutligen under på ett särskilt avskyvärt sätt, helt ensam. Han kanske dör i ett smutsigt kyffe eller på gatan. Den förstörelse han orsakar är hemsk, men den blir begränsad. Vi kanske inte blir medvetna om att han har upphört att existera månader eller till och med år efter detta faktum.”

Silber menar att USA av idag är beslutet att agera ut de slutliga stadierna av förnekande och förstörelse. Han skriver att deras ledande klasser vägrar att ta en paus och noga granska situationen eller fråga sig om byggnaden de har rest på en enorm kropp av lögner smärtsamt behöver rekonstrueras [och byggas] på en grund som står närmare sanningen.

”Ett mönster som är beklagansvärt på den individuella nivån är skrämmande när det inträffar i denna mycket vidare omfattning.”

Ja, det är oerhört allvarligt, milt uttryckt, om de i de högsta ledande positionerna drivs av förnekanden och förnekade behov. Ju fler problem dessa människor med allra högsta makt har desto mer omfattande och större konsekvenser får deras handlande, kanske till och med ödesdigra. Men det är nog tyvärr så att de med de starkaste psykologiska försvaren tenderar att leda!? Och gör det på alla nivåer.

Artiklarna finns också här.

Greider skriver i sin ledare ”Orkar vi höra mer krisprat?":

”Nu strömmar de ekonomiska rapporterna in från olika europeiska länder - och det ser bara värre och värre ut. I en rad länder drabbas bruttonationalprodukten av historiska minskningar och flera länder har redan stora statsskulder eller budgetunderskott vilket gör det besvärligare att stimulera ekonomin. Så hur illa ställt är det egentligen med världsekonomin?

Det är helt enkelt så att takbjälkarna har rasat in över det globala kapitalistiska systemet - alltså den finanssektor som i tjugo år bara växte och växte och drog till sig allt mer av värdena och såg till att blåsa upp till vanvettiga nivåer. Dessa takbjälkar - för några grundstenar utgör den finansiella ekonomin inte - faller nu över befolkningarna och slår sönder produktion, sysselsättning och välstånd./…/

Så vad är grundproblemet? Varför har det visat sig vara så svårt att starta om ekonomierna, trots bankstöd, räntesänkningar och stimulanspaket och en allmän keynesiansk renässans? Jag kan bara spekulera. Men en helt avgörande faktor är förmodligen den förskjutning i samhällsmakt som ägt rum från arbete till kapital ända sedan åtminstone åttiotalets början.

Över allt har löntagarnas organisationer försvagats. I Europa har facken förlorat upp till tre fjärdedelar av sina medlemmar under dessa trettio år. Välfärdssystem har urholkats och det så till den grad att denna kris faktiskt inte alls utlöst den vanliga attacken på välfärdssystemen (de är redan så anorektiska). Och, framför allt: reallönerna släpar efter. De är inte i nivå med vad det kapitalistiska systemet förmår producera./…/

Vinsterna har hamnat i den finansiella sektorn istället för hos löntagarna och befolkningarna - som istället fått krediter och lån för att köpa det som frukterna av deras arbete rätteligen borde ha gett dem möjlighet att skaffa. Skulle den analysen stämma, ja då handlar kärnan i den nuvarande ekonomiska förlamningen i slutändan om en maktfråga av bibliskt format: Makt har tagits från de många och getts till de få./…/

Det är ingen naturkatastrof vi hamnat mitt i. Vi är på väg att bli offer för en orättfärdig och dessutom djupt irrationell maktförskjutning mellan de sociala klasserna.”

Om att allt tros ha en teknologisk lösning…

Göran Bryntse.

I ledaren ”En låga slår ut från planeten” skriver Göran Greider att kärnkraften inte bara är en teknisk fråga om energiförsörjning, den är inte heller bara politisk, den har att göra med hur vi djupast definierar själva vår civilisation.

Han menar att

”…den symboliserar den teknokratiska drömmen om en värld där alla frågor har en teknologisk lösning – vilket i sig är en paradox, eftersom den helt avgörande avfallsfrågan är tekniskt olöst.”

Göran Bryntse, tekn. dr. i pappersteknik och ordförande i folkkampanjen mot kärnkraft-kärnvapen skriver också i debattartikeln "Ny kärnkraft hjälper inte pappersindustrin" att:

”Energieffektivisering är i själva verket enda säkra sättet för pappersindustrin att sänka elkostnaderna. 2008 har ju lärt oss att elöverskott inte sänker elpriserna mot bakgrund av det oligopol som råder på den svenska elmarknaden./…/

Finland satsat på ny kärnkraft, men det har inte hjälpt den finska pappersindustrin, tvärtom. Finland har under 2006 lagt ned 5 gånger så mycket elkrävande tryckpappersproduktion som Sverige, eller ,1, 25 Mton årsproduktion jämfört med 0, 25 Mton i Sverige.

Och slakten i Finland fortsätter även i år. Permitteringsvarslen i Finland har haglat de senaste månaderna.

Det är en myt att kärnkraften är koldioxidfri. Då bortses från kärnkraftens mycket koldioxidutsläpande livscykel inkluderande uranbrytning och anrikning. Även kärnkraftens avfallshantering kräver en hel del energi.

Livscykelanalyser tyder på att ca en tiondel av Sveriges koldioxidutsläpp kan härledas till kärnkraftsproduktionen. Dessutom vräker de svenska kärnkraftverken ut enorma 130 miljarder kilowattimma i havet varje år, något som också bidrar till klimatets uppvärmning.”

Han skriver att svensk pappersindustri kan och bör satsa på energieffektivisering och svartlutsförgasning och på det sättet i framtiden bli helt självförsörjande på el.

Robert Sundberg skriver också i ledaren ”Kärnkraften är aväcklad”:

”…det där med att avveckla kärnkraften har vi missuppfattat. Det var aväckla kärnkraften som var målet för de kärnkraftsvänliga krafterna.

I en karikatyrbild av den amerikanska överkonsumtionen struntar amerikanerna i klimathotet. De vill fortsätta bo i stora hus och ha tre bilar i storlekarna stor, större och störst i sina trebilars villagarage. Och bensinen ska kosta under sex kronor litern.

På samma sätt är det tydligen med svenskarna. Vi vill fortsätta leva ett energislukande liv och inte behöva vidta el- och energibesparande åtgärder. Så är det även med industrin, som ofta använder onödigt mycket energi.

Att det går att bygga bilar med hälften så stor energiåtgång som i Sverige och att det går att göra papper med mindre elåtgång är realiteter som industrin inte vill lyssna på. Även om industrin får de nya kärnkraftverk de önskar blir elen dyrare. Industrin måste då producera energisnålare./…/

En del av 70-talets kärnkraftsmotstånd gällde, förutom frågor runt radioaktivitet, att kärnkraften var en del av ett storskaligt, centraliserat system. Centerpartiet var (då) ett parti som profilerade sig som motståndare mot sådant och för småskalighet och decentralisering. /…/

Nya jättekärnkraftverk blir en tillbakagång till 70-talets centralistiska lösningar./…/

när Centerpartiet visat att det inte längre är ett folkrörelsebaserat, kärnkraftskritiskt mittenparti utan ett toppstyrt, kärnkraftsvänligt högerparti så har många av partiets väljare inte någon anledning att rösta på det./…/

Den elintensiva industrin kommer om femton år att kunna få el likt i dag. Men den kommer att vara dyrare oavsett hur den produceras.”

I recensionen ”En tunn bagatell av Johan Kling” av debutboken ”Människor helt utan betydelse” av Johan Kling skriver Ulf Lundén om ett samtida Sverige i vilket människor försöker hitta en plats i en allt bistrare verklighet. En arbetslös äldre man, med akademisk bakgrund, hittar till slut ett arbete på en hamburgerkedja. Klassresan som en tur och returbiljett bör kunna bidra med en massa stoff så småningom i kölvattnet av den stora världsdepressionen.

Och det är så här de redan har det i USA. Och där har de dessutom inga skyddsnät heller som fångar upp en. Och klasskillnaderna är oerhört stora. Jag tror dock på en blandekonomi, en ekonomi med en blandning mellan allmänt och privat, i en mix som vi haft i de Skandinaviska länderna, men är på väg att överge med oerhört rask takt.

Enligt Lundén skildras en huvudperson i hans vardagsliv, där han besöker uppdragsgivare, träffar bekanta och för i princip en alldaglig konversation med dessa personer.

”Relationerna är flyktiga och känslokalla. Män möter män som värderar varandra enbart efter yrkesstatus och karriär.”

Huvudpersonen

”…har med åren fått en brusten självkänsla som han hela tiden försöker dölja på bästa sätt.”

Maria-Pia Boëthius skriver i ledaren ”Radikalisera er! – Maria-Pia Boëthius om hur Sverige ska anpassas till den nya tiden” att den upprorsanda som finns ute i världen mot förhållandena inte alls skildras i Sveriges stormedier

”…som om de fortfarande lever i en sorts förnekelse och försöker tona ner oron och intala sig själva och oss att denna världskris inte är ’så farlig’ i just Sverige./…/

Orättvisorna kommer att bli tydligare och tydligare i denna kristid och missnöjet kommer att växa.”

Se också "Det folktomma inlandet" av Robert Sundberg, "Från sago- till mardrömsland" av Ulf Lundén, "Valet mellan offentlig och privat tillväxt" av Göran Greider.

Artiklarna finns också här.

Litet ekonomisk historia?

[Uppdaterad 5 februari, se slutet]. I ledaren ”S bör lära av Sven Grassman” skriver Jan-Åke Blomqvist, ekonom och folkhögskollärare:

”…det [är] hög tid för eftertanke. Särskilt gäller det socialdemokratin, som har förlorat sina ideologiska rötter i ett läge där en annan politisk riktning är kolossalt viktig för dem som lever på sitt arbete och inte på sitt ägande.”

Ja, vadå arbetslinjen??? När man tjänar mer på spekulation, dvs. på sitt ägande och inte på sitt arbete. Och vilka tjänar på sitt arbete egentligen?

”Grassman ansåg att socialdemokratins ledare inom politik, ekonomi och massmedia förgiftades av nyliberalism. Istället för att lyssna på rörelsen så lyssnade de på sina motståndare.

På 1970-talet tog nämligen näringslivet och till dem ideologiskt närliggande medier kontrollen över samhällsdebatten. De som har makten över informationen har också makten över våra tankar, menade Grassman.

I Sverige har nyliberalismen starkt påverkat den ekonomiska politiken sedan tidigt 1980-tal, både hos socialdemokratiska och borgerliga regeringar. Avreglerad låne- och valutamarknad, det nya pensionssystemet med pengarna på Börsen, en politiskt oberoende Riksbank är bara några exempel.

Enligt Grassman är det ett stort problem att folk inte vet vad ekonomi är, samtidigt som ekonomisk politik är det viktigaste som finns, eftersom det handlar om fattig-rik, ofärd-välfärd./…/

I dagens nyliberalism bjuds endast lagom många ut på arbetsmarknaden för att hålla lönerna nere.”

Min spontana reflektion/känsla: människor spelas ut mot varandra. Det var det där med att söndra och härska…

”Motivet var bland annat att folk skulle jobba mer om marginalskatten sänktes. Reformen finansierades med en kraftig momshöjning på all konsumtion.

Enligt Grassman var reformen en katastrof för LO- och TCO-grupperna. De hade ingen hög marginalskatt och fick således ingen skattesänkning. Istället ökade priserna rejält på grund av momshöjningen.

När konsumtionen sjönk för LO- och TCO-grupperna, sjönk även sysselsättningen.

Skattereformens vinnare var höginkomsttagarna och bolagen, menade Grassman.
Idag äger de tio procenten rikaste i Sverige 71 procent av landets tillgångar./…/

Det är en skam att livets nödtorft och mänskligt arbete beskattas hårt medan värdepappershandeln slipper helt undan.

2. Varför ska vi förlita oss på en ’vetenskap’ som nationalekonomin med sin oförmåga att förutse och förebygga krascher i ekonomin?”

Och se vidare Göran Greider i ”Pensionerna på börsen”:

”ATP-striden hade definierat svensk politik för årtionden framåt och var kanske en av de största segrarna för arbetarrörelsen överhuvudtaget./…/

Många, inklusive jag själv, menade att det isåfall vore bättre att bara reformera ATP-systemet så att det blev hållbart, men nej, systemet skulle helt göras om. En av de symboliskt viktigaste förändringarna var PPM-systemet, där vi själva skulle få välja placering (det var socialdemokraterna emot men borgarna ville till varje pris ha det)./…/

Nu vill regeringen göra något åt det där.

Och även oppositionen. Bra. Men tyvärr lär det bara bli mindre, kosmetiska förändringar. Den så kallade bromsen ska slå till efter tre år istället för efter ett. Men det ändrar inte i sak frågan: Att det bästa vore att pensionen vore förmånsbestämd och oberoende av konjunkturen. Det faktum att Försäkringskassan, som numera handhar pensionerna, får i uppdrag att utreda förbättringar bidrar knappast heller till att lugna någon.”

Se också Robert Sundbergs ledar ”Regeringen håller stelt fast vid sin plan” och ”Mer wallrafferi i psykvården!” av Göran Greider. Artiklarna ovan finns också här.

Läs också Ett hjärta RÖTT om ”Det finns en förklaring.”

Tillägg 5 februari: i lokaltidning stod det om kvinna med reumatism boende i kommunalt bostadsbolag med fjärrvärme, en kvinna som har 14 grader i sovrummet på natten, vad det innebär för henne. Bland annat måste hon klä på sig en massa extra och ha extra värmekällor i sovrummet (elförbrukande OCH extrakostande för henne? Eller? NÅGON måste ju betala DESSA kostnader?? Vem?).

I bostadsrättsförening med fjärrvärme är det också jättekallt på natten nuförtiden. Och den fjärrvärmen kommer från samma fjärrvärmebolag?

Min undran helt plötsligt: var hamnar de pengar som sparas i uppvärmning av lägenheter på natten (och detta gäller andra liknande så kallade "sparåtgärder" inom andra områden)? Vem håvar in dessa pengar? I vilkens fickor hamnar dessa pengar?

Och samma person/personer tjänar dessutom på att människor använder elförbrukande extra värmekällor?? Också? Så på ett sätt tjänar de flera gånger på detta?? Är det så måntro?

Visserligen sover vi bättre om det inte är för varmt i sovrummet, men under 18 grader är redan litet för litet, även för den som INTE är reumatiker.

Men så många av oss är så hjärntvättade med att vi måste spara?? Så många ifrågasätter detta inte ens, utan biter bara ihop tänderna??

Och hur var det med söndra och härska? Det där att få småfolket (vanligt folk och gräsrötterna på arbetsplatserna) att så att säga börja slåss, att spela ut människor (gräsrötterna) mot varandra och börja misstro varandra (se fuskdebatten til exempel), för där kan makten härja mer ostört och fritt? Ja, det var det där med att polarisera. Och till det kommer att sakna förmåga (och troligen också viljan i många fall) att verkligen förankra saker (auktoritärt ledande)... Se vår nuvarande regering som kör på som ångvältar.

För att använda John Cleeses och Robin Skynners terminologi: hur friska är de politiker som styr - och som vi har över huvudtaget (både till höger och vänster)??? Vad spelar de ut i sin politik och i sina utspel? Det finns säkert skäl att undra. Och det borde flera av dem också fråga sig!? Fråga sig vad som egentligen driver dem.

Vanligt folk borde kanske också fråga sig vad som driver dessa politiker? Och jag har mina teorier om detta...

Och så var det det där med den ledande klassens paranoia...