Maktens arrogans...

ett hav av blommor.

Några artikeltips så här i slutet av juni, för det första Ingvar Perssons ledare ”Riksdagsledamöterna måste fortsätta fråga” om de rekordmånga interpellationerna i riksdagen och Littorins surhet över mängden och att han tror att de är en kampanj för att hindra hans arbete. Persson skriver:

”Det är en smula oroande om det är så landets regering ser på sitt förhållande till de folkvalda riksdagsledamöterna, även om Littorin i maj hade ett starkt argument för sin otålighet; den sexårige sonens fotbollsmatch.

Sven-Otto Littorin och hans kolleger har dessutom till stor del sig själva att skylla. Allt mer av det politiska arbetet har flyttat från utredningar med representanter för partierna och remissrundor till snabba enmansutredningar och partiledarkretsen i regeringen.

När förslagen väl ligger på bordet finns varken plats för oppositionens invändningar eller intresseorganisationers synpunkter./…/

Det gäller inte minst de dramatiska förändringar just Littorin genomfört i arbetsmarknadspolitiken och som konsekvent hastats igenom utan de förberedelser som borde föregå beslut som drabbar grunden för enskilda människors tillvaro. Det enda vi vet om effekterna är att de inte kommer att visa sig fullt ut innan konjunkturen nästa gång viker på allvar.

Riksdagen erbjuder en möjlighet att trots allt få till stånd ett samtal. När riksdagsledamöterna frågar måste statsråden svara./…/

Så länge regeringen inte erbjuder andra arenor för det politiska samtalet finns det ingen anledning att beklaga att ministrarna får påbörja sommaren i riksdagens talarstol.

Tvärtom, det är bara att hoppas på ännu fler statsrådsbesök på Helgeandsholmen.”

Läs också Naomi Klein i artikeln ”Chicagopojkarna – Naomi Klein om Barack Obamas kärlek till marknaden – och löften om en förändring” där det bland mycket annat står:

”Den rörelse som startades av Milton Friedman, som infördes i politiken av Ronald Reagan och befästes av Clinton, befinner sig i en djup legitimitetskris runtom i världen. Ingenstans är detta mer uppenbart än på just Chicagouniversitetet. I maj i år, när universitetspresidenten Robert Zimmer tillkännagav skapandet av ett Milton Friedman-institut för 200 miljoner dollar, ett ekonomiskt forskningscenter som ska ha till uppgift att bevara och förstärka arvet efter Friedman, ledde det till protester. Fler än 100 universitetsanställda lärare och professorer skrev under ett protestbrev. ’Effekterna av den nyliberala världsordning som har upprättats under de senaste decennierna, med starkt stöd av den ekonomiska Chicagoskolan, har på intet sätt varit otvetydigt positiva’, står det i brevet. ’Många skulle hävda att de har varit negativa för en stor del av världens befolkning.’”

Och slutligen Sven Wollter i ”Tyst scen – om marknaden tar över teatern.”

Se också Ett hjärta RÖTT om "En droppe sunt förnuft"!! Och Jinge om att "Riksdagen mer frågvis med högerregering."

Om FRA igen...

Litet högt tänkande så här på sommarmorgonen: Pratade med en vän igår eftermiddag, bland annat om FRA. Vilka är det som drabbas mest av denna lag? Är det de som verkligen har dåliga avsikter? De lär nog som med så mycket annat (kriminellt) sätta sig in i hur de ska kunna kringgå all övervakning och kontroll av vad de skriver och vilka de har kontakt med? Det är vanligt folk som drabbas.

De som suttit och beslutat om lagen vet de egentligen vad de beslutat om? Hur stora kunskaper har de om internet? Hur mycket använder de internet och hur?

Det enda som kanske åstadkoms är att vår personliga integritet naggas ännu litet mer i kanten? Blir vanligt folk ens skyddade mot brottslighet?

Tillägg på eftermiddagen: Jo, återigen som Jan Guillou sa i intervjun ”Nu jagas inte bara araber”:

”Vad innebär det att regeringen får avgöra inriktningen på avlyssningen?

– Det är jättepraktiskt för regeringen. Alla kan avlyssnas. Exakt det här systemet fanns för 20 år sedan i Östtyskland. Den enda skillnaden är att det idag är mycket mer tekniskt raffinerat. I Östtyskland var man medveten om att känsliga uppgifter skulle man bara prata om när man träffades ansikte mot ansikte. Mejltrafiken, till exempel, är så stor i dag att den inte kan ersättas med personliga samtal.

Trodde du att riksdagen skulle rösta igenom förslaget?

– Frågan avgjordes ju av fyra borgerliga oppositionella ungdomar. Om de skulle våga rösta mot eller inte. De gick till personval på att skydda demokratin och den personliga integriteten. Men de fastnade med skägget i brevlådan. De duger inte till något annat än att sitta i riksdagen. De har ingen möjlighet på arbetsmarknaden. De skulle aldrig kunna tjäna lika mycket som de gör som riksdagsledamöter och inte få så fina pensioner. De blev en fråga om de skulle våga riskera sina politiska karriärer.”

Ja, och det var det där med integritetsövergrepp...

Och som jag läste på ett annat ställe:

"Jag antar att terroristerna har fattat att de ej längre kan skicka massmejl med rubriken ’i morgon inshalla ridsdasshuset sprenga.’

Men ponera att terrorister inte har en valnöt till hjärna. Jag kan skriva persiska transkriberat med japanska alfabetet, se till så att vart femte ord i texten bildar mitt egentliga meddelande som dessutom är kodat enligt överenskommen kod där exempelvis ’klipp gräsmattan i morgon’ egentligen står för ’skjut Reinfeldt i morgon’! Hur ska de se igenom alla trick?

’Vi har en JÄTTESTOR dator.’

Lägg de miljonerna på utbildningen av våra barn! [håller med!!!]

För att ej nämna den mest uppenbara lösningen för terrorister; vanliga brev, duvpost eller IRL-träff. Jag menar, hur klarade terrorister sig innan MSN kom? Staten ska alltså slösa pengar på ett system som ändå inte hindrar dedikerade terrorister, men garanterat kränker ditt privatliv.

Detta är inget mindre än våldtäkt av svenska folket."

Mer om FRA-lagen...

men trots allt är det midsommar!!!

Fick tips från vän i Norge om att Oscar Swartz och inlägget ”FRA-aktion: Midsommar på halv stång. SPRID!” på hans blogg:

”En ström av idéer om aktioner för att protestera. Det handlar om protester mot själva lagen men också mot det sätt som vi blivit överkörda på. /…/

…demokratin har korrumperats av maktfullkomliga politiker som inte respekterar sådana grundläggande rättigheter som att kunna kommunicera fritt utan att en statlig avlyssningscentral får en kopia sänd av all vår kommunikation till sig.

Det finns en fantastisk energi nu. En nyfödd demokratisk energi. Ett jävlar anamma som på ett underbart vis uttrycktes av Camilla Lindberg. Hon skrev i Expressen om sitt beslut att rösta nej. Förklaringen till hennes styrka är förmodligen att hon inte är en politisk broiler som gått den långa vägen genom partihierarkin utan plötsligt satt i riksdagen efter att ha kommit utifrån ganska nyligen i partiet./…/

Ministrar som beter sig så där måste upplysas om att världen inte är som den var igår. De har ju tvingat på ett folk en totalt odemokratisk och frihetsfientlig tvångslag som tar bort våra grundläggande mänskliga rättigheter./…/

Makten verkar tagen på sängen av att inte ha ensam auktoritet och kontroll längre./…/

Svenskarna kommer att göra civilt motstånd mot att implementera lagen. Jag tror vi kan fördröja lagen med fullkomligt legitima medel tills de falska människorna i Riksdagen slängts ut.”

Läs också inlägget "Risker ved overvåkning."

I lokaltidningen här stod det också nu på morgonen om att räkningen nu kommer för FRA-lagen; IT-jobben försvinner. Se bloggen Det progressiva USA om detta i inlägget ”FRA-lagen, nu kommer räkningen: IT-jobb försvinner, IT-företagen skyr Sverige” och se artikeln ”IT-företag undviker Sverige”:

”Sverige går miste om stora investeringar från multinationella IT-företag. FRA-lagen gör att de inte vill lägga sin verksamhet här, enligt myndigheten Invest in Sweden Agency.

’Vi har fått tydliga besked från flera stora företag att de inte vill satsa här,’ säger Bengt-Åke Ljudén, försäljningschef på Invest in Sweden Agency (ISA), en statlig myndighet som hjälper utländska företag till Sverige./…/

Inte bara arbetstillfällen och investeringsvilja går förlorad på grund av FRA-lagen, menar Anne-Marie Fransson, generaldirektör på IT- och telekombolagens branschorganisation. Också anseendet som IT-nation får sig en törn.

’Det här är inte bra för Sverige. Vårt rykte kommer att försämras,’ säger hon till TT.

Många företag som planerar att investera i Europa kommer att välja andra länder, tror Fransson.

’Den som vill etablera sig på den europeiska marknaden kommer inte hit. De vill inte att datatrafiken ska gå genom Sverige,’ säger hon./…/

Förra året uppgav Google:s ansvarige för integritetsfrågor till tidningen Internetworld att de inte tänker investera i Sverige om lagförslaget går igenom. Google ville på torsdagen inte kommentera frågan.”

Tillägg: Nima Daryamadj undrar i Aftonbladet idag (i plusartikel) ”Vill du ha en mikrofon i mitt anus, Reinfeldt?”

Läs också frilansskribenten Britte Assarmo i debattartikeln ”Jantelagen är oumbärlig i en demokrati”:

”Den som reagerar sunt mot egoism som skattesmitning eller överdrivet höga löner avfärdas nu med himlande ögon. Allt medan en föraktfull vi-och-dom-mentalitet sprider sig – mot hemlösa, sjuka och arbetslösa./…/

Alla sunt kritiska reaktioner på egoistiska och omoraliska handlingar såsom skattesmitning, överdrivet höga löner, brist på ödmjukhet och så vidare avfärdas med himlande ögon som janteistiskt. Vi ser det i politikernas totala ointresse för människors väl, i mediernas självrättfärdiga besserwissermentalitet och hos alla de medborgare som vältrar sig i en föraktfull vi-och-dom-mentalitet. Den som har en bostadsrätt är mer värd än en hemlös. Den som är frisk är mer betydelsefull än den som är sjuk. Den som har jobb är närande medan den som blivit arbetslös är tärande. Listan kan göras hur lång som helst. Och effekterna är synliga för alla som har ögon. Frågan är om den nya sjukförsäkringslagen ens blivit påtänkt om det inte varit just för bristen på jantelag. Lagen baseras helt och hållet på en inbilsk tro att vissa samhällsgrupper är bättre och viktigare än andra. Oavsett vad som påpekas om besparingar handlar det hela om ideologi och ingenting annat.

Det Sverige som i dag växer fram är följaktligen hyperkommersiellt och överegoistiskt – ett samhälle med ökande klassklyftor och alltmer utsatta människor.”

Tillägg på kvällen så här på midsommarafton: fortsatte att läsa Aftonbladet och recensionen av Katarina Bjärvalls debutroman ”Under tiden” från Ordfront. Och när jag nu slår mig ner vid datorn, för att skriva vidare, hade jag fått en kommentar om just det jag kände att jag ville fortsätta detta inlägg med.

I denna recension står några intressanta saker, jag citerar:

”Bort från ett inbankat 'vi och dom', mot ett solidariskt inkluderande vi. /…/

Om Newroz som trots sin liberala uppväxt väljer att inordna sig i ett traditionellt arrangerat äktenskap i ett försök att hitta sig själv [det är skillnad på 'frihet' och 'frihet'???]./…/

’…byggandet av ett samhälle baserat på självständighet för varje individ ingick att till varje pris befria dessa individer från tanken på att deras handlande hade konsekvenser för andra.’”

Läs också detta!! Åsa Lindeborg skriver också idag:

"Ansvaret om beslutet för FRA måste emellertid delas mellan de Washingtontrogna reallöiberalena och oss journalister, som sedan länge abdikerat från vårt maktgranskande uppdrag. Vi började skriva om frågan först när det var för sent - och först när vi förstod att vi själva är lagstiftningens förlorare i och med att källskyddet nu är historia blott. Vi är många som tvingas ta på oss dumstruten nu när Federlay leder ynkryggarnas paradmarsch ut i sommarsverige."

Ja, hur blir det med media i forsättningen?

Mer om FRA och terroristbekämpning...

George Orwell.*

Ahmed om terroristbekämpning.

Robert Sundberg i dagens ledare ”Federleys Orwellregering”:

”I fallet med avlyssningslagen blev mycket konstigt. Den borgerliga regeringen, vars partier, särskilt då de varit i opposition, talat sig varma för individuell frihet hamnade i läget att de lade fram ett lagförslag som minskar den individuella friheten eftersom en statlig instans ska få ökad kontrollmöjlighet av de individer som finns i staten.”

En ringa tröst mitt i eländet kommer sedan:

”Med denna lagstiftarprestation från de självutnämnda frihetspartiernas regering får nog borgarna med Federley i spetsen det lite svårt framöver att hacka på sossarna om sådant som George Orwells 1984 och den stora, starka, kontrollerande staten.”

Se Sundbergs ledare här också.

ETC om denna lag i ”Allt och alla kan avlyssnas”, samt Johan Ehrenberg i krönikan ”Dags för civil olydnad”, där han bland annat skriver:

”Det är omöjligt att prata politik med den borgerliga regeringen. Omöjligt att resonera och debattera, de enda svaren man får är ett mantra av fraser och ibland hänvisning till 'vetenskap' (så fort man vill prata om rika och fattiga) eller ordet 'säkerhet' (så fort man vill tala om frihet och integritet)./…/

Bakom Reinfeldts agerande i avlyssningsfrågan finns varken oro för terror i Sverige eller rädsla för internationell säkerhet. Det är bara maktprestige. Reinfeldt har inte råd att förlora ansiktet. Och han visar här (liksom i den senaste debatten med Sahlin där han presenterade sig själv som en stark man, en stark ledare för landet i oroliga tider) att han hellre förvandlar demokrati till ett skådespel än lider nederlag.

Ärligt talat. Varför kan inte en riskdag få fatta beslut utifrån ledamöternas ärliga uppfattning? Nej, det går inte att diskutera avlyssning med regeringen. De har tagit hörselskydden på. De använder samma argument som vi känner igen från diktaturer – den som har rent mjöl i påsen har inget att förlora (vilket även s-ministrar gjort under år när avlyssning diskuterats tidigare), men problemet är ju att det där aldrig stämmer.

All avlysning förändrar – samhällsklimatet, oron, diskussionen… De där svårförklarade gränserna som gör att vi känner oss fria eller ofria. Sverige blev ett ofriare land i veckan, inte för att dina mejl nu kan avlyssnas, utan för att du VET att de kan avlyssnas.

Jan Guillous förra roman handlade om terrorpolitikens effekter i Sverige – hur såväl debatt, journalistik och människors frihet begränsas. Hur det som kan verka som en fars av överdrifter, tidningssensationalism, klantiga politiker och töntiga politiker, plötsligt blir väldigt allvarligt.

Så är det inte lite väl symboliskt att Sverigedemokraterna hamnar över fyra procent i opinionsmätningarna samtidigt som regeringen inför avlyssningslagar. De liberaler som tror att de själva aldrig är hotade av avlyssningen kan ju fråga Sd vad de tycker bör vara rimligt att avlyssna för att ”rädda Sverige”.”

Och slutligen se intervju med Jan Guillou i intervjun ”Nu jagas inte bara araber” där han bland annat pratar om det där med åsiktsregistrering...

Se denna artikel/recension om Naomi Kleins "Chockdoktrinen." Och om Susan Sontag här. Om Suntags son David Rieff här.

*Om George Orwell står det i wikipedia:

”George Orwell (pseudonym för Eric Arthur Blair), född den 25 juni 1903 död den 21 januari 1950, brittisk författare och journalist. Genom ett brett litterärt verksamhetsfält som romanförfattare, kritiker samt politisk och kulturell kommentator blev Orwell en av de mest beundrade engelskspråkiga författarna under 1900-talet. Han är mest känd för Djurfarmen och 1984, två romaner som är kritiska mot totalitära ideologier överlag.”

Rikets säkerhet...

svastika.

Läs Sofie Wiklunds ledare ”Staten läser mina mejl – Regeringen spelar terroristerna i händerna och gör demokratins medborgare till det fria samhällets fångar.” idag:

”Regeringen säger att det här förslaget sätter den nationella säkerheten i första rum. FRA:s befogenheter utökas, enligt regeringen, för att motverka terrorismen./…/

...eftersom roten till terrorismen inte enbart är fattigdom. Både människor från samhällets absoluta bottenskikt och människor från välbärgad medelklass kan bli terrorister. Därför måste vi inom varje land förebygga terrorismen så gott det går. Vi måste satsa på skolan, socialen, fler ungdomsaktiviteter, integration och välfärdssystemen. Men också skapa ett samhälle som bygger på solidaritet, istället för konkurrens. Det kanske låter naivt, men många som beter sig illa gör det för att de aldrig haft någon att vända sig till [men det ursäktar inte det de gör, är bara en förklaring till varför de handlar som de gör].

Därför är det samhällets skyldighet att skapa ett samhälle där alla får samma möjligheter, men också har rätten att göra misstag. Avlyssningslagen är ett steg bort från demokrati, solidaritet och trygghet. I värsta fall kan mejl som skrivits tolkas uppåt väggarna och personen som skrivit mejlen kan därmed dömas på felaktiga grunder. Regeringens nya lagförslag är en enorm kränkning av privatpersoners integritet. Men det är inte bara den nuvarande borgerliga regeringen som ska kritiseras i den här frågan, utan också den förra socialdemokratiska regeringen. Under Tomas Bodströms tid, före detta justitieminister i förra socialdemokratiska regeringen, ökade rätten till kameraövervakning, och polisens möjligheter till telefonavlyssning.

Från år 2000 till 2005 ökade antalet personer som avlyssnats från 312 till 833. Avlyssning kan nu också ske när en person är misstänkt för brott som inte är grova, till exempel stöld, skattebrott, insiderbrott och smuggling. Tidigare har enbart de som är misstänkta för grova narkotikabrott och mord avlyssnats. Flera lagar är på väg, bland annat: tillåtet att bygga, förebyggande telefonavlyssning och kameraövervakning och att säkerhetspolisen får begära uppgifter ur patientjournaler.”

Vadå, ”rikets säkerhet”??? Kan inte säkerhet skapas på annat, inte integritetskränkande sätt? Otäckt, man spelar på paranoida tendenser i människor. I Gomorron Sverige diskuterade ANNA PETERSSON som har dragit igång nätverket Stoppa FRA-lagen.nu och PER STRÖM (it-debattör) den nya lagen. De pratade om en (mer eller mindre medveten) självcensur människor kan lägga på sig i det de skriver på och via nätet. Om vilka andra diverse effekter en dylika lag kan få: bland vilka en skulle kunna vara att bli nekad att komma in i USA om man åker dit som helt vanlig turist, utan att få någon förklaring till varför. Och någon av dem påpekade att anledningen att Usama Bin Ladin är så omöjlig att lokalisera är för att han INTE använder moderna kommunikationsmedel, utan bland annat "brevduvor"!!! Gör han?? :-) Läs också "Integritetens lilla röda." * I denna skrift talas det om en auktoritär människosyn. Och jo, det är denna vi ser hos många av våra politiker och inte minst (eller framförallt?) våra regeringsföreträdare??

Och artikeln ”Nynazister hakar på klimatdebatt - Nazister i första ledet mot klimatförändringar? Fa´n trot. Vi bojkottar högerextremismen.”

Ja, det där med fascism och terrorism och vilka som dras till dylika rörelser… Och bekämpande av terrorism...

Samt se artikeln ”Så skapas en ny underklass” om jobbtrafficking:

”Jobbtrafficking. Så lyder titeln på en ny skrift från Fackförbundet Byggnads.
Här får vi lära oss om hur den nya underklassen skapas mitt i Sverige.

Starka ekonomiska, juridiska och ideologiska krafter vill skapa och exploatera en ny underklass. Den importeras, utnyttjas ekonomiskt, diskrimineras och exporteras sedan vidare till nästa land. Är det så här vi vill ha det i Sverige?”

Och slutligen ”Bostäder får inte bli handelsvara.” Håller med. Bor själv i bostadsrätt. Jag funderar över barn i min närhet som snart ska ut i vuxenvärlden... Och hur blir det för dem som måste flytta hastigt och lustigt till de platser där de måste ta jobb? För dem borde bostadsbyte snarare underlättas?

Och så recenserades den nya boken av Bengt Liljegren om Hitler "Adolf Hitler" i "Var Hitler en vanlig människa?", en bok jag fick med bokpaket i förrgår och har börjat skumma. Undrar varför Hitler är intressant igen!! Helt kort vill jag bara säga att jag inte tror någon av oss är född med ondska eller född ond. Men detta tema är värt en egen eller många blogginlägg.

Och var har medierna varit i allt detta?? Hur har allmänheten informerats om denna nya lag? Och om Lissabonfördraget? Ja, det var det där med medierna och medierapportering också...

DD-artiklarna finns här också.

PS. Ja, det var det där med effekterna av integritetsövergrepp.

* ur denna skrift:

”Säkerhetsbranschens kommersiella intressen. Vi får inte glömma att det finns en stor säkerhetsbransch som sedan terrordåden 2001 mot World Trade Center i New York åtnjuter ett uppsving som överträffar dess vildaste drömmar. Det rör sig om allt ifrån tillverkare av övervakningskameror och diverse annan apparatur till utvecklare av olika

slags programvaror, konsulter och bevakningsföretag. Denna bransch, eller kanske man ska säga dessa branscher, har allt att vinna på att rädslan bibehåller sitt järngrepp om människor.

Den offentliga makten vill breda ut sig. Jag påstår att det politiska etablissemanget tar tillfället i akt att utöka sin egen maktsfär. /…/

Viktiga medborgerliga rättigheter, och till och med mänskliga rättigheter, utsätts för den ena inskränkningen efter den andra med hänvisning till det så kallade kriget mot terrorismen./…/

…den röda tråden heter undersåtefiering. Våra makthavare, som teoretiskt utgör folkets representanter, har påbörjat en utveckling tillbaka mot en värld där vi är undersåtar igen./…/

Vi undersåtar har bara att foga oss. De förstår vårt eget bästa bättre än vi./…/

Medborgarna äger staten, inte tvärtom. Regering, riksdag och samtliga myndigheter är till för att tjäna medborgarna. Vi medborgare är uppdragsgivare och därmed ytterst chefer för alla som arbetar i den offentliga sektorn./…/

Det är på tiden att politiker och myndighetsföreträdare börjar förstå vilken deras roll är. Om så krävs så får vi, deras chefer, upplysa dem om hur det ligger till. När det gäller

integritetsfrågan blir konsekvensen att makthavarna får sluta med sitt kaxiga [och från somliga oerhört arroganta] ”myndigheterna behöver den här informationen”, och börja formulera sig lite mer hovsamt. Ungefär så här: ’Hur mycket information om er själva kan ni medborgare tänka er att lämna ut?’/…/

…måste man konstatera att risken ändå faktiskt finns att enskilda personer blir föremål för fokuserad förföljelse. Detta kan framför allt komma att drabba obekväma sanningssägare i privat eller offentlig sektor liksom politiskt oliktänkande. I många demokratiska länder finns dokumenterade fall där laglydiga 'dissidenter' utsatts för myndigheternas egentligen olagliga övervakning. Även i Sverige, där Säpo under många år i stor skala bröt bröt mot lagen. Faktum är att Sverige har ett uselt track record på området."

Paranoia och journalistiskt lågvattenmärke…

ubåt.

LO.

[Uppdaterad 14 och 15 juni i slutet]. Jag blir så trött över det som sker, så jag orkar inte mer än att citera. Göran Greider skriver i ledare idag om ”Sanningen äntligen upp till ytan”:

”Jag minns åttiotalets första år. Jag var litet över tjugo år och kände med hela min varelse att samhället, i Sverige och i världen, nu plötsligt kanade iväg mot ett betydligt bistrare klimat. I USA hade Ronald Reagan väckt till liv kalla krigets retorik och i Stor- Britannien satt Margret Thatcher vid makten. Nykonservatism och nyliberalism gick hand i hand och man får i själva verket gå tillbaka till trettiotalet för att finna en högervåg som varit lika stark.

I Sverige gick den sovjetiska u-båten U-137 på grund. Inom loppet av något år skulle jakten på de – senare aldrig funna - sovjetiska u- båtarna komma att skapa något som liknade masshysteri i Sverige. I Stockholms skärgärd siktades periskop, grodmän och ubåtar var och varannan dag. De som fann det märkligt att U-137 i ytläge och med påslagna motorer seglade in på svenskt vatten avfärdades som naiva. Jakten på ubåtar i Hårsfjärden i oktober 1982 framstår i efterhand som en av de händelser som på djupet förändrade svensk politik. En politiker som Carl Bildt byggde i princip hela sin kometkarriär på detta ubåtshot, en svensk s-minister fick avgå, kallakrigsretoriken återvände med full kraft och alltsammans bidrog i slutändan till att idén om en generös och generell välfärdsstat försvagades – den påminde ju enligt högern om de järngrå diktaturerna i öst, det Ondskans imperium som Reagan talade om innefattade också saker som höga skatter och stor offentlig sektor. Ubåtshysterin gav högern tolkningsföreträde i en rad viktiga frågor. /…/ I måndags krävde Mathias Mossberg, som varit huvudsekreterare i två ubåtsutredningar, i en artikel i Svenska Dagbladet att all sekretess kring ubåtsfrågan nu måste släppas. Han hävdar att det redan före Hårsfjärden fanns uppgifter som pekade på att det var Nato-ubåtar det rörde sig om men att dessa hemligstämplades av försvarsmakten. I sin artikel i Svenska Dagbladet skriver Mossberg bland annat: 'I försvarsmaktens digra material i ubåtsfrågan finns rapporter med tydliga indikationer om nationalitet, som inte pekar österut. Men sådana rapporter försågs med rejäla hemligstämplar.' I onsdags kväll sändes så det Uppdrag Granskning i SvT där det pinsamma slutet på hela denna kallakrigshysteri kanske skymtar. Reportern Lars Borgnäs redogjorde för dokument som kommit bort och att det alltid var sådana dokument som pekar på att det var Nato- ubåtar som hade särskilt svårt att nå utanför försvarsmakten. /…/

Det hade onekligen varit intressant att få ta del av utrikesminister Carl Bildts syn på saken, men han vägrade ställa upp på intervju. Hans departement hade också enbart lämnat ut dokument där känsliga uppgifter saknades. Borgnäs, som dock hade andra källor, visste exakt vad som mörkades i pappren från UD: Varje antydan om att ubåtskränkningarna kom från väst. Så känsligt är detta. Allt talar för att svenska folket under årtionden har förts bakom ljuset – av försvarsmakten och av otaliga kallakrigsromantiker. Denna ubåtsfråga var en viktig bidragande faktor till att hela samhällsklimatet kunde ställas om i mer i mer konservativ riktning, ja den gav svenska folket ett slags chockterapi, för att tala med Naomi Klein./…/ Ubåtshotet och all den hysteri det gav upphov till formade kommande årtiondens politik, på alla plan och på en rad områden, från säkerhetspolitiken till välfärdspolitiken. Att allt material en gång för alla släpps fritt för forskning och granskning är det minsta man kan begära. Svenska folket har förts bakom ljuset i årtionden och det är högern som tjänat på det.”

Läs också Robert Björkenwall om medierapporteringen i ledaren ”LO-kongress utan spår i medierna”:

”För inte så länge sedan hade varje större nyhetsredaktion minst en arbetsmarknadsreporter som bevakade fackföreningsrörelsen, avtalsrörelser och arbetsmarknaden. Så icke längre.

Numera finns bara ett fåtal av dessa kvar. I gengäld har de så kallade ekonomijournalisterna växt upp som svampar ur jorden. Nyhetsredaktionernas fokus är nu inte arbetsmarknaden utan på privatekonomi.

Perspektivet har förskjutits: från kollektivet löntagarna till individen löntagaren. Den enskilde, men alls inte oberoende, individen har blivit viktigare än vad ett samlat kollektiv tycker, när olika spelregler ska formas./…/

Möjligen är detta en återspegling av att också LO betraktas som särintresse av stora delar av det övriga samhället. Därutöver gäller också att när LO och fackföreningsrörelsen inte märks och inte vill, kan eller våga driva på så faller också det socialdemokratiska partiet mer åt höger. /…/

…svenskarna får ytterst hjälpligt veta exempelvis att LO-ledningen blev överkörda i nivån på a-kasseersättning (ska nu bli 90% på sikt), att arbetarrörelsen är oense om tidsgränsen (bortre parentesen) i a-kassan och att LO-kongressens ombud inte riktigt litar på att Laval-domens konsekvenser blir undanröjda med mindre än att man sätter ett tuffare tryck på regering och riksdag samt även på LO-ledningen. Eller att LO nu åter vill visa att man är en kamporganisation.

Möjligen återvänder journalisterna dock om och när insikten på nytt sprider sig att LO och dess förbund vill vara en kamporganisation och en maktfaktor att räkna med i beslutsfattar-Sverige. Det kanske kommer på nästa LO-kongress om fyra år?

2008 års LO-kongress går till historien som ett lågvattenmärke ur journalistisk rapporteringssynpunkt.”

Läs också om ruling classes paranoia och tidgare inlägg under etiketten George Bush.

Uppdatering 14 juni: Läs Johan Ehrenberg i ledaren "Vad är modernt?" om retorik och om att "modernisera" och "modernisera"... Om vad som är "modernt" och "omodernt."

Och läs Ulla Lindqist LO:s vice ordförande om att "Ny sjukpolitik skapar otrygghet". Om att den borgerliga regeringen på kort tid skapat en ny klasspolitik (apropå det där att modernisera!) och nu startar en ren hetsjakt på sjuka. Nu citerar jag igen:

"Att betala skatt handlar lika mycket om att bidra som det handlar om att få: Föräldraförsäkring, barnbidrag, förskola, skola, universitetsutbildning, sjukvård, högkostnadsskydd, kollektivtrafik och bibliotek är exempel på 'skatteåterbäring' som alla får del av via skattsedeln.Välfärden går ut på att omfördela såväl resurser som risker för att garantera alla trygghet. Välfärden omfördelar dels mellan grupper i samhället och dels över individers livstid.

På kort tid har den borgerliga regeringen format en klasspolitik som borde tillhöra en svunnen tid. Regeringen serverar en kravfylld politik med skrämmande konsekvenser.

LO-förbundens medlemmar – kvinnor och ungdomar – förlorar till medelålders väletablerade män som redan har det ganska bra. Det är en mager politik!

Speciellt mager är regeringens politik när det handlar om att räcka ut en hand till sjuka och arbetslösa. Välfärd handlar bland annat om rätten att ha ett arbete och rätten att få stöd för att komma tillbaka till ett arbete efter arbetslöshet, olycka och sjukdom.

Nu startar regeringen en ren hetsjakt på sjuka. Regeringen erbjuder nämligen en så kallad rehabiliteringskedja men det handlar snarare om en utsorteringskedja. Utgångspunkten är att den som är sjuk också är lat."

Och läs också insändaren "Extrem civil lydnad" från en som tror på demokrati. Läs den!!! Skribenten skriver uttryckligen att han önskar att detta sprids till så många som möjligt! Stefan Sundström (om honom i wikipedia här) hade skrivit något jättbra i artikeln "Chock! Skandal! Panik! - Stefan Sundström om vad du inte får säga i TV."

"För så är det nämligen i dessa yttersta dagar att inkomster mörkas, och folk gråter och slåss i TV och hatbloggar varandra och står på youtube med brallorna nere, men fråga om inkomster och folk tittar rakt t i luften eller slår sej för öronen och säjer: Nu hör jag inte riiiktigt vad du säääjer.

Så ska du göra skandal i TV ska du börja prata om vad du har i gage för att vara med./.../

Och jag tror att det är skitviktigt att visa känslor och gråta och allt detta, men det är livsfarligt att ringa Expessen om man behöver nån att tala med. För till och med tårar är numera en vara."

:-) Medan somligt annat "mörkas", skrivs eller pratas det inte om... Som bland annat hur risigt alliansen ligger till i den ena opinionsmätningen efter den andra... Detta är inte förtjänt några braskande rubriker? Eller säljer man inga lösnummer på detta? Eller vad?

Läs också Ulf Lundén i "Dagdrömmar och hårt bröd":

"Vårt behov av verklighetsflykt verkar vara oändligt. Överallt grasserar dagdrömmen. Det är den bärande takbjälken i varje annons och reklamfilm. Förr fanns förhoppningar om ett såväl jordiskt som himmelskt paradis. Nu återstår bara det egna jaget, det lilla hemmet, familjen och semesteräventyret."

samt "Nyrik och rivsugen! - Kulturminneslagen. Den struntar finansmannen Jonas Wahlström i. " Läs mer om denne Jonas Wahlström här.

Och vad bra att irländarna röstade nej till EU-fördraget! Apropå detta läs Göran Greider i ledaren "Ha!" idag! Han skriver om maktens arrogans och självgodhet. När jag hörde detta om irländarnas nej till EU-fördraget på TV-4 nyheterna igårkväll skickade jag ett snabbt och spontant och jätteglatt sms till en vän i Dublin, som svarade:

"Yes! Beware when ALL politicians AGREE!"

DD-artiklarna finns också här, om länkarna ovan inte fungerar senare.

Är det inte också ett problem med våra politiker, att så många av dem inte sysslat med något annat än att vara politiker (och det gäller politiker i de flesta svenska riksdagspartier)? De svävar i sfärer ovanför vanligt folk? Och inte minst ovanför gräsrötterna? Gräsrötterna vilka är i stort sett alla skikt under det absoluta toppskiktet???

Uppdatering 15 juni: Läs Maj Wechselman om vad hennes "avslöjanden" om ubåtarna innebar - för henne...

Högerretorik, disciplin, hålla tyst och lyda…

illustrerade föregående inlägg om massmedial tystnad med citroner, detta nu med grapefrukt!

I Lärartidningen som kom idag står det att OECD i en ny rapport rekommenderar att alla gymnasieelever ska få en utbildning som ger behörighet till högskolan. Att den är en väg för välfärd och tillväxt. En rapport som den svenska regeringen borde läsa skriver de!! Håller med!

De skriver också att kontakt med medier kan leda till uppsägning fick lärarna på en friskola veta. De skriver att i en offentlig finansierad skola måste alla anställda fritt kunna yttra sig, det är en förutsättning för demokratin. Ja, det där med meddelarfrihet. Och verksamheter finansierade med skattemedel har vi rätt att få information om…

I en insändare som svar på den tidigare insändaren ”Lärarförbundet är för vänstervridet” skriver en insändarskribent:

”Det är inte att ta i lite, att kalla en tro på barns och ungdomars vilja att lära sig, utan piska och morot, för ’vänstervridet.’ Att detsamma skulle gälla ett ställningstagande emot Jan Björklunds 40-talsmodell för skolan är i det närmaste skrattretande.

Vad beträffar skolan som sorteringsinstans är det ett faktum att skolan i allra högsta grad är med och reproducerar det klassamhälle vi faktiskt lever i, vänsterretorik eller ej. Att påstå något annat är antingen att gömma huvudet i sanden eller möjligen ett utslag av – högerretorik? [!!!]

De punkter Lars Olsson refererar till från fp:s skolpolitik har alla att göra med disciplin. Hur blir det med ’det goda lärandet’ om varje steg som tas av eleven är förenat med rädsla för repressalier?

Det är anmärkningsvärt hur stort fokus som läggs på eleverna och inte på deras arbetsmiljö. Alltför sällan ställs frågan om det finns fog för det ifrågasättande som ’stöket’ i många fall ses som.

Vad bör skolans funktion vara? Att fabricera en homogen medborgarskara som är duktiga på att lyda order, eller fungera som ett forum för kritiskt tänkande och personlig utveckling? Jag envisas med att hoppas på det senare.”

Kanonbra skrivet!!

Det fanns också en artikel om att "Kommuner vill öka undervisningstiden". I DD står det om att "Personal ser skolplan som en utopi". I denna artikel står det:

"Vi som ska förverkliga skolplanen ser den som ett hån./.../

Personalen uttrycker sin syn på skolplanen i en skrivelse.
'Att prata om en höjd ambitionsnivå genom ekonomiska satsningar är som att sparka på den som redan ligger.', skriver de.

De menar att skolplanen är en utopi utifrån de besparingskrav som nu läggs.
'När eleverna inte har tillgång till elevassistenter, specialpedagoger, fritidsledare och syokonsulenter drabbas främst de elever som är i behov av särskilt stöd. När lärarbyten blir alltför täta påverkas eleverna och deras studieresultat. När resurser till läromedel dras in påverkas undervisningen med inaktuell och/eller obefintlig litteratur. När undervisningstiden för lärare utökas och personalstyrkan minskar drabbas eleverna på så sätt att samverkan med omvärlden blir svår att genomföra. De som föreslår att förlänga lärares arbetstid med två timmar saknar insikt i skolans verksamhet.', fortsätter de i skrivelsen."

Läs också artikeln ”Utbildning bara för elit.” Se denna artikel här också.

Massmedial tystnad…

Johan Ehrenberg.

Se Göran Greider i dagens ledare “Citroner och grapefukt”, där han skriver att Fredrik Reinfeldt i gårdagens debatt:

”…av Mona Sahlin angreps för att vägra se regeringens skattesänkningar mitt i en högkonjunktur som en av orsakerna, ja då drog han ut i ett underbart humorbefriat och sårat försvar av - citronerna. ’Det är lätt att stå där och raljera över citroner’, löd repliken som blev debattens ofrivilligt komiska höjdpunkt.

Ändå hade Reinfeldt vid det laget inte nåtts av den verkligt sura grapefrukten som kom vid tiotiden igår, när debatten pågick som värst: Den opinionsmätning från Statistiska Centralbyrån som återigen visar att regeringens folkliga stöd är rekordlågt. Drygt 40 % stöder regeringen, mot 58 för oppositionen. Så har det varit snart i två års tid. (Se Robert Sundbergs mer detaljerade artikel om mätningen nedan).

Om en s-regering haft lika lågt stöd hade det borgerliga kommentariatet på landets alla ledarsidor för länge sedan dödförklarat den sittande regeringen. Men den grapefrukten kramas tyvärr inte ut över tidningssidorna.”

Ja, det är konstigt att det inte står särdeles mycket om detta i pressen och knappt talas om i TV, tystnaden är närmast total! Greider har rätt att om vänsterblocket varit i motsvarande ställning så hade nog media skrivit och pratat om det i braskande rubriker! Något som också Robert Sundberg skriver i sin ledare ”Rekordfå stöder borgarna.”

Läs också gårdagens notis ”Grattis Ehrenberg” att Johan Ehrenberg har fått priset ”Verdandiljuset”, om detta står det:

”Priset utdelas till en person eller organisation som gjort betydande insatser för att främja en solidarisk socialpolitik och aktivt bidra till att radikalisera den socialpolitiska opinionsbildningen i Sverige.

Vi vill påminna om Ekonomihandboken som Ehrenberg skrev tillsammans med Sten Ljunggren.

Den handlar om vinster, löner, lögner och myter. En lärobok fylld av fakta och åsikter.

Grundtanken är att råda bot mot maktlösheten.

Heja Ehrenberg och Verdandi som också påpekar att oppositionen utan vidare skulle kunna köpa Ehrenbergs klimatpolitiska program rakt av.”

Artiklarna samlade här också, tillsammans med länkar.

Honungs- eller framgångsfällan…

boken "Framgångsfällan - om osynlig utbrändhet” av Lars Weiss.

Jag reagerade på somliga av kommentarerna på inlägget "Sjukförsäkringen slaktas" hos bloggen Ett hjärta RÖTT. Och såg igår i TV-tablåerna att novellfilmen Honungsfällan visades på TV igår kväll, jag hade tyvärr inte tid att se den på grund av fest på jobbet!

Men den verkar intressant och det står följande om den:

"Honungsfällan är en film som ifrågasätter om det är möjligt att hitta den perfekta balansen i livet. Varför stannar man inte upp i tid och tänker efter? Hur är det möjligt att så många människor prioriterar bort det som egentligen är det viktiga? Och vad är det viktiga? För alla vet att honungens sötma lockar. Men den är en riktig fälla."

I boken ”Utbrändhet – den nya folksjukdomen. Orsaker. Förebyggande åtgärder. Behandling” av Martin Krauklis och Ola Schenström står det på sidan 62-63 om honungsfällan och olika så kallade stressorer, om samverkande faktorer, och vad de alltså innebär om de är samtidiga.

De samverkar på ett så kallat synergetiskt sätt skriver de. Detta betyder att olika faktorer förstärker varandra så att ett plus ett inte blir två utan fyra eller fem. Om synergy på engelska.

Sidospår: Se också EttLiviBalans hemsidan. Jag vill dock bara kort säga att jag tror diverse "terapier" (inklusive riktiga så kallade terapier hos terapeuter) som mindfulness, träning i positivt tänkande, meditation, avslappning, qigong, Feldenkrais m.m. bara är lappande åtgärder... Sällan i grunden riktigt ändrande.

Och detta med synergetiska effeker är ett utmärkande drag för dagens arbets- och fritidsliv, vilket kraftigt bidrar till den ökande stressjukligheten.

Vi har ett behov av att anstränga oss och vi behöver utmaningar. Hårt arbete, till och med under ganska lång tid, är inte skadligt, men vi kan inte göra det utan återhämtning.

Det står i den ovan refererade boken att det är på sin plats med en liten varning för uttrycket ”positiv stress”. Den norska arbetslivsforskaren Björg Aase Sörensen har kallat tron på (och beteendet) att man kan fortsätta att jobba utan gräns bara för att det är så roligt för att "man går i honungsfällan."

De skriver att:

”Även ett arbete som upplevs som oerhört stimulerande kan leda till kronisk stress, särskilt om mekanismerna för återhämtning sätts ur spel. Engagerat övertidsarbete i sex-sju dagar i veckan inom IT-sektorn är ett exempel på risktagande i detta avseende. Det tar dock sannolikt längre tid att nå ett tillstånd av kronisk stress och utmattning om arbetet är roligt och stimulerande än om det inte är det.”

Men bara för att det är kul är man inte immun mot utmattning! Och detta fenomen ser vi inte bara i IT-branschen. (Och understimulering är kanske lika skadligt och stressande som överstimulering, vilke är viktigt att påpeka!! Och viktigt att tänka på vid rehabilitering, dvs. när någon ska ta sig tillbaka efter en utmattning! Så man inte sätter den som ska tillbaka på lätta uppgifter - bara! I flera böcker om utmattning berättar människor också hur de straffades genom just att sättas på uppgifter långt under ens kapacitet! Detta kan också varaett bra sätt att hindra människor från att komma tillbaka! Det är det dr med balans mellan utmaning och annat mindre utmanande, även i rehabilitering!)

Ja, det är lätt att slå sig för bröstet…

Lars Weiss skrev redan 1998 om honungsfällan i sin bok ”Framgångsfällan – om osynlig utbrändhet”.

I denna punkterade han myten att det bara är dem med en "massa problem" som drabbas av utmattning och panikångest (min fria tolkning). Han skriver att han hade ett bra liv. Hus i Provence, hem i Danderyd, vänner över halva världen, ungarna hade knappast vållat bekymmer, sonen var framgångsrik (men för några år sedan dog hans son tragiskt i en olycka, men denna olycka och Weiss separering från sin sambo skedde flera år EFTER hans utmattning, så utmattningen kom flera år innan allt DETTA!). Han fattade inte ”vad fan det var frågan om”.

”Jag hade lyckats med det mesta jag tagit mig för med i jobbväg och betraktades väl som en förhållandevis framgångsrik man i sina bästa år [han var runt 45 år vid detta tillfälle?], en hygglig kamrat och en inte helt oäven chef. Så vad fan var det frågan om?” (sid. 92-93 i hans bok).

Han skriver också i kapitlet ”Kris och kontroll” (sid. 94-101) om läkaren Benno som tog upp frågan om alkohol:

”Minns du att vi talade om alkohol vid ett tidigare besök? Hur du sa att det dämpade? Jo, det är ett av de effektivaste lugnande medel som finns. Varför tror du att folk super så mycket? Varför äter folk så mycket lugnande tabletter?”

Ja, hur många tar inte till dylikt? Och vad kan alkolholmissbruk leda till? Aggressivitet och misshandel bland annat?

Senare sökte Weiss upp terapeuten Bengt, en man expert på sådana som Weiss, en man som också träffat många höga chefer. Personer som vi vanligt folk inte har en aning om har varit drabbade av panikångest, vilket också Bengt påpekade för Weiss: "Du anar inte..." Men dessa har möjlighet att dölja utmattning för omvärlden i hög utsträckning, kanske bland annat genom hög alkoholkonsumtion och genom att lyckas få doktorer att skriva ut lugnande medel, bland annat? Och de med höga löner och höga positioner har kanske möjligheter och lättare att dölja alla sådana här saker (framförallt dölja pinsamma "psykiska åkommor")? De kan "köpa sig fria" på alla upptänkliga sätt, inklusive kosta på dyrbar terapi (men jag är också tveksam till mycket av den terapi som erbjuds, den är bara ändring på ytan tror jag, men detta är som sagt ett sidospår i just detta inlägg)?

Weiss skriver också något ganska intressant om att:

”De allra flesta, och i synnerhet män i karriären, skulle nog undvika att tala öppet om något av det jag beskrivit som ingredienser i mitt tillstånd. Ja, möjligen magen. Alla jag känner klagar bland över magen. Det är tillåtet. Ett litet magsår kan till och med sätta sprätt på en blek personlighet [jag tror att stress och magsår hör ihop, jag tror inte det bara handlar om bakterien Helicobacter pylori. Min pappa hade magsår vid några tillfällen och det var i samband med hög stress på jobbet, bland annat under studietiden på Ultuna i Uppsala och senare under en period med ekonomiska bekymmer i jobbet i början av 70-talet redan! I ett chefsjobb för övrigt].

Muskelstelhet är också OK. /…/ Men inte kan man gå omkring på jobbet och säga att man är yr eller att man har tunnelseende? Att man ligger sömnlös och skvimpar i kallsvett?

Eller att man måste ursäkta sig från ett möte för att man måste gå på muggen för att få ordning på andningen?

Och det går definitivt inte att tala om panikångest. Eller rädslan för att få en panikångestattack.”

Nej, det går ju inte!! Man måste ju hålla uppe skenet?? Kvinnor har lättare att medge dylika saker (på gott och ont, men kanske mest på gott, för erkänner man problem har man ju lättare att göra något åt dem!!) och de kanske också har färre möjligheter att dölja dem? Ja, det var det där med förakt för svaghet... Och förnekande av behov.

Och fortfarande har också män och kvinnor i sådan utsträckning ansvar för olika saker att detta också slår igenom? Bland annat har kvinnor sämre möjligheter till mer sammanhållen återhämtning, därför att de tar ansvar för saker i vardagslivet som kräver ständig beredskap liksom. Och så är det inte bara i familjelivet, utan också på jobbet??? Vilket också forskningen de senaste åren har visat.

Weiss intervjuade också Töres Theorell i samband med sin utbränning. Och Weiss skriver at Theorell reagerade starkt på att det bara är individen som kan lösa stressproblem! Att det gjorde honom arg. Han hade då nyligen deltagit i en debatt i radion, där en TV-producent envist hävdade att stresshantering aldrig kan ha annat än rent individuella utgångspunkter. Han menade att det behövs nya normer i kollektiv och hos arbetsgivare (bland annat att jobba på bara för att det är så himla kul!?). Ingen ska behöva acceptera att jobbet skapar kontinuerligt skadlig stress.

Se också vad Owe Wikström skriver i "Långsamhetens lov" om detta.

Weiss avslutar sin bok med orden:

”Världen är full av folk som tappat koll på pedalerna och som ändå försöker se ut som om de har full kontroll över bilen.

Så kan det gå.”

Se terapeuten Ingeborg Bosch om utbränning. Och också artikeln "Så undviker du honungsfällan" i NyTeknik, om ingenörer som tycker så mycket om sitt jobb att de...

Långvarig stress gör oss också mindre kreativa och sålunda mindre förmögna att lösa saker. Och hos vissa resulterar det också i empatibrist och känslokyla... Dessutom så verkar det som om empati kan vara en faktor som medverkar till utbränning. Är det ett sådant samhälle vi vill ha: ett där de empatiska går under?

Läs också Ann Olsson-Gislows ”Varifrån kommer alla Levande Döda?” i ETC. Och apropå ETC läs också detta inlägg!

Sjukförsäkringen...

sommaräng.

Läs Göran Greider i dagens ledare "De skäms inte ens." Om att borgerliga politiker inte bryr sig, därför att de inte känner något. Greider undrar varför och tror att det beror på att de är så inbäddade i ideologisk bomull. Han tycker inte att man kan göra så här; ge sig på dem som redan ligger. Ett sådant samhälle har förlorat något avgörande och grundläggande, en solidarisk moral. Sant!

Och han menar att s-politiker som tidigare försämrat för svaga grupper har haft vett att skämmas, något han inte tror att de som sitter vid makten idag gör. Framförallt tror han att Christina Husmark-Persson gick hem och sov gott och drömlöst efter gårdagens debatt.

"Hon har sin filosofi som huvudkudde: de fattiga måste få det värre för att bli skötsamma och arbetssamma, medan de rika ska få det bättre för att bli mer arbetssamma. Och det är det som känns så fruktansvärt obehagligt: Den totala bristen på empati nedåt."

Jo, tjockhudade, totalt okänsliga politiker med noll fingeroppskänsla är de som sitter vid makten nu, mer än någonsin känns det. Även på kommunnivå. Det är som psykohistorikern Robert Scharf hävdar i "Leaders":

"…the people who are more defended (in certain ways) are more attracted to political power."

Vilket översatt blir något i stil med:

"... de människor som har mer försvar/är mer försvarade (på särskilda sätt [med psykologiska försvar]) attraheras mer av politisk makt."

Och har all självkritik försvunnit i maktberusning och självidealisering? Och anhängarna (alltför många) hänger med, tänker inte efter, överlåter åt makten, förlitar sig på den som små barn, som bara litar på att pappa vill deras bästa? Och dessa anhängare hjälper också till att uppfostra andra? Moralistiskt?

Läs också Eva-Lis Preisz i debattartikeln "Kvinnoyrken drabbas av försämrad sjukförsäkring." Hon skriver bland annat:

"Det kommer alltså att gå snabbare än idag för arbetsgivaren att göra sig av med den som inte har full arbetsförmåga. Det lär knappast öka arbetsgivarens motivation att satsa på rehabilitering./.../

Vem tjänar på att lärare och andra högutbildade snabbt tvingas ta enkla jobb istället för att rehabiliteras inom sitt yrkesområde? Vi har en stor brist på förskollärare och många andra lärarkategorier."

Ytterligare en av flera (många) dåligt genomförda saker. "Går det så går det"? Om folk kommer i kläm - so what? När jag surfade på SVT:s webb fanns en bild på Fredrik Reinfeldt i högermarginalen där det stod att han tydligen sagt att det har skett många misstag. Jag orkar baa inte läsa det. Och jag får skrolla de inlägg snabbt som ögat där det finns bilder av högeralliansens politiker. Även de få egna inlägg som jag illustrerat med bilder av dem! :-)

Se också vad Maria Lind skriver på till exempel Motvallsbloggen i inlägget "Hur många förstår egentligen vad de nya sjukförsäkringsregerna innebär?"; att resonemangen som förs runt sjukskrivningarna till stor del inte är förankrade i verkligheten, dvs. i fakta. T.ex. reell statistik från SCB eller Eurostat eller liknande.

Artiklarna i DD finns också här.

PS. Se farmor Gun i debattartikel på Svt:s webb och hennes blogg. Se också hennes blogginlägg ”Bitvis låg debattnivå och knäck i lurarna” igår. Hon avslutar sin debattartikel på SVT:s webb så här:

"För svaga grupper krävs statens stöd, eftersom kunskap om hälsans mysterium inte är särskilt väl utvecklad bland kommunala politiker."

Se också distriktsläkaren Bengt Järhult i debattartikeln "Regeringen sorterar ut sjuka."

När jag städade på balkongen nu inför sommaren hittade jag denna lilla notis angående hälsa:

"Frisk av beröm.

Tydliga mål i arbetet och en chef som ger beröm är friskfaktorer i arbetslivet, och kan minska risken för långtidssjukskrivningar. Det visar en avhandling från Karolinska sjukhuset där drygt 20 000 svenskar följts mellan ett och fyra år.Tydliga mål kan definieras som att man har ett jobb där man vet vad som krävs och vilket ansvar man har. Beröm innebär att chefen ser och bekräftar den anställda och visar uppskattning då och då."

Se tidigare inlägg om arbetsmiljö här och här.

PPS. Se Lotta Gröning om ”Det har gått för långt” och om vad frihet och frihet är.

Och vill du ha ett leende läs blogginlägget om ”Månadens webb-tävling: Självgodheten – Hänsynen (9-3)”!

Demokrati, snedvriden konkurrens, rättssäkerhet och så kallad valfrihet…

Birgitta Sacrédéus.

[Uppdaterad 5 juni i slutet]. Ansvariga för arbetsmiljöfrågor på LO distriktet i Dalarna och Gävleborg skriver i artikeln ”Nu måste vi reagera” (ja, detta är inte en dag för tidigt! Varför har det inte skrivits och upplysts mer om detta i media tidigare och upprört?) om förslaget till ny sjukförsäkring, de avslutar sin debattartikel så här:

”Vi kräver en trygg och rättssäker sjukförsäkring. Regeringens förslag som man går till beslut om den 4 juni uppfyller inte ett enda av dessa krav.

Vi kräver att riksdagen säger nej till regeringens hetsjakt på den som är sjuk.”

I DD står det i artikeln ”Vill spara pengar och öka valfrihet” att Brigitta Sacrédéus (kd) menar att det finns för litet valfrihet i landstinget i Dalarna. Och betonar att om en ersättning följer patienten till den vårdcentral han eller hon väljer kan den vårdenhet som får många patienter anställa fler läkare och annan personal. Man vill ha en patientpeng som ska följa patienten.

Kan man både spara pengar och öka valfriheten samtidigt eller hur länge som helst?

Och apropå skolan så pratar Lärarförbundets ordförande i Falun i artikeln ”Vi måste berätta om kvalitetsförsämringarna” om snedvriden konkurrens.

”Det ställs också orimliga krav på den kommunala gymnasieskolan /…/

Den får hela tiden fler och fler uppdrag men inga fler resurser. De ska ordna med nya utbildningar för elever med invandrarbakgrund, hjälpa och stödja elever som inte kommer in på utbildningar, utveckla elevvården för att minska antalet elever som mår dåligt. Dessa krav ställs inte på friskolegymnasierna, vilket ger en snedvriden konkurrens.”

Läs också artikeln ”Fattiga förblir ofta fattiga.”

Jag får inte heller ihop detta med försämrade socialförsäkringar med Fredrik Federley och hans salladsbar som visst gick i konkurs. I artikeln ”Springnota för antifacklig sallad” i Dagens Arena står det:

”Federley säger sig gärna vilja, men inte kunna, betala notan för sitt misslyckande som istället skickas till företag som grönsaksleverantören Herzman och kaffegrossisten Monteriva.

Federley säger:
’Jag har god lön, men jag är ensamstående i innerstaden i Stockholm så det finns inte de resurserna.’”

Vad, slipper han stå för kostnaderna? Medan arbetslösa m.fl. måste sälja bil och bostad för att försörja sig och inte ligga samhället till last och också sjukförsäkringen drastiskt försämras??? Kan någon förklara logiken i detta för mig? Och hur Federley m.fl. kan undvika att se några paralleller här alls? Men det är skillnad på folk och folk?

Se också ETC-artikeln ”Finland ingen framgångssaga” om vad nyliberalismen har medfört i Finland. Där står t.ex.:

”Patomäki, som är professor vid Helsingfors universitet, anser att Finland sedan slutet av 1980-talet har utvecklats helt efter den nyliberala ideologins patentlösningar. Politiska alternativ har lyst med sin frånvaro och inget organiserat motstånd har förekommit.

– Alla politiska partier har deltagit i genomförandet av dessa reformer, som enligt den ekonomiska teorin anses vara nödvändiga – avregleringar av marknader, privatiseringar, bolagiseringar, nedskärningar i den sociala tryggheten och skattesänkningar till kapitalets och höginkomsttagarnas fördel.

Enligt Patomäki är nyliberalismen inte enbart en ekonomisk teori, utan en totalitär ideologi vars mål är att omvandla samhället i grunden. Nyliberalismens främsta mål är att avskaffa de sociala rättigheter medborgarna uppnått genom årtionden av kamp och återinföra marknadernas makt på områden där välfärdsstatens ideal har fått styra. ’För nyliberalismens anhängare innebär framsteg inte sociala reformer och ökad demokrati, utan öppnande av marknader’, skriver Patomäki i sin bok./…/

Enligt honom påbörjades nedmonteringen av välfärdsstaten i Finland under den djupa ekonomiska krisen i början av 1990-talet.
– Krisen öppnade nya möjligheter att försämra sociala förmåner och skära ner personalstyrkan i den offentliga sektorn på ett sätt som skulle ha varit helt otänkbart under normala omständigheter [en form av den chockterapi Melanie Klein pratar om!]./…/

Ytterst få politiker har förstått, att det bakom de enstaka beslut ligger ett helt system av idéer. Finlands politiker har saknat förmågan att överblicka helheten, säger Patomäki [och det verkar inte bara Finlands politiker sakna förmåga - och vilja - att göra!]./…/

...illusion att tro att en ökad köpkraft för samhällsgrupper som redan tidigare hade höga inkomster leder till en god utveckling för hela samhället, konstaterar Patomäki./…/

Andra har tvingats till allt längre arbetsdagar för att klara sig. För många har arbetet blivit en mycket större belastning än tidigare. Större delen av tiden går åt till att försöka komma vidare i karriären och den tid som blir över går till obligatorisk konsumtion./…/

Sannolikt fortsätter och fördjupas de nyliberala reformerna vilket leder till att Finland blir mindre jämlikt, mindre demokratiskt och i många avseenden mindre intressant./…/

Det vore både önskvärt och möjligt att avbryta denna nyliberala process och försöka skapa förutsättningar för jämlikhetsreformer och en förstärkning av demokratin”

Se också ”LO måste tillbaka till rötterna” där Ulf Lundén bl.a. skriver:

”Den groteska ytliga tidsandan har slagit till på nytt [LO-loggan har visst vunnit pris!!!!]. /…/

Den nödvändiga jämvikten mellan arbete och kapital är på väg bort./…/

LO måste lära sig läxan på nytt och gå tillbaka till rötterna./…/

Det behövs en konkret och vardaglig vänsterpolitik som ställer krav om ett demokratiserat arbetsliv, som motvikt till städhjälp, hemmafrubidrag, F-skattsedlar och dyra privatiseringar.

Det handlar även om en aktiv kulturkamp. Den borgerliga kulturpolitiken vill befästa bilden av en konsumtionskultur framför ett aktiv eget kulturskapande och en vision om att människor kan växa tillsammans. Kultur kan inte mätas i försäljnings- och besökstal. Den kan inte ens bära sig själv. Därför behöver vi en betydligt mer aktiv statlig kulturpolitik som gynnar hela landets olika kulturyttringar.”

DD-artiklarna finns också samlade här tillsammans med länkar till DD.

PS. Glatt (??), fullständigt empatilöst och med total avsaknad av känslighet klampar högerpolitikerna på!! Fullständigt omedvetna om groende missnöje och ifrågasättande av deras politik? För det är ju "bara" småfolket, gräsrötterna som reagerar och med dem har de ingen som helst kontakt (och förresten verkar småfolk och gräsrötter också i häpnadsväckande grad försvara den orättfärdiga politik som bedrivs av vår bedrövliga regering)? Inte ens politiker som Lennart och Birgitta Sacrédéus i Mora verkar ha gräsrotskontakt, i och för sig kanske inte så konstigt sett till de åsikter de har torgfört (eller verkar och umgås bara i kyrkliga kretsar, frireligiösa med de kanske ofta unkna värderingar som finns där bland vissa, säger jag som har kyrkomusikerutbildning* och som extraknäckat en massa i kyrkan, Svenska kyrkan dock, men kyrkan är omvittnat ingen bra arbetsplats!!)? Fast jag har ju inte mycket till övers för kristdemokrater och deras moralistiska, skenheliga, hycklande politik. Och det är ganska trist att Christina Doctare "konverterade" till Kd!

De har gripits av någon slags storhetsvansinne, megalomani, en oerhörd maktberusning, där (all?) självkritik har försvunnit och försvunnit totalt utom synhåll?? Glatt reformerar de Sverige totalt och anser att de har mandat för det (om de alls funderar över vilket mandat de styr efter. Nej, jag undrar om de helt har tappat kontakten med verkligheten).

PPS. Jag skulle också önska att det var betydligt mer stake i oppositionspolitikerna! Att de reagerade mer och mycket mer kraftfullt! Samt kom med visioner för samhället och framtiden! Men de är också så hjärntvättade med den nyliberala ideologin? Skrämmande! Fortsätter de så kommer jag nog att rösta ÄNNU mer åt vänster än jag gjort tidigare...

* Det är också oerhört pinsamt med högerpolitikern Kristina Axén Olin i Stockholm, som är utbildad musikpedagog om jag förstått saken rätt!! Pinsamt och faktiskt "skämmigt" att vi tillhör "samma skrå" så att säga... Se för övrigt Johanna Graf om att vara "Utsatt och utsatt..."

Tillägg 5 juni: se Josefin Brinks (v) och LiseLottes Olssons (v) debattinlägg på SVT:s webb i "Kristdemokraterna vill ha hemmafrun tillbaka."