Maktens arrogans...

ett hav av blommor.

Några artikeltips så här i slutet av juni, för det första Ingvar Perssons ledare ”Riksdagsledamöterna måste fortsätta fråga” om de rekordmånga interpellationerna i riksdagen och Littorins surhet över mängden och att han tror att de är en kampanj för att hindra hans arbete. Persson skriver:

”Det är en smula oroande om det är så landets regering ser på sitt förhållande till de folkvalda riksdagsledamöterna, även om Littorin i maj hade ett starkt argument för sin otålighet; den sexårige sonens fotbollsmatch.

Sven-Otto Littorin och hans kolleger har dessutom till stor del sig själva att skylla. Allt mer av det politiska arbetet har flyttat från utredningar med representanter för partierna och remissrundor till snabba enmansutredningar och partiledarkretsen i regeringen.

När förslagen väl ligger på bordet finns varken plats för oppositionens invändningar eller intresseorganisationers synpunkter./…/

Det gäller inte minst de dramatiska förändringar just Littorin genomfört i arbetsmarknadspolitiken och som konsekvent hastats igenom utan de förberedelser som borde föregå beslut som drabbar grunden för enskilda människors tillvaro. Det enda vi vet om effekterna är att de inte kommer att visa sig fullt ut innan konjunkturen nästa gång viker på allvar.

Riksdagen erbjuder en möjlighet att trots allt få till stånd ett samtal. När riksdagsledamöterna frågar måste statsråden svara./…/

Så länge regeringen inte erbjuder andra arenor för det politiska samtalet finns det ingen anledning att beklaga att ministrarna får påbörja sommaren i riksdagens talarstol.

Tvärtom, det är bara att hoppas på ännu fler statsrådsbesök på Helgeandsholmen.”

Läs också Naomi Klein i artikeln ”Chicagopojkarna – Naomi Klein om Barack Obamas kärlek till marknaden – och löften om en förändring” där det bland mycket annat står:

”Den rörelse som startades av Milton Friedman, som infördes i politiken av Ronald Reagan och befästes av Clinton, befinner sig i en djup legitimitetskris runtom i världen. Ingenstans är detta mer uppenbart än på just Chicagouniversitetet. I maj i år, när universitetspresidenten Robert Zimmer tillkännagav skapandet av ett Milton Friedman-institut för 200 miljoner dollar, ett ekonomiskt forskningscenter som ska ha till uppgift att bevara och förstärka arvet efter Friedman, ledde det till protester. Fler än 100 universitetsanställda lärare och professorer skrev under ett protestbrev. ’Effekterna av den nyliberala världsordning som har upprättats under de senaste decennierna, med starkt stöd av den ekonomiska Chicagoskolan, har på intet sätt varit otvetydigt positiva’, står det i brevet. ’Många skulle hävda att de har varit negativa för en stor del av världens befolkning.’”

Och slutligen Sven Wollter i ”Tyst scen – om marknaden tar över teatern.”

Se också Ett hjärta RÖTT om "En droppe sunt förnuft"!! Och Jinge om att "Riksdagen mer frågvis med högerregering."