lördag 23 maj 2009

Ge akt på inkomstklyftorna...


...skriver the Equality Trust-bloggen. Och länkar till en annan blogg med bloggpostningen ”En anledning varför Japan är en bekväm plats att leva.” [Uppdaterad under dagens lopp].


I den senare bloggen kan man läsa:

”Om du bor i Storbritannien så är det inte goda nyheter att gapet mellan rika och fattiga har utvidgats under den nya Labourregeringen.


I en ny bok (The Spirit Level: Why More Equal Societies Almost Always Do Better) visar Richard Wilkinson och Kate Pickett att ojämlikhet i inkomst i samhället undergräver hälsan och välmåendet hos dess medlemmar. Och inte bara hos de minst lyckosamma.


I en Sunday Times recension av boken summerar John Carey argumenten:


'Det är inte bara de fattiga som lider av effekterna av ojämlikhet, utan majoriteten av befolkningen /.../ En förklaring /.../ är att ojämlikhet ökar stressen rätt igenom samhället, inte bara bland de minst gynnade /.../


Kronisk stress påverkar nervsystemet och i sin tur immunsystemet.


När man är stressad är man mer benägen för depression och ångest och det är mer troligt att man utvecklar en mängd kroppsliga åkommor inkluderande hjärtsjukdom, fetma, drogberoende, mottaglighet för infektioner och snabbare åldrande.


Samhällen där inkomsterna är relativt lika har låga stressnivåer och höga tillitsnivåer, så att människor känner sig säkra och ser andra som samarbetsvilliga.


[och vad handlade pratet om 'trygghetsnarkomani' egentligen om?? Ja, kan det handla om 'rädsla för trygghet' hos den som lanserade det begreppet?? Och vem lanserade det? En som tillhör makteliten möjligen? Att uttrycka sig så gör att majoriteten av människor av skam tiger? Kanske? Och inte kommer med rättmätiga och rättfärdiga krav? Och det där om att ord speglar värderingar! Ibland ganska så föraktande och uppdelande... Förakt för svaghet hos dem som snarare borde ha en massa empati och vara upplysta?].


Till skillnad från ojämlika samhällen där de rika lider av rädsla för de fattiga, medan de längre ner i den sociala ordningen upplever statusångest och tittar upp på dem som är mer 'lyckade' [mitt citationstecken] med bitterhet och på sig själva med skam /.../


Statusångest och hur vi svarar på den är grundläggande i vår djurnatur verkar det som [detta har jag bloggat om i tidigare bloggning om boken 'The Spirit Level', se länkningar sist i denna postning]. /.../


I /.../ länder där det är ett stort gap mellan inkomsterna hos rika och fattiga så är mental sjukdom, drog- och alkoholmissbruk, fetma och tonårsgraviditeter vanligare, antalet mord högre, förväntningar vad gäller livslängd kortare och barns utbildningsprestationer och läs- och skrivkunnighet sämre.


De skandinaviska länderna och Japan hamnar genomgående på den positiva delen i detta spektrum. De har de minsta skillnaderna mellan höga och låga inkomster.


[ja, fortfarande är det så, att vi har relativt små inkomstskillnader i Sverige!!! Men hur länge till, med den regering vi har och de strömningar som finns - och kanske uppgivenhet hos vissa (många??)?]. /.../


Länderna som har det bredaste gapet mellan rik och fattig och den högsta förekomsten av hälso- och sociala problem är Storbritannien, Amerika och Portugal. /.../


I Japan ökar gapet mellan rika och fattiga också [precis som i Sverige!!!].


Politiker behöver veta att, med Careys ord, 'Genom att minska inkomstojämlikhet, kan de förbättra hälsa och välmåendet i hela befolkningen [inte bara hos dem som har det sämst ställt!!! Utan även hos dem som har det bättre/bäst ställt].


För att hjälpa till att sprida och bredda detta viktiga ämne, så har författarna till 'The Spirit Level' skapat en webbsida [The Equality Trust].”

Se tidigare bloggpostningar, till exempel denna "Ännu mer om ojämlika samhällen, om att lyda och hålla tyst - samt om den ledande klassens paranoia..." där det finns ännu fler länkar.

Effektivitet och kreativitet verkar heller inte öka, annat än kanske initialt för enskilda individer, i samhällen med stor ojämlikhet. Det är mitt intryck av hur det är i USA. Social rörlighet är ju också minst i dessa länder OCH USA jämfört med de Skandinaviska länderna. Se tidigare inlägg om den amerikanska drömmen, vilken forskning visat är en myt...

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ordet trygghetnarkomani var hämtat från en dansk poet!! Vita Anderson tror jag, att hon heter.
Trygghet tillhör våra mest basala behov tillsammans med hunder,törst, värme. Ett snäpp efter kommer social gemenskap och senare fortplantning och sist självförverkligande. Se Masliws gamla behovspyramid, finns på nätet.
Att boken skrevs och fick publicitet, var säkert en marknadföring-fråga för att att tjäna mest mäjliga pengar för forfattaren och förlaget.
Att bokens innnehåll mest är sensationsmakeri och inte stämmer med fakta och forskning, det är motbjudande faktiskt, inte minst med tanke på att författaren är /var ö-läk i psykiatri.
Och verkade normalt vettig i fallet Odell.
Ni ska han leva av sitt skrivande.... säger han till media.

k sa...

Tyvärr hakade väldigt många på detta och ganska få reagerade emot (är min känsla och det intryck jag också får när jag söker om detta begrepp på nätet), många hakar på ganska moraliserande och slår sig för bröstet. I dagens klimat är detta okej!!?? Retoriken från politiker och hur media beskrivit och skrivit om saker har gjort att såna här uttryck har liksom fått samhälleligt bifall. Den amerikanske neurologen Jonathan Pincus har skrivit om just samhälleligt bifall - OCH om trångsynthet: http://reflektionerochspeglingar.blogspot.com/2007/06/hitler-and-hatred-in-english.html (på engelska), http://reflektionerochspeglingar.blogspot.com/2007/06/hitler-hatred-p-svenska.html (på svenska) samt http://reflektionerochspeglingar.blogspot.com/2007/06/pincus-and-miller-on-frank.html