torsdag 7 maj 2009

Barbara Ehrenreich om det amerikanska klassamhället eller de rikas klasskrig...




Snabbloggning så här på morgonen, triggad av en kommentar jag fick på ett tidigare blogginlägg samt ett inlägg hos Björnbrum som skriver om ”Den rikaste procenten tar 22 procent av nationalinkomsten” i USA och att vissa både där och här fortfarande tycker att det är rättvist och klokt. Och överskottet de får satsar många på spekulation.

Ja, det är motsägelsefullt: vissa måste av någon svårförklarlig anledning stimuleras och motiveras med extremt bra betalt för sitt jobb och andra piskas att jobba mer genom att bli oerhört dåligt betalda (nedmontering av fack, arbetsmiljöarbete osv.). Och gapet däremellan måste vara oerhört stort?

Intervjuaren Bill Moyer frågar Barbara Ehrenreich om inte människor anklagar henne för att vara marxist eller kommunist med de åsikter hon fört ut och uttryckt i sina böcker och Ehrenreich kontrar med att prata om att det redan existerar ett klasskrig - från de rikastes sida, dvs. ett klasskrig äger faktiskt redan rum enligt henne, men fört av de mest välbeställda och rika.

Men hon menar att vi kan åstadkomma förändring genom att arbeta ihop, kollektivt. Vad för oss ihop på ett bra sätt undrar hon? Glädjen att arbeta ihop borde vi återerövra säger hon.

De rikaste är i en bättre position än fattigare människor att påverka sina egna liv, politiken och samhället. Ja, se om var moderaterna här i Sverige får stöd från finansiellt.

Ja, det var det där med bidrag och bidrag.

Och hon tycker politiker (demokrater?) borde klippa bandet med de rika, sluta vara populistiska. Ungefär som många här resonerar om socialdemokraterna, som OCKSÅ fört en nyliberal politik och har sådana ideal verkar det.

Se tidigare inlägg om Barbara Ehrenreich. Samt se också här.

Jinge skriver också om högervridning (nylberalvridningen) - apropå centerpartiet och högstämt tal om personlig integritet och storebrorssamhälle, skriver så bra så jag måste le.

Ja, vi är beroende av varandra - fortfarande, även för vår överlevnad på denna jord. Vi borde (måste) samarbeta, rik som fattig (där de fattiga är i en risigare situation, även i våra rikare samhällen. Ja, vad är vi "rika" på? Pengar kanske, men för övrigt allt fattigare?)

1 kommentar:

Björn Nilsson sa...

Trevligt att kunna bidra med lite inspiration:-)

Det är intressant att överklassens konstanta krigande mot underklassen i allmänhet inte uppmärksammas särskilt mycket och inte anses visa på bristande samhällsansvar, medan det omvända förhållandet råder när underklassen slår tillbaka. Men att överklassen/den härskande klassen skulle börja kritisera sig själv kanske är för mycket begärt?
Björnbrum