måndag 18 maj 2009

Mer om ojämlika samhällen: engelska parlamentsledamöters och bankmäns girighet - en följd av ojämlikhet i inkomst...


[Uppdaterad 21 maj]. Snabb översättning av bloggpostning från the Equality Trust-blogg (MP är Member of Parliament, dvs. parlamentsledamot i detta sammanhang, om jag förstått det rätt).

Avslöjanden om parlamentsledamöters ersättningsanspråk och de väldokumenterade överdrifterna hos bankmännen illustrerar några av de skadligaste effekterna av ojämlikhet - egoism, girighet och korruption.


Att bo i ett land med stora inkomstskillnader gör alla mer medvetna om klass, social position, välstånd och fattigdom: detta gör att skillnaderna betyder mer. Det reducerar självvärde och sålunda underblåser det önskan om ägodelar som betecknar status.


Storbritannien är en av de mest ojämlika länderna bland i-länderna och som ett direkt resultat har det bland de sämsta hälsonivåerna och sociala problemen.


Det finns ett överflöd av statistiska bevis att, i tillägg till puffande för statustävlan och girighet, så gör större inkomstojämlikhet samhällen mer dysfunktionella på många andra sätt.


Till exempel, mer jämlika samhällen fungerar bättre när det gäller barns välbefinnande, fetma, samhällssammanhang, antal tonårsgraviditeter, mental hälsa, nivåer av förtroende, barnadödlighet, fängelsetal och våld.


Fördelarna med större jämlikhet upplevs av nästan alla i samhället, rik lika väl som fattig.


Richard Wilkinson säger:

'Svaret är inte bara hårdare reglering, det är också större jämlikhet. Ju större inkomstskillnader, ju större är social uppdelning och ju svagare blir samhällslivet.


Större jämlikhet är helande, det minskar statustävlan och statusångest som driver på konsumism.'”

TillPå en kommersialiserad marknad rör vi oss bort ifrån samhällsansvar Tillägg 21 mTillägg 21 maj: läs förbundsordföranden för Farmaciförbundet Carina Jonsson i hennes ETC-artikel om apoteksutförsäljnungen i Sverige i "Säljfokus väntar istället för omsorg - Farmaciförbundet: ställ krav som kund":

"På en kommersialiserad marknad rör vi oss bort från samhällsansvaret och den farmaceutiska omsorgen./.../

...tillgängligheten skulle kunna ha förbättrats inom ramen för monopolet./.../

... om vi ser till vårt grannland Norge, så uppkom de flesta nyetableringar i storstadsområden, men personalstyrkan ökade inte – det vill säga minskad personaltäthet. Är det ökad service? För Farmaciförbundet innebär bättre service en fortsatt säker och trygg läkemedelsanvändning. Bra service ges av kompetent personal med uppdraget att ge en producentobunden information – utan hänsyn till företagets bärkraft.


Med riksdagsbeslutet kommer Sveriges invånare få försämrad tillgång till information och rådgivning av kompetent personal. Nu blir det marknadskrafterna som ska styra, apotekens samhällsansvar får stryka på foten och Mammon kommer att styra i högre grad.

Farmaciförbundet befarar att fokus nu blir ett annat för apotekspersonalen. Det kan bli svårare att stå upp för sin yrkesprofession där goda råd och service till läkemedelskonsumenten varit i fokus./.../


Ökad tillgänglighet kan medföra risker. I Norge har förgiftningsfallen ökat och i USA är 33 procent av alla levertransplantationer ett resultat av överkonsumtion av paracetamol (till exempel Alvedon). Dessa risker har regeringen inte tagit tillräcklig hänsyn till. Dessutom ser vi inte hur det gagnar ett livligare apoteksföretagande att släppa receptfritt till handeln./.../

Nu är det dags att flytta fokus från företagsformer till att sätta fokus på att Sverige ska bli ledande för att utveckla läkemedelsanvändning som minimerar skador och kostnader. Ställ krav du också [se George Montbiot angående detta nedan, vid *].

"På

Alexander Chamberlan skriver befriande om maktordningar i "Allt hänger ihop":

Istället för att försöka lyfta fram våra egna hjärtefrågor som de absolut viktigaste frågorna att driva, måste vi börja se sambanden mellan olika maktordningar.”

George Monbiot skriver två intressanta artiklar om ämnen som berör eller tangerar detta ovan, i "Captive knowledge" (ungefär "Fjättrat kunnande") kortfattat sagt om hur forskning finansieras i Storbritannien och vad detta troligenh kommer att innebära för vad slags forskning som kommer att bedrivas. Se tillägg nedan.


Och i * "The Barbarians at the Gate" skriver han om att människor har lärt sig att vara tysta och fogliga och stanna hemma, inte gå ut och protestera eller höja sina röster (i min snabba tolkning) och att detta är ett problem för politiken.

Jag skulle vilja skriva mer om båda dessa artiklar senare.

Tillägg på kvällen: snabb översättning av Montbiots första bloggpostning.

”Fjättrad forskning - Finansieringen av akademisk forskning har tagits över av affärslivet.

Varför drivs the Medical Research Council av en vapentillverkare? Varför drivs the Natural Environment Research Council av huvudmannen för ett konstruktionsföretag? Varför är ordföranden för en fastighetsförmedling ansvarig för finansieringen av utbildning i England?

Därför att våra universitet har gjorts om till forskningsavdelningar för företag av regeringen. De ägnar sig inte åt kunskap för dess egen skull längre: nu är deras högsta ambition att hitta nya sätt att göra pengar.

I slutet av förra månaden ägde en tyst intellektuell revolution rum, inte uppmärksammad av media. Styrelsen för forskning, som sörjer för 90 % av finansieringen av akademisk forskning i Storbritannien, introducerade nya krav på människor som söker forskningsanslag: nu måste de beskriva det ekonomiska inflytandet av det arbete de vill göra.

Styrelsen definierar inflytandet som de 'demonstrerbara bidrag' som forskning kan ha på samhället och ekonomin. Men hur visar man inflytandet av 'forskning i det blå' [vet inte hur detta egentligen ska översättas, i min hastiga översättning här!!] innan den har genomförts?

Idén är att överföra kunskap från universitet till industrin för att hjälpa upp Storbritanniens ekonomi och för att hjälpa oss att lyfta oss ur recession säger regeringen.

I princip är det ingenting fel att kommersialisera forskning. Men att pracka på dylika villkor på bedrivandet av all forskning berikar oss inte; det utarmar oss, reducerar undret över universum till siffror i en revisors liggare.

Tänk dig att Charles Darwin skulle ha måst fylla i en ansökningsblankett innan han äntrade Beagle:

'Förklara forskningens möjligheter att påverka nationens hälsa, välstånd och kultur. Till exempel: att främja verkställandet av global ekonomi och särskilt Storbritanniens... Vilka är de realistiska tidsplanerna för att förverkliga förtjänsterna [av den forskning som nu söks anslag för]?'

Om Darwin hade varit beroende av anslag från brittiska forskningsstyrelsen skulle han aldrig ha satt segel.

Regeringen insisterar att ingenting fundamentalt har ändrats: att Haldaneprincipen, som fastslår att regeringen inte ska lägga sig i forskningsbeslut, fortfarande håller.

Detta är humbug av samma sort som tidningsägare använder. En del av dem insisterar på att de aldrig lägger sig i de beslut deras tidning fattar. Men de tillsätter (chef)redaktörer som delar deras syn och som vet exakt vad som förväntas av dem.

Alla styrelseordförandena för de fem forskningsstyrelserna, som finansierar vetenskap, och ordförandena för de tre högre finansieringsfonderna för utbildning (som står för kärnfinansieringen) är eller var högre bolagschefer.

Dessa män (!!!) är övervakade av ministern för forskning och innovationer, Lord Drayson. Innan han blev minister så var Paul Drayson VD för ett farmaceutiskt bolag som hette PowderJect.

Han var inblandad i en kontrovers som i mångas känsla symboliserar avsaknad av ett effektivt skydd mellan regering och handel.

30 November 2001 beslutade den brittiska regeringen att köpa stora mängder av ett smittkoppsvaccin som heter Lister strain. Det enda bolag som hade tillräckligt av detta var en firma som heter Bavarian Nordic.

6 december 2001 befann sig Paul Drayson i en liten grupp affärsmän som åt frukost med premiärminister Tony Blair. Vid ungefär samma tidpunkt donerade Drayson 50 000 pund till Labour.

Strax efteråt försökte regeringstjänstemän köpa vaccin av Bavarian Nordic. De fick höra att de var för sent ute. PowderJect hade just köpt de exklusiva distributionsrättigheterna för Storbritannien. Så regeringen var tvungen att köpa vaccinet från Draysons företag.

De betalade PowderJect 32 miljoner pund. 20 miljoner pund mer än PowderJect hade betalat Bavarian Nordic.

Premiärministerns kansli och Paul Drayson vägrade båda att besvara frågor om huruvida Lister strain diskuterades vid frukosten på Downing Street. Det är inte klart huruvida Lord Drayson vid den tidpunkten var medveten om regeringens beslut att välja Lister strain./.../

...universitet 'står redan nu för drivfjädrar (till exempel i form av befordransanalys)' för att förmå forskare att engagera sig i affärer. Om din forskning inte ger någon några pengar kommer du troligen inte att komma särskilt långt.

Även bedömd objektivt så är denna politik inte förnuftig. Den långsiktigt hälsosamma kunskapsekonomin beror på 'forskning i det blå' som svarar bara för sig själv: när vetenskapsmän är fria att följa sina passioner är det troligare att de gör dessa slumpartade upptäckter vars påverkan på samhället och ekonomin är både vidsträckta och omöjliga att förutsäga, Tvingad att samarbeta med industrin är det mer troligt att de kommer att följa tillämpningar av redan existerande kunskap än att försöka utvidga den kända världens gränser.

Men kunskap handlar inte bara om inflytanden. Den handlar om under och insikter och skönhet. Mycket av den kanske aldrig skulle få en användning/tillämpning, men den gör världen till en rikare plats, på sätt som Lord Drayson och hans gelikar borde anstränga sig att uppfatta.”


Jo, "conformity and discipline are killers for creativity", dvs. "konformitet/likriktning och disciplin dödar kreativitet."

Inga kommentarer: