Privatiseringar - socialiseringar...

Leif Pagrotsky.

[Uppdaterad 30 september och 1 oktober i slutet]. Leif Pagrotsky skriver i krönikan "Tveksamt att sälja Nordea":

”På en vecka har den amerikanska högern /…/ förstatligat mer än någon annan jag kan komma på. Den franske presidenten Mitterrands banksocialisering 1981 krymper till småpotatis. Bushs socialisering av dessa jättelika institut slår säkerligen också allt vad bolsjevikerna klarade av 1917.

Villkoren är diffusa, men en sak är Bushs finansminister Henry Paulson mycket precis med. Några krav på sänkta löner eller bonusar i de havererade bankerna är det inte tal om. Och det är världens mest högavlönade direktörer det gäller, som trots sina löner visat sig vara klåpare som fört sina företag till graven. Fast i själva verket är det ju på grund av lönerna och framförallt bonusarna som det slagit slint i huvudena på dem./…/

Nordea är Nordens största bank och en av de stabilaste i kraft av att den har det som är bristvaran nummer ett i dag, en uthållig och skicklig företagsledning och en stabil och långsiktig huvudägare. Men trots sin styrka är det svårt för banken att delta i den omstrukturering som nu pågår eller kanske stundar i Europa eftersom staten bestämt att den skall säljas till någon med sämre ägarrykte än svenska staten.”

Artikeln finns också här.

Tillägg 30 september: Läs Göran Greiders ledare "Partyt är över."

Tillägg 1 oktober: Läs "Göran Greider om ett långt perspektiv på kapitalismen." Alla artiklarna finns också här.

Backlash…

Susan Faludi, se hennes hemsida och bok "Backlash", men backlashen gäller inte bara kvinnors villkor idag, utan hela samhället tycker jag (se mitt föregående blogginlägg "Disciplin istället för kuratorer..." om skolpolitiken i Sverige idag och vartåt den verkar leda).

Det verkar som om psykologi och psykiatri också går maktens ärenden slog mig av någon anledning i duschen!!! Så jag var tvungen att sätta mig ner och blogga om detta.

Är det det fenomen den amerikanska psykologen Judith Herman skriver om i sin bok ”Trauma and Recovery – From Domestic Abuse to Political Violence” (1992, ”Trauma och återhämtning – från misshandel i hemmet till politiska övergrepp”) i kapitlet ”A Forgotten History” (”En glömd historia”?) Detta kapitel inleds som följer på sidan 8 i boken (min amatöröversättning från engelskan):

”Studiet av psykologiskt trauma har en underlig historia – en med tillfällig amnesi. Perioder av aktiv undersökning har alternerat med perioder av glömska. Under det gångna århundradet har liknande undersökningsspår tagits upp och abrupt övergivits, bara för att återupptäckas mycket senare. Klassisk dokumentation med femtio till hundra år på nacken kan ofta läsas som samtida arbeten. Trots det faktum att detta fält har en ymnig och rik tradition, har det periodvis fallit i glömska och har måst periodiskt återerövras.”

Hon nämner bland annat Freud och hur han skapade psykoanalysen (som ett utslag av häftigt förnekande från hans sida menar Herman, när han mentalt insåg hur vanliga sexuella övergrepp var på små barn och kanske också att han själv blivit utsatt för något).

Det fenomen vi ser är det psykologer och terapeuter (som Alice Miller, Jean Jenson bland andra) kallar förnekande. Och detta från dem som är s.k. "experter."

Jag tror också att det amerikanska samhället (inkluderande uppfostran både hemma och i skolan) är mer auktoritärt än här. En kvinnlig Rotarystipendiat berättade helt spontant om sina intryck efter ett års vistelse i USA, att om ungdomar ifrågasätter saker och frågar

”Varför?”

får de bara svaret

”Därför!!!”

Och inget mer. Och detta är de bara tvungna att svälja och acceptera. Föräldrarna behöver inte förklara eller motivera något. Hon berättade detta ganska uppbragt? Och tyckte att svenska ungdomar är mer självständiga och bättre på att klara sig och ta reda på saker!!!

Jag har också diskuterat detta något litet med en god vän och hon trodde att amerikanska ungdomar har mer att göra uppror emot än vad våra svenska ungdomar har (än så länge). För jag berättade för henne att mitt intryck var att amerikanska ungdomar verkar göra mer uppror. Och de gör det på delvis ganska destruktiva eller självdestruktiva sätt?? Bland annat kommer inte alltför få tonårsflickor hem gravida och lämnar sina barn till de nu medelålders föräldrarna (kanske i yngre medelålder)!

Förresten är det väl något vi också sett i Sverige sen flera årtionden, att unga tjejer utan barn och lågt på samhällsskalan skaffar barn för att på det viset skaffa sig ett existensberättigande.

Dessutom berättade min amerikanske pojkvän här nyligen om några 18-åriga killar, varav den ena sprayade färg på en privatpersons garage. Resultat: samhällstjänst. Även den som inte aktivt deltog blev dömd. Fyra år senare, när den ene (den som inte aktivt begick gärningen) nu söker nytt jobb har han svårt att få jobb, därför att det står i hans ”records” att han varit dömd till samhällstjänst. Och detta kommer att följa denna person i sju år. Tur att det i alla fall är tidsbegränsat. Men jag funderar vidare: vad kan detta orsaka i en ung persons liv? Om han (hon) har svårt att få jobb och därmed försörja sig?? Vad kan en desperat ungdom göra? Kan ungdomar rent av bli så att säga "infösta" i brottslighet och kanske allt grövre sådan?

Ja, det handlar om empatiunderskott, mer eller mindre allvarligt!!?? Bloggen Psych 101 Revisited skriver om Empathy Deficit:

“Are bio-medical scientists and experimental psychologists temperamentally well suited to the task of understanding human emotions and feelings? /…/

There are milder forms of autism in which cognitive functions are not impaired, and some individuals can have exceptional mathematical, musical or artistic abilities. /…/

Within the subgroup of science students, mathematicians, engineers, physical, and computer scientists were found to have the highest scores, followed by biologists, experimental psychologists and medical students.”

Nu har jag nog inte tid att blogga mer, men vill bara helt kort påminna om att Alice Miller skriver om troliga anledningar till att människor söker sig till psykolog- och terapeutyrket... Och jag tror inte vi föds med empatiunderskott. Det är något vi tillägnar oss och förmodligen tillägnar oss tidigt i livet. Men vi KAN göra något åt detta, de är inget vi MÅSTE leva med resten av livet. Dock kanske det kräver en massa hårt och tufft arbete att komma tillrätta med. Tyvärr kommer somliga inte att vilja göra detta arbete (istället söker de sig till maktpositioner med alla medel och klamrar sig fast där allt vad de kan?? Något vi förmodligen ser hos ganska många politiker, där behovet av makt är helt överskuggande att verkligen åstakomma något gott. Även om de påstår att de gör saker för vårt och allas bästa och förmodligen också tror att det är just vad de vill åstadkomma - och åstadkommer!).

Och ganska många av våra politiker, inte minst i regerande ställning (och ganska många andra i maktpositioner på alla nivåer) verkar lida av empatiunderskott, i somliga fall ganska stort!?? Tillsammans med en komplett oförmåga att ens det minsta leva sig in i andra människors villkor, liv och vardag! Som tur är verkar dock människor som har det mer förspänt ekonomiskt, socialt och jobbmässigt dock reagera över det som sker i samhället (saker som jag tycker är HELT BEDRÖVLIGA!!).

Disciplin istället för kuratorer…

isberg.

Göran Greider skriver i gårdagens ledare ”Bara toppen av ett isberg” om att kuratorer i skolan inte får något stöd i regeringens budget (apropå skolskjutningen i Finland).

”…sådant tycks inte intressera skolminister Björklund [tillägg 27 september: där är det bara "tyst och lyd" som gäller, så där riktigt gammaldags auktoritärt??? Man blir riktigt förskräckt över att personer faktiskt yngre än jag resonerar som de gör! Och förskräckt över att kommentatorer på nätet också applåderar detta, "Det gjorde mig bara gott att få lära mig veta hut!" Något gammaldags auktoritärt som är oerhört förskräckande, som för övrigt gäller många i alliansen och ärligt talat många politiker, kanske inte bara till höger, samt inte minst många i ledande ställning och i behov av makt - och pengar? Vadå, riktigt respektfullt, ärligt och uppriktigt lyssna? Se den amerikanske neurologen Jonathan H. Pincus och hans forskning om de värsta seriemördarna och orsaken till varför de begår sådana hemska brott. Ja, det handlar om människosyn: vad man anser vara det som driver människor och också om det går att göra något åt detta, kanske både i form av förebyggande samt behandlande åtgärder (något som dock kostar pengar, men kanske framförallt insikter och det kanske inte minst är det sistnämnda...)!? Men en människosyn som inte är baserad på verkliga fakta. Dvs. inte baserad på de verkliga orsakerna till fenomen... Saker som skulle gå att undvika].”

Nej, kuratorer kostar ju pengar och skattesänkningarna måste ju finansieras. Om uttrycket "bara toppen på isberget" se här.

Greider skriver vidare om den kontinuerliga utarmningen av välfärdssamhällena, samtidigt som kommersialismen exploderar på snart sagt livets samtliga områden.

Debatten stannar gång på gång vid de polisiära eller till och med disciplinära frågorna och orkar inte vidare.

”Kuratorer och psykologer på skolorna är sällsynta och på senare år har fokus helt legat på den disciplinära sidan./…/

…det är ju inte genom enstaka polisinsatser utan genom det vardagligt finmaskiga nät som en fungerande välfärdsstat kan spinna som våldet på sikt kan nedbringas.”

Och dagens ledare av Robert Sundberg ”Bush vill rädda banker” handlar om att

”Plötsligt passar det marknadsliberalerna i USA att ropa på statliga stödåtgärder av ofattbar storlek och hävda att ett sådant statsingripande är nödvändigt./…/

I kongressen är många tveksamma till att rösta ja till paketet. En kritik från höger (republikaner) är att de finansinstitut och banker som tar stora risker måste stå sitt kast. Om de räddas, genom statlig inblandning, vet de att de kan fortsätta ta stora, oansvariga risker eftersom de räddas av staten.

En kritik från vänster (demokrater) går ut på att de som fått lån (men nu fått svårt att betala dem), inte bara de som gett lån (banker) bör bli föremål för statlig hjälp. Demokraterna, och deras presidentkandidat Barack Obama, ställer krav för att acceptera paketet. Kraven går ut på bättre kontroll av, och insyn i, räddningsinsatserna./…/’

I republikanernas USA får tydligen banker som håller på att dö skattefinansierad vård för att klara livet, men inte de 47 miljoner människor som saknar sjukförsäkring.”

Läs också Greiders ledare ”Vårt behov av våld” om att

”…den tilltagande fixeringen vid brottsbevakning är på väg att omforma oss alla: Vi blir mer konservativa av det, vi intresserar oss mer för individuell skuld och offers lidande och får svårare att se samhälleliga sammanhang.

Brottsjournalistiken, vars expansion ytterst beror på den tilltagande konkurrensen inom media, är helt enkelt på väg att göra oss alla dummare.”

Artiklarna finns också här.

Gränssättning...

Anna-Luise Kirkengen.

[Uppdaterad på kvällen i slutet av inlägget]. Slog mig av någon anledning igår: under ett antal år ingick så kallat kompanjonlärarskap i musik i min tjänst. Dvs. jag hade musik i lågstadiet. Jag jobbade i tre olika s.k. enheter och kunde då också jämföra olika lärarstilar och förhållningssätt. Och också hur barnen fungerade i dessa olika enheter.

Nu slog mig igen om enheten där lärarna "satte gräns" för barnen och hur barnen där utvecklade en pennalism. När lärarna inte var närvarande så var (vissa) barn elaka mot andra. Något en danslärarkollega också noterade helt oberoende av mig. Vi var nämligen båda involverade i ett projekt rörande musik och dans i denna enhet. Och vi kom alltså utifrån in i de klasser som ingick i denna enhet.

Till saken hör att skolpsykologen verkade tycka att dessa lärare var en bra förebild för övriga!!!

Den gränssättning som praktiserades var auktoritär (och nästan litet totalitär?). I wikipediaartikeln om totalitarism står det om begrepp som diktatur (min kursivering):

”Totalitarism är ett modernt samlande begrepp för politiska idéer och system som förespråkar en centraliserad och absolut makt UTAN HÄNSYN TILL MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER OCH PERSONLIG INTEGRITET.”

Barnen fick ett behov av motreaktion. Och var lär vi oss dessa saker ursprungligen? Och det var detta med behovet av makt (kanske ett gränslöst).

Se bland annat den norska läkaren Anna-Luise Kirkengen om integritetsövergrepp. Samt om gränsövergrepp (boundary violations) och dess olika effekter. Somliga som utsatts för diverse gränsövergrepp blir utagerande, andra blir inåtagerande... Gränsövergrepp i form av fysiskt våld i olika svårighetsgrad (från lätta daskar till riktiga övergrepp), sexuella övergrepp (från otillbörlig beröring till direkta våldtäkter och allt däremellan), samt inte minst känslomässiga övergrepp.

Den amerikanske advokaten och barnrättskämpen Andrew Vachss säger:

"...of all the many forms of child abuse, emotional abuse may be the cruelest and longest-lasting of all.”

"Emotional abuse is the systematic diminishment of another. It may be intentional or subconscious (or both), but it is always a course of conduct, not a single event. It is designed to reduce a child's self-concept to the point where the victim considers himself unworthy—unworthy of respect, unworthy of friendship, unworthy of the natural birthright of all children: love and protection."

Vilket översatt blir något i stil med:

"Av alla de former av barnmisshandel så är kanske känslomässig misshandel den grymmaste och längst räckande."

"Känslomässig misshandel är det systematiska förminskandet av en annan. Denna kan vara avsiktlig eller undermedveten (eller båda), men den är alltid ett sätt att bete sig, inte en enstaka händelse. Den är ämnad att reducera ett barns självuppfattning till den punkt där offret ser sig själv som ovärdigt - ovärdigt respekt, ovärdigt vänskap, ovärdigt den naturliga frörstfödslorätten hos varje barn: kärlek och skydd."

---

Läs också Göran Greider i dagens ledare "Vår tids vålnad," där han bland annat skriver:

”…ensamheten, självhävdelsebegäret som gör att de unga männen vill visa upp sig i ett offentligt forum om det så bara är en video på You Tube: Denna människa är på väg att bli en arketyp i den senkapitalistiska västvärlden, ja i den allt febrigare globala kapitalismen.

Visserligen har vansinnesdåd av det här slaget alltid inträffat, men det nya tycks ändå vara den återkommande symbiosen mellan explosiv, manlig ensamhet, vapen och en helt ny nivå i det medialiserade samhället. /…/

Han är som en hel generation unga människor utkastad i en värld där det nästan inte finns några gemensamma framtidsdrömmar och där alla drömmar som dröms är privata och mycket ofta genomsyrade av den dagliga kampen för tillvaron i ett alltmer konkurrenspräglat samhälle. /…/

Från alla samhällsinstanser ropas ju budskapet hela tiden ut: Var konkurrenskraftig! Tro inte på några solidariska ideologier utan på dig själv! Producera! Var ständigt förändringsbenägen!/…/

…den finska skolan: Visst, den är numera världsberömd för de prestationer som där sker, men medaljen har en baksida: Alla de som inte klarar hetsen och alla de som klarar hetsen men då också ofta tvingas offra samhörigheten med andra jämnåriga. Jag hoppas Jan Björklund hörde det där. ”

Tänk bara på dig själv!! Greiders ledare finns också här.

När jag postat detta läste jag Jenny W.s senaste blogginlägg "Utvidgad dumhet"!!! Vad bra skrivet!! Så heligt argt!

Men det är ingen ursäkt för övergrepp senare (oavsett omfattning eller grad) att man varit utsatt för övergrepp själv. De tidigare övergreppen är bara och endast en förklaring.

Se också Sigruns blogg om "Nödhamn för desperata."

Tillägg efter dusch: Och skolan ska spara flera tiotals miljoner. Bland annat diskuteras radikalt musikskolans nedläggning (men detta stod inte i den borgerliga tidningen igår, bara i den socilademokratiska!!!).

Vi håller på att återgå till forna tiders klassamhälle!! Där bara vissa familjer har råd att låta sina barn göra vissa saker, bland annat lära sig att spela ett instrument. En annan aspekt av detta med estetisk verksamhet är att utveckla hela människan och ge den uppväxande mäniskan flera språk samt kanske inte minst meningsfulla fritidssysselsättningar, som kanske också räcker hela livet ut!?

Vad för slags samhälle vill vi ha och skapa?? Och vadå kunna och orka visa barn och ungdomar en äkta, genuin respekt, utan att för den skull vara några mesar? Egentligen har jag INTE ALLS tid att blogga, men nu har jag gjort det i alla fall.

Tillägg på kvällen: Arthur Silver skriver i sin senaste bloggpostning om att klamra sig fast i förnekande över sanningen, om hot mot förnekandemekanismen, samt om ”eliten som styr oss”.

Han skriver bland annat:

“Americans agonize over who will win a ridiculous television show contest, yet they refuse to consider the ways in which they permit the bodies of innocent human beings to be ripped apart every day, just as they refuse to reach out to those whose souls have been damaged beyond repair. Yet I will continue to make my plea, for until we become adults, we will remain mired in the patterns of thought and the immense destructiveness that threaten to rip our world apart once and for all./…/

If children are treated with genuine respect and compassion, if they are regarded as full human beings in their own right, they will treat themselves and others with respect and compassion. Almost no parents treat their children in this manner, a subject I have discussed in great detail in my Alice Miller essays, and one I will discuss still further in my new tribalism series.

When people say adults behave and think like children, what they more properly mean is that they behave and think like children who are profoundly damaged -- children who are already made emotionally numb by the typical kind of emotional abuse to which most children are subjected many times a day, children who have been forced to deny their own pain simply to survive, and who are therefore unable to grasp the pain of others. Most adults were once such children; one of the ways the damage reveals itself when they become adults is the denial described above and in many of my articles.

Many children believe that 'wishing will make it so,' just as they believe that there are no consequences for their actions that cannot be undone. But again, children who believe this are those children who are already damaged. Healthy children do not think in this manner. But most of us were greatly damaged as children, and most of us deny what ought to be unavoidable truths because we learned to do this in our earliest years of life./…/

…most Americans -- and our entire governing class and almost all commentators and bloggers -- refuse to grasp them. It is as if these ideas are written in a dead language. Certainly, the language is dead to them, for they have made themselves incapable of understanding it. To recognize a truth of this kind threatens the mechanism of denial that lies at the very center of their sense of themselves, at the very center of their identity. So the truth cannot be acknowledged.”

Den okunniga allmänheten...

oraklet i Delfi, Pythias.

en ekonom.

Läs Bo Degerman i "Det är ekonomerna som behöver skolas." Han avslutar denna artikel med:

"Minister Jan Björklund (fp) talar om ansvar och hut i skolan. Han och Mats Odell borde först ordna en kurs för alla dessa ekonomer, analytiker och aktörer som bara blundar. Men de båda ministrarna är så ideologiskt förblindade att de inte ser sin tids osunda tecken. Skyll på den okunniga allmänheten."

Tala om respekt för folket!!

Mats Odell menar att:

"Folk måste lära sig att uppträda ansvarsfullt i ekonomiska sammanhang."

Men:

"Vad säger de nu alla dessa högt skolade ekonomiska orakel som fungerar som tidsandans överstepräster? Gör dessa rövarbaroner finanshajar och marknadsfundamentalister avbön?

Inte alls. Ingen frågar dem hur de kunde ha så fel, varför de inte visat ansvar och varnat. Om de är experter borde de ha sett. Läkare varnar för sjukdomar, biologer för klimathotet, metereologer för stormar, jurister för organiserad brottslighet, teologer för synden. Den ekonomiska elit vars utbildning det allmänna kostat på ser inga faror att orda om."

Artikeln finns också här.

Läs också här om bristen på rapportering i media om "European Social Forum."

Om den lekande människan igen…

[Uppdaterad 21 och 22 september i slutet]. Ulf Lundén skriver i ”Satsa på den lekande människan” om att det är folket som på nytt kommer att få betala via hårda nedskärningar och förlorade jobb för det som nu sker.

Han skriver också om det illusionslösa samhället, att det aldrig varit så påtagligt som nu.

Och vidare om den nya gymnasieutredningens förslag, att de estetiska ämnena inte längre ska vara obligatoriska! För vi har inte råd med dem? De är lyx? Och vi måste satsa på något som leder till något, eller vad? Som är "nyttigt", vad som nu faktiskt är "nyttigt"??

Han skriver:

”Nu ställer man kreativa uttryck i sång, bild och musik mot mätbara teoretiska kunskaper [jag skulle vilja lägga till drama och dans och kanske finns det ytterligare uttryck som jag inte kommer på nu.]/…/

…vår västerländska kultur är marknadens – inte själens hemvist på jorden.

Alla människor har rätt till flera språk. Den totalitära kommersialismen har sina exempel i talangtävlingar som Idol eller Designgalleriet på Oden-gatan i Stockholm. Reklam som påstås vara konst. Här finns inte plats för den fria, lekande människan.”

Vad bra skrivet! Och så sant. Vi behöver även de språk som kulturen bidrar med. Kunna och kanske framförallt FÅ uttrycka oss i kreativa uttryck av all slag.

Igår fanns det en artikel i DD om föreläsning med Börje Ehrstrand, rektor för den beryktade Rinkebyskolan om säger också, apropå språk att:

”Genvägen till framgång i skolan är att lära eleverna behärska ordet, därför är språk och kommunikation i alla former oerhört viktigt.”

Se tidigare inlägg om homo ludens ("den lekande människan") också Inom Reggio Emiliapedagogiken säger man att "Ett barn har 100 språk, men berövas 99 av dem."

"A child has a hundred languages but is robbed of ninety-nine. Schools and culture separate the head from the body, they force you to think without a body and to act without a head. Play and work, reality and imagination, science and the fantastic, the inside and the outside, are made into each other’s opposites.”

Min snabba, fria amatöröversättning:

“Ett barn har hundra språk, men berövas 99 av dem. Skolor och kultur skiljer huvud från kropp, de tvingar dig att tänka utan en kropp och agera utan ett huvud. Lek och arbete, verklighet och fantasi, vetenskap och det fantastiska, insidan och utsidan, görs till varandras motsatser.”

Och det är vad som kännetecknar den skolpolitik vi nu har? Eller är på väg tillbaka till?

Artiklarna finns också här.

Tillägg 21 september: Läs Maria-Pia Boëthius krönika ”En talande tystnad”om media som går maktens och elitens ärenden, Johan Ehrenberg i ”Vem tjänar på krisen?”, Ida Gabrielsson i "Där fick du, Göran Hägglund” om vårdnadsbidraget, Stefan Fölster apropå klimatet; se artikeln ”Världen tar inte slut för att vädret förändras”! Å, så skönt!!! Han tror nämligen inte att växthuseffekten går att stoppa (Sveriges insats är bara en nål i en höstack) och har skrivit en bok om detta! Så det är bara att glatt tuta och köra!!? Och slutligen se Johan Ehrenberg igen i ”Skattesänkningarnas baksida.”

Läs också Joseph Stiglitz i intervjun “The Fall of Wall Street Is to Market Fundamentalism What the Fall of the Berlin Wall Was to Communism”, dvs. “Wall Streets fall är för marknadsfundamentalismen vad Berlinmurens fall var för kommunismen”:

“Those who run the financial markets have garnered those profits on the argument they were helping manage risk and efficiently allocating capital, which is why, they said, they ‘deserved’ those high returns./…/

Even if we weren't looking at the financial turmoil, but at the level of household, national and federal debt there is a major problem. We are drowning. If we look at inequality, which is the greatest since the Great Depression, there is a major problem. If we look at stagnating wages, there is a major problem./…/

Clearly, we need not only re-regulation, but a redesign of the regulatory system. During his reign as head of the Federal Reserve in which this mortgage and financial bubble grew, Alan Greenspan had plenty of instruments to use to curb it, but failed. He was chosen by Ronald Reagan, after all, because of his anti-regulation attitudes./…/

So, first, to correct the problem we need political leaders and policymakers who believe in regulation. Beyond that, we need to put in place a new system that can cope with the expansion of finance and financial instruments beyond traditional banks.

For example, we need to regulate incentives. Bonuses need to be paid on multiyear performance instead of one year, which is an encouragement to gambling. Stock options encourage dishonest accounting and need to be curbed. In short, we built incentives for bad behavior in the system, and we got it.”

Tillägg 22 september: Läs Olle Svenninge i gårdagens ledare i Aftonbladet ”Wall Street-kapitalismen över – tid för en ny epok. Jättarna på Manhattan har inte längre framtiden för sig.”

Helle Klein skriver också ett kort blogginlägg ”Det våras för staten” att ekonomismens prästerskap predikat avregleringar och att marknaden ska vara så fri som möjligt, men att girighetens fästen nu faller ett efter ett och måste socialiseras av staten, dvs. det är vi skattebetalare som får rycka in och rädda det finansiella systemet.