Samhälle med stora sociala spänningar...

[Uppdaterad under dagen]. Jag köpte denna tygkasse (egentligen två stycken) när jag var i USA över jul och nyår. Ja, handlar inte texten på den om positivt tänkande slår mig nu? Som om jag inte sett det förut? Min pojkvän (amerikan) ville inte gå till affären med dessa kassar. Men vi har litet olika syn på detta med samhälle och politik... Jag tyckte bara det var kul att ha kassar med engelsk text, samt ha kassar jag tyckte var estetisk fina eller roliga!

Ytterligare litet högt tänkande efter ett telefonsamtal på förmiddagen: USA är ett samhälle med stora skillnader mellan människor. Enlig min upplevelse har de fattigaste i USA det mycket sämre än de fattigaste i Sverige (än så länge). De fattigaste där bor i förhållanden som de fattigaste i Sverige inte bor i. Och det är inte bara enstaka ruckliga hus man ser där, utan det ena efter det andra i vissa (många) områden.

Ett samhälle som detta skapar stora sociala spänningar med allt som följer av detta; stress, ökad kriminalitet, kortare livslängd osv.

Och det skapar inte en allmän driftighet heller, utom hos ett fåtal individer. Kanske försöker man till en början driven av den amerikanska drömmen om att kunna arbeta sig upp till rikedom och lycka. Men många tappar denna driftighet, för jag tror inte alls att det är så enkelt. Och landar i uppgivenhet och i värsta fall desillusion.

Och fortfarande har jag känslan att småföretagare i Sverige faktiskt har det bättre än småföretagare i USA. Det där med de fantastiska entreprenörerna är en myt och tron att man skulle prestera bättre rent allmänt av att ha det tufft och sämre skyddsnät är bara skitsnack. Det gäller för ett fåtal individer. Och den amerikanska drömmen finns i Skandinavien fortfarande, men håller raskt på att monteras ner!

Se Barbara Ehrenreich om lycklighet, depression och bruk av antidepressiva medel.

Ett sidospår: terapeuter och "hjälpare" verkar ha drivits med i det (ny)liberala tänkandet de senaste tjugo åren!! De OCKSÅ! Dvs. att lägga bördan på individen. Kanske skulle detta behöva en särskild bloggpostning, men kortfattat så kan du genom något magiskt trick tänka dig ”frisk”. Ansvaret ligger på DIG! Och det är klart att vi var och en har ett ansvar för oss själva, men vi kan också vara offer för förhållanden som vi inte kan påverka och då har vi rätt att reagera över det, dvs. känna det vi känner (Owe Wikström skriver bland annat om detta i sin bok "Långsamhetens lov"). Med risk att vi ifrågasätter förhållandena (och det är kanske det som är hållhaken!!!! ÄVEN för terapeuter!!!? Att vi riskerar ifrågasätta ”makten”, både den nuvarande, verkliga, och den "symboliska", vars ärenden även de går, hävdande att det är för klientens "eget bästa"!).

Men det är märkligt att de som pratar om individualitet behandlar människor i klump! Individen får skulden. I alla fall behandlar dem längst ner på samhällsstegen (sjukskrivna, arbetslösa, kvinnor och kanske också barn) i klump! Det är nämligen skillnad på individ och individ!? På något vis måste man förtjäna respekt först, eller? Detta är både snobbism och förakt för "svaghet"!?

Och apropå "negativt" tänkande, kanske pessimism, se apokalyps och om myter som styr den politiska debatten, t.ex. myten att Sverige halkar efter.

Ja, det gäller verkligen att vara "autonom"... Kunna tänka själv kritiskt, ifrågasätta... Försöka se.