Inlägg
vägarna mot Chicago var fulla av skarvar!
"Hur är det för bilarna?" undrade jag.
Mer om Barbara Ehrenreich och positivt tänkande. Se tidigare postning. Min översättning och förståelse av hennes text från den amerikanska utgåvan. Finns inte på svenska tror jag. Men borde översättas!
Hon skriver i sin bok ”Bright-sided – How the Renlentless Promotion of Positive Thinking Has Undermined America” att amerikaner är positiva människor. Det är deras rykte och självbild.
Men överraskande nog, när psykologer rutinmässigt försöker sig på att mäta den relativa lyckligheten i nationer, så finner de rutinmässigt att amerikaner, även i blomstrade tider och trots deras mångomtalade positivitet, inte alls är särskilt lyckliga. En nyligen gjord metaanalys på över hundra studier av självrapporterad lycka globalt visade att amerikaner kom på tjugotredje plats, överträffade av holländarna, danskarna, malaysierna, bahamierna, österrikarna och även de förmodade vresiga finnarna.
I ett annat potentiellt tecken för relativt betryck svarar amerikanerna för två tredjedelar av den globala marknaden för antidepressiv medicin, en medicin vilken också råkar vara den mest förskrivna drogen i USA.
Hon menar att i hjärtat av amerikanskt positivt tänkande finns en ångest. Om den allmänna ”positiva tanken” är korrekt och saker verkligen blir bättre, varför då bekymra sig med den mentala ansträngningen att tänka positivt undrar hon? Uppenbarligen därför att vi inte helt och fullt tror att saker kommer att bli bättre av sig själva.
Praktiserandet av positivt tänkande är en ansträngning att pumpa upp denna övertygelse ställd inför en massa motsägande bevis. ”Instruktörerna” i disciplinen positivt tänkande (coacher, predikare och gurus av allehanda slag) har beskrivit dessa ansträngningar i termer som ”självhypnos”, ”mind control” och ”kontroll av tanken”. Med andra ord så krävs avsiktligt självbedrägeri inklusive en konstant ansträngning att trycka undan obehagliga möjligheter och ”negativa” tankar.
Den verkligt säkre, eller den som på något sätt blivit tillreds med världen och sin plats i den, behöver inte använda ansträngningar att censurera eller på annat sätt kontrollera sina tankar menar hon.
En central lärosats i amerikansk nationalism (det som kallas patriotism menar Ehrenreich är i själva verket inget annat än nationalism) är tron att USA är ”den mest fantastiska nationen på jorden”, mer dynamisk, demokratisk och välmående än någon annan nation, liksom tekniskt överlägsen.
Britten Godfrey Hodgson har skrivit att den amerikanska känslan av överlägsenhet, som en gång var ”idealistisk och generös, även om den var rätt solipsistisk”, har blivit ”hårdare, mer övermodig”.
Läs om Hodgsons "The Myth of American Exceptionalism" här och här och här.
Paul Krugman skrev redan 1998 om den förhärskande självbelåtenheten i en essä med rubriken ”American the Boastful” (ungefär ”den skrytsamme amerikanen ”), där han varnar för att ”stolthet går före fall, USA kan komma att få sitt straff”.
Men naturligtvis så krävs det ansträngningar att tänka positivt för att föreställa sig USA som ”bäst” och ”störst” skriver hon.
”Militärt, javisst är vi den mäktigaste kraften på jorden. Men på en massa andra områden så är vår ställning sorglig, och var sorglig även före den ekonomiska nedgången 2007. Våra barn är rutinmässigt okunnigare i grundläggande ämnen som matematik och geografi än sina motsvarigheter i andra industrialiserade nationer. Sannolikheten är högre att de ska dö i tidig barndom eller växa upp i fattigdom. Nästan alla erkänner att vår sjukvård är ’bruten’ och vår fysiska infrastruktur faller sönder [ja, jag har åkt på många ojämna vägar och undrat vad detta gör med bilarna]./…/
Ännu värre, ett av måtten på hur vi är ledande i världen borde orsaka skam snarare än stolthet; vi har den högsta procentsatsen som sitter i fängelse och de största nivåerna av ojämlikhet när det gäller välstånd och inkomster. Vi plågas av vapenvåld och pinas under skuld.”
Jag kommer att blogga mer om denna bok.
Läs också Ulf Lundén i "Att leva overksam är ingen skam":
”Att leva overksam under en tid är ingen skam även om 00-talet framför allt lärde oss att det var den så kallade arbetslinjen som var religion.
En skyldighet även för människor som drabbats av cancer.
00-talet lärde oss även allt om girighet, lyxshopping och att de som har det bra skall få det ännu bättre på bekostnad av de som har det sämst.
00-talet blev också ytlighetens decennium som slutligen kröntes av mediefenomenet Anna Anka. Där tomma tunnor skramlade mest. Låt oss börja om. Låt oss knäppa våra händer och be en stilla bön för 2010-talet.
Att det blir ett förnuftets decennium. Ett besinningsfullt årtionde fylld av kloka och viktiga beslut, inte minst inom kulturens område, som syftar till ett rättvisare samhälle, en något mindre hetsig värld, en möjlighet att mötas i fullt levande samtal, en ökad möjlighet att känna glädje."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar