Solidaritet, medmänsklighet, människovärde, humanism, förnuft och framtidstro – ej självtillräcklighet och trångsynthet…

Läser i tidningen att Olof Palmepriset 2009 går till den danske författaren och samhällsdebattören CARSTEN JENSEN.

Jo, som det står i motiveringen, vi behöver sannerligen fler förebilder, särskilt…

”I en tid då solidaritet och medmänsklighet sätts under tryck är behovet av modiga, aktiva och envetna försvarare av människovärdet som störst [och upphör aldrig].

Carsten Jensen har vid sidan om sitt framgångsrika författarskap varit en både kompromisslös och kunnig försvarare av alla människors lika värde. I ord och handling har han tagit ställning för de utsattas position i det egna samhället och i världen. Carsten Jensens engagemang för förföljda och förtryckta har fört honom till krigets Balkan, Burma och Afghanistan, liksom till kyrkor och torg i sitt eget hemland där han försvarat asylsökande flyktingars mänskliga rättigheter. Carsten Jensen riktar ljuset mot vår självtillräcklighet och trångsynthet. Han bjuder oss att stå upp för humanism, förnuft och framtidstro.”

Ja, detta skulle vi behöva mer av! Mycket mer av.

En annan tanke: Är elitskolor/klasser bra för (alla eller ens några) begåvade barn? Ger det dem möjlighet att ultimat utveckla sin begåvning? Behöver de få vistas i en miljö där de känner sig inneslutna, delaktiga, både som alla andra, men också respekterade och särskilda. Få den respekt för dess integritet som ALLA barn borde få oavsett begåvning och bli sedda på samma sätt som alla barn behöver bli sedda.

Vad sorts individer riskerar fostras i elitskolor eller sättas i sådana? Vad sorts individer riskerar att utvecklas i sådana?

Vad sorts individer skulle vårt samhälle behöva många fler av? Behöver ALLA barn få utveckla alla sina inneboende talanger och kvaliteter?

Kurage i civilkurage se det franska ordet för hjärta cœur eller latinets cor. Se också om empatiunderskott (och brist på empati handlar om uppfostringsstil, dvs. i vad mån du förmår bemöta ett barn med verklig respekt och aktning).

Mer om Carsten Jensen och Olof Palmepriset. Se den amerikanske neurologen Jonathan H. Pincus om trångsynthet eller bigotteri och dess rötter.

Känslomässig misshandel är lika skadlig som fysisk säger bland annat barnrättsadvókaten Andrew Vachss:

"We must renounce the lie that emotional abuse is good for children because it prepares them for a hard life in a tough world. I've met some individuals who were prepared for a hard life that way—I met them while they were doing life."

Vilket ungefär blir

"Vi måste ge upp lögnen att känslomässig misshandel förbereder oss för ett hårt liv i en hård värld. Jag har mött individer som förbereddes för ett hårt liv på det sättet - jag mötte dem medan de 'gjorde liv'."

Och vidare skriver han:

"...of all the many forms of child abuse, emotional abuse may be the cruelest and longest-lasting of all.”

min översättning:

"...av alla former av barnmisshandel så kanske känslomässig misshandel är den grymmaste och längst räckande av alla."

Samt:

"Emotional abuse is the systematic diminishment of another. It may be intentional or subconscious (or both), but it is always a course of conduct, not a single event. It is designed to reduce a child's self-concept to the point where the victim considers himself unworthy—unworthy of respect, unworthy of friendship, unworthy of the natural birthright of all children: love and protection."

min översättning:

"Känslomässig misshandel är det systematiska förminskandet av en annan. Den kan vara avsiktlig eller undermedveten (eller båda), men den är alltid ett sätt att bete sig, inte en enstaka händelse. Den är utformad för att reducera ett barns självrespekt till den punkt där offret anser sig ovärdigt - ovärdigt respekt, ovärdigt vänskap, ovärdigt den naturliga födslorätten som alla barn har: kärlek och skydd."