Likgiltigheten, individen och individen, kollektiv och kollektiv...

klicka på bilderna för att göra dem större.

Bo Degerman skriver ett så bra inlägg idag i ”Omvändelse under galgen”! Bland annat att det är märkligt att de som annars pratar så mycket om individen behandlar människor i klump, som ett kollektiv, och helt bortser från individuella behov (!!!). Fast det förstås, det handlar i detta fall om lägre stående varelser (mitt ironiska tillägg)?

Och han skriver att i det nuvarande politiska klimatet så utmålas samhället som ett hot mot individen.

Precis som i artikeln ovan, så är den förhärskande övergripande synen att folk ligger samhälle till last. Den gamla borgerliga uppfattningen som mer eller mindre tydligt har hörts i alla tider.

I "blåsprängd otålighet" (Degermans uttryck, han slår huvudet på spiken där) har nu högerregeringen gått fram som ångvältar på alla fronter och är på väg att montera ner det som sakta byggts upp. Och de har visat prov på bristande humanitär insikt. Ja, de har experimenterat med människor.

Och människor har fåtts att tro att om saker som t.ex. friskolor inte visar sig vara så bra så försvinner de. Dvs. att det som är bra kommer att fortleva bara och det som inte fungerar kommer att dö ut och bort. Vilket jag inte tror. Med möda kommer vi att måsta förändra saker som blivit fel och som slår fel. Och vad händer enskilda individer under denna tid?

Ja, den gamla högern är tillbaka!

Han tycker att tidigare brister (dem från tidigare socialdemokratisk regering, något högerregeringen skyller på) INTE motiverar nuvarande brutalitet.

Jag håller helt och fullt med.

Och Göran Greider skriver i ledaren ”Socialdemokratin och jämviktssamhället” om Tony Blair och ”den tredje vägens politik,” idén att det inte finns någon motsats mellan marknad och kapital å ena sidan och jämlikhet och hållbarhet å den andra, samt vad denna tredje vägens politik lett till och att så länge denna grundidé lever kvar i socialdemokratin så kommer nog inte socialdemokratin att förnyas.

Men han påpekar att i alltmer ojämlika samhällen så ökar betydelsen av status – och därmed också av konsumtion. Jag tror att han har rätt. Tillägg 23 december: men de som har väldigt litet pengar här i USA konsumerar inte heller. Det har jag sett med egna ögon. Bidrar inte till konsumtionen. Nedsippringseffekten är en myt!?

Och detta är vad nedsippringseffekten verkligen är: när en vara (ett hus också) som tidigare varit så dyrt att bara de mest välbärgade har haft råd med den (det) blir allt billigare, så de mindre välbeställda kan köpa den (det) är den inte längre åtråvärd för dem med mest pengar. De ser ner på den. För de ser ner på dem i lägre klasser (minde "lyckade") och dem i lägre klasser. Klassamhället existerar visst.

Något vi varit förskonade från de senaste årtiondena i Sverige och Skandinavien, men som man möter i USA. Så i DET avseendet stämmer detta med nedsippringseffekt med vad jag sett i USA.

Ja, jag skulle vilja blogga mer om artikeln "The theory of everything."