Individualisterna som buntar ihop de undermåliga och om att ta ansvar för sina handlingar - eller att inte göra det…

Fortsättning på föregående inlägg om likgiltighet, den så kallade individen och kollektivet. I ledaren”Walk over? Sorgligt att det saknas en färdig rödgrön klimatpolitik” skriver Johan Ehrenberg att världen är borgerligt styrd. Och att det är borgerliga regeringar som genomför dagens förstörelse, i Sverige liksom i de flesta andra länder.

”Det är en borgerlig ideologi som råder, borgerlig ekonomisk teori och borgerliga politiker som agerar.”

Vilket vi borde vara medvetna om. Men de i ansvarsställning, som fått folkets förtroende, försöker slingra sig från det ansvar över den makt som de har fått politiskt – och som man TAGIT ekonomiskt.

Men det finns inte en ”enda vägens politik” som någon skrev så bra nyligen, dvs. bara en enda väg att gå politiskt, men det är just vad de i regeringsställning och all vår borgerliga media försökt tuta i oss och fortsätter tuta i oss.

De tror förmodligen på detta, men det beror förmodligen på att de saknar fantasi och inlevelse för att se något annat. Och inte minst förmåga till empati (men bristen för dylik är inte medfödd).

Sjukförsäkringen går med enorma överskott, men löntagare får sedan inte ut sin försäkring när de behöver den. Tvärtom minskar ersättningarna och de försäkrade anklagas för fusk.

Återigen, som Degerman skriver (se mitt tidigare inlägg), vadå se individen? Och hitta individuella lösningar, ja, inte minst se individerna bakom ohälsotal. Är det inte en av grundtankarna (individen) i åtminstone ett borgerligt partis ideologi?

Men de "lägre stående" kan man klumpa ihop som ”fuskarna” och klumpar man också glatt ihop. Söndra-och-härska-metoden. Hitta en syndabock och rikta blickarna åt annat håll. Spela ut människor mot varandra. Och makten kan sitta ohotad, medan folket under ”slåss.”

Ehrenbergs skriver om hur alliansen har försökt vrida sig ur det förolämpande förakt som ligger bakom de ”tuffa” reglerna. Reinfeldt var till sist tvungen att säga att det inte var deras avsikt att dödssjuka skulle tvingas jobba. Och det är faktiskt en seger menar Ehrenberg. För

”Myten om de fuskande, lata sjuka slås sönder och samman när den möter en cancersjuks förtvivlade rop på sans och måtta.”

Men var är de rödgröna i allt detta? När reser de sig upp och ropar, som Ehrenberg skriver:

”… ge de sjuka pengarna vi löntagare redan betalat in”

Grundlögnen att de sjuka ”kostar samhället för mycket” är fel och måste bort. För sjukförsäkringen går med överskott.

Ja, blir det en rödgrön regering om man fortsätter vara valtaktisk och ”smart” och hoppas på nya grodor från regeringen? undrar Ehrenberg. Jag håller med. Skulle önska att de upphävde sina röster rejält – och indignerat!

Och jag tror att han har rätt i att

”Om ett halvt år kommer nämligen 90 procent av den svenska pressen återigen att vara fylld med berättelser om den nya vågade borgerliga politiken.”

Något många människor kommer att gå på, ja.

Precis som Maria-Pia Boëthius skriver i ledaren ”Rehabilitera regeringen – Ingen vacker bild av politiken när sjuka misshandlas”:

”… alliansen talade om vad den tänkte göra och majoriteten beslöt sig för att rösta på dem och ’rösta bort’ dem som påstås tära på systemet.”

Hon menar att:

”Det som sker nu är en spegelbild av den nya andan i Sverige, resultatet av en röstehandling.”

Ja, de som röstat på den regering som nu i ursinnig takt (maniskt?) monterar ner allt som under lång tid byggts upp har bidragit till detta. Somliga har höjt sina röster och uttryckt ånger…

Mer ur hennes ledare:

”När jag tittar på dokusåpor, världens främsta träning i att frigöra sig från medkänsla och empati – att få en kick av att välja bort medmänniskor – ser jag Den Nya Världsordningen. Nästan alla tycks ha accepterat denna dagliga indoktrinering, också intellektuella på kultursidor och i kulturprogram hejar på den och sväljer den, för att vara gångbara, antar jag, medan jag betraktar dem med stigande fasa.

Nu har vi valt bort de sjuka och arbetslösa, alliansen talade om vad de tänkte göra och majoriteten beslöt sig för att rösta på dem och ”rösta bort” dem som påstås tära på systemet. En till Norge utvandrad svensk kvinna påpekade att Sverige lagstiftar bort svår och kronisk sjukdom. Det som sker nu är en spegelbild av den nya andan i Sverige, resultatet av en röstehandling. Och det var inte de politiska journalisterna som upptäckte alliansens misshandel av svårt sjuka, de var troligen för upptagna med att skildra ’maktkampen’, det var läkarna, som försöker ta hand om dem./…/

då frågar man sig: Har personalen på Försäkringskassan ingen instans för att slå larm? Eller har de slagit larm för döva öron? Andra har försvarat sig med att ’de lydde bara order’, vilket låter som obehagliga ord från en svunnen tid. Skulden ligger förstås hos alliansregeringen, men också varje enskild handläggare borde ta ansvar för sina handlingar. Nu kallas de ’Förnedringskassan’ och Försäkringskasse-Stasi i folkmun, vilket ju är orättvist eftersom de som de säger bara lydit order och nu upplever att den ansvariga ministern Cristina Husmark Pehrsson (M) skyller ifrån sig på dem. Det är ingen vacker bild av politiken och myndighetsutövandet som träder fram; den är istället djupt obehaglig./…/

Jag tror att vi i framtiden kommer att få se mängder av tragedier och sönderslagna livsprojekt i ett samhälle där lagen säger att alla är utbytbara och att ingens unika begåvning är värd att rehabilitera mer än 180 dagar.

Det är utslitet som citat, men jag tänker på det varje dag, Gunnar Ekelöfs: ’Jag är en främling i detta land.’ När jag läser kommentarerna i de stora dagstidningarna till denna hjärtlösa ’reform’, dessa fegisar som spyr galla över de sjuka under antaget namn, denna numera installerade och påhejade totala brist på civilkurage, kan jag bara förtvivla.”

Jag kollar inte på några dokusåpor alls och inte Idol heller, även om jag kanske borde vara uppdaterad med detta i mitt yrke.

Och jag tänker återigen på det den amerikanske neurologen Jonathan H. Pincus skriver i sin bok ”Base Instinct” i kapitlet ”Hitler and Hatred” om samhälleligt bifall. Dvs. när skadade människor får det bifall de behöver för att rikta sitt hat mot syndabockar, som samhället utser och vad detta kan leda till och har lett till under historiens gång. Människor som skaffar sig makt genom att spela på sådana tendenser hos både mycket och mindre skadade människor.

Och för att fortsätta på detta tema, läs ”Krisande soldater mobbas av befäl – Psykiatriker och veteran varnar för ett ökat våld på USA:s militärbaser. Så sent som i november sköts 13 människor ihjäl i Fort Hood, USA:s största militärbas. Fler våldsdåd är att vänta, säger psykiatrikern Kernan Manion. –Den amerikanska militärvården är överbelastad och underbemannad och klarar inte av att behandla svårt traumatiserade soldater”:

”Manion säger att han är orolig både för dem som ska ta hand om de soldater som drabbats av trauman, men också för soldaterna själva. Enligt honom kommer den bristfälliga vården att resultera i fler självmord, ett ökat alkoholmissbruk, fler fall av våld i hemmet och fler dysfunktionella familjer.”

Läs mer i ”Arbetslöshet, sjukdom och döden – goda inkomstkällor för svenska staten” av bland andra Töres Teorell.

Ja, och som en kommentator på nätet skrev:

”Kvinnor är mer sjuka än män och det är således kvinnor som förlorar mest när man nekar sjuka ersättning. Skattesänkningen däremot har gynnat de med högre inkomster, som ju bekant är män. Högavlönade friska män är tydliga vinna på alliansens politik, medan sjuka kvinnor är de stora förlorarna.”

”Sjukförsäkringen behöver rehabiliteras”, ”Våta drömmar och sjukförsäkringen” och ”Nu är det allvar!”