Arbeta som bävrar, "frihet", humanitet, vad media skriver om och vad som borde ligga i allas vårt självintresse och mer om "bidrag" och "bidrag"…

klicka på bilderna för att göra dem större.

[Uppdaterad och redigerad 7 december]. Och de som håller på att arbeta sig fördärvade redan? Och vad är ”frihet” egentligen? I entreprenörernas och frihetens förlovade land, USA, verkar man verkligen inte vara särskilt "fri"! Småföretagare i Sverige verkar ha det bättre än i USA.

Och det var det där med empatiunderskott?

Olofsson drar alla glatt över en kam! Vilka är det som kavlar upp ärmarna och försöker jobba hårdare, och kommer att känna sig än mer pressade av artiklar som denna, samt vilka biter inget på? Olofsson skulle behöva läsa t.ex. Barbara Ehenreichs bok "Barskrapad" (se nedan). Men förmodligen skulle detta inte bita på henne? Ett enda dugg.

Göran Greider skriver i ledaren ”Cancersjuka i arbete!” bland annat:

"För två år sedan, den 15 augusti 2007, sa socialförsäkringsminister Christina Husmark-Pehrson så här i en intervju i Svenska Dagbladet: 'De nya skärpta riktlinjerna för sjukskrivningar ska bidra till att betala regeringens skattesänkningar.'

Läs det en gång till. Skattesänkningar ska betalas av de svårt sjuka./…/

Hur kan t ex kristdemokraterna med sina påstått etiska värden acceptera att

sitta i en regering som har den politiken?”

Ja, det kan man verkligen undra!

Och han har rätt när han skriver:

”Hade vi haft en socialdemokratisk sjukförsäkringsminister hade hon eller han vid det här laget fått löpa gatlopp genom medierna.”

I ledaren ”Dags för politisk strejk!” skriver han vidare:

”Denna fråga växer till att bli en måttstock på regeringens själva förmåga till humanitet.”

Håller helt och fullt med.

Läs också vad en frustrerad läkare skriver om ”Alliansens stenhårda regler för de redan svaga.”

Men jag tänker på artikeln ”The theory of everything”, som jag skulle vilja blogga om senare, där man bland annat konstaterar att

"...jämlikhet är inte längre en fråga om moral eller altruism för dem som har det bättre ställt, utan rent och skärt självintresse [för oss alla människor, var vi än står på samhällsstegen]."

Därför att i mer jämlika samhällen så mår ALLA bättre och lever längre.

Och jag tänker också på Barbara Ehrenreich skriver om de subventioner som HON normalt får i sitt vanliga liv – drygt 20 000 dollar (ca 140 000 kronor) om året i form av ränteavdrag – skulle ha tillåtit en verklig låglönefamilj att leva i relativ lyx (s. 175-176 i hennes bok ”Barskrapad. Konsten att hanka sig fram” se bilder nedan):

"Statens utgifter för kommunalt och statligt ägda bostäder har minskat sedan åttiotalet, och i mitten av nittiotalet avstannade ökningen av myndigheternas stöd till hyresmarknaden. Samtidigt har subventionerna till dem som äger sin bostad - och vanligen är mer välbeställda än hyresgästerna - legat kvar på sin vanliga frikostiga nivå."

Vilka reagerar över detta, eller ifrågasätter detta? Är inte det märkligt så säg? Eller inte?

Något hon inte kunde undgå att märka som tillfällig låglönearbetare.

Kanske skulle dessa subventioner börja kallas "bidrag"?

Ulf Lundén tycker ”Det räcker nu: Vakna vänstern!” Jag håller med igen! Och är det verkligen mer makt vi vill ge åt EU?

Tillägg 7 december: Läs också artikeln ”Hon fick elbehandlingar mot utmattningsdepression” samt ”Terapeuter kritiska mot elbehandlingar”, om en kvinna som fått långvariga minnesstörningar p.g.a. 30 elbehandlingar mot utmattningsdepression under ett halvår. Hon fick bara mediciner och elbehandlingar mot sin utmattningsdepression, ingen samtalsbehandling. Förmodligen för att det är enklaste och kanske också billigaste vägen att gå (den quickest fix). Samtalsbyrån där hon bor har lång väntetid och alla vårdcentraler erbjuder inte samtalshjälp alls (och hur blir det med fler och fler privata vårdgivare?).

Denna kvinna hade turen att ha människor omkring som hjälpte henne ifrågasätta den behandling hon fick, samt att söka samtalsbehandling. Vad hade annars hänt? Hade hon någonsin kommit tillbaka i arbetslivet? Vad hade det kostat i livskvalitet för henne, samt vad hade detta att kanske inte komma tillbaka till arbetslivet inneburit för hennes egen och samhällets ekonomi? Vinner någon på detta? Varken personen ifråga ELLER samhället?

I den andra länkade artikeln kan man läsa i intervju med två terapeuter:

"De är kritiska mot att elbehandling mot depression ökar.

Risken finns för biverkningar som förvärrar tillståndet, varnar Ulla Hansjons-Gustafsson och Kicki Marcus som arbetar på Landstingets Samtalsbyrå.

Men för att få samtalsterapi kan väntan blir halvårslång./.../

Hon tycker inte att vårdcentralerna har tillräcklig möjlighet att erbjuda samtalsterapi.
Samtidigt ökar gruppen patienter som får elbehandling, ECT, mot depression./.../

Kicki Marcus anser att ECT ska komma ifråga endast som en sista utväg.

- Det talas för lite om de psykologiska biverkningarna.

Att uppleva sig vara beroende av sjukvård kan ge en ännu tyngre känsla av att inte klara livet.

Den som kämpar sig igenom en depression, med stöd, kan gå ur den svåra tiden med en starkare självbild, resonerar Kicki Marcus.

Hon talar om att ångest och depressioner 'kan vara rätt'.”

Och varför har så många behov av värktabletter? Vad kan ökad tillgång till dylika leda till? Se ”Värktabletter i matbutik möter kritik. Experter varnar: ’Det blir lättare att överdosera.” Som läkare säger:

”När värktabletterna går att köpa på ICA och Konsum sänder de ett indirekt budskap att de är ofarliga.”

Robert Sundberg skriver i ledaren ”Schymans segerdans” om den borgerliga regeringens politik ju har gynnat män och missgynnat kvinnor.

”Den borgerliga regeringens politik har ju gynnat män och missgynnat kvinnor.

I första hand män har fått sänkta skatter på fastigheter, förmögenheter och inkomster. I den offentliga sektorn, som pressas av ökade behov samtidigt som dess anslag är begränsade från regeringen, jobbar i hög grad kvinnor.”

Ja, alliansens politik har p en massa sätt försämrat mest för kvinnor, bland annat vad gäller försämringarna i sjukförsäkringen, vilka drabbar flest kvinnor därför att fler kvinnor är sjukskrivna.