Inget att sträva efter...

”junky houses” i Hannibal, Missouri.

Befinner mig i USA igen. Nej, hur det är i detta samhälle är inget att sträva efter. Överallt ser man hus som ovan. Skillnaderna är enorma mellan människor. Och inga, utom kanske de allra bäst ställda, kan känna sig helt säkra. Plötsligt kan allt vara borta.

Den politik som förs av vår högerregering är inte ofrånkomlig, den enda vägens politik. Läste också en kommentar av en svensk småföretagare idag, minns inte riktigt var, och jag kan säga att villkoren INTE är bättre här i USA för dessa. Högerregeringar värnar om de STORA företagen, inte de små. Jag har fortfarande en känsla av att småföretagare har det bättre i Sverige än i USA och detta TROTS att vi haft socialdemokratisk regering så länge och mycket (obs ironin, för jag har med åren gått alltmer åt vänster, även om jag tillhör medelklassen och växte upp i den. Den politik som vår regering för kommer på längre sikt att BARA gynna de allra mest välbeställda om de får fortsätta regera).

Kom att tänka på detta av någon anledning när jag läste Göran Greiders ledare ”Reinfeldt har ännu inte kommit hem” på nätet idag. Han skriver bland annat om sina känslor och reaktioner efter att ha hört Reinfeldt tre dagar i sträck och det han skev var så bra och på kornet (jag slår av TV:n när någon av våra nuvarande ministrar är med i TV för jag orkar bara inte se eller höra dem):

”Vad ska man säga om honom? För det första är det en man som verkligen har svårt att skratta. Han har skaffat sig ett litet högdraget, stingsligt och rentav förnumstigt sätt. Det märks särskilt när han pratar om det tämligen misslyckade klimatmötet i Köpenhamn. Han beskriver sin egen roll där som en förnuftig, balanserad demokrat som landar mitt i en irrationell härva av små, odisciplinerade stater under inflytande av den växande världsmakten Kina.

I sitt jultal pratade han om asiatiska värderingar på ett sätt som faktiskt nästan blev obehagligt. Visst är det sant att Kina är en odemokratisk enpartistat, och visst är det sant att FN-systemets förhandlingar inte är effektivt utformade. Men sanningen är ju också den att Reinfeldt och det svenska EU-ordförandeskapet hade chansen att under hela hösten ta in de ståndpunkter som den fattiga världen har och sedan flera år var beredda att driva - och det av rationella skäl. Det gjorde inte Reinfeldt. Han gick självklart på den rika världens linje. Och blev sur över att förhandlingarna inte fungerade. Det är förvånansvärt att de journalister som frågat ut honom de senaste dagarna har låtit honom komma undan med den bilden: att han och de demokratiska västländerna stod för det balanserade förnuftet medan de fattiga länderna - varav somliga står inför hotet om ren utplåning på grund av den globala uppvärmningen - betraktas som mindre värda och mindre vetande.

Mycket märkligt, måste jag säga.

I de inrikespolitiska frågorna ger Reinfeldt intryck av att helt enkelt ännu inte kom hem från sitt europeiska uppdrag. Troligen har han inte riktigt förstått vilken chockverkan det fått på stora delar av svenska folket när det stått klart vilka konsekvenser den nya sjukförsäkringen kan få. Moderaternas opinionssiffror har dalat. Förmodligen har debatten om sjukförsäkringen gjort också många borgerliga väljare rädda, för nu är det inte bara LO-medlemmar som kan drabbas utan även tjänstemän och till och med högre tjänstemän. Väljare som annars självklart trott på De Nya Moderaternas Nödvändiga Omställning av välfärdssystemen har fått sig en tankeställare. Det är som om herr Reinfeldt är arg på oss allihopa, för att vi bara kräver och kräver.”

Och han avslutar med att Reinfeldt har blivit en traditionell, uppfostrande konservativ. Och att han faktiskt lyckats med konststycket att ladda ord som ’arbetslinjen’, ’full sysselsättning’ och till och med ’välfärd’ med associationer som gör folk rädda.

Läs också ledaren ”Moderat hjärtlöshet”:

”Nu ska högerns skamfilade och svårt fläckiga vapensköld efter denna gigantiska politiska felnavigering putsas upp. Statsminister Fredrik Reinfeldt har ju angett tonen genom att lägga hela skulden för denna misskötsel på ansvarig minister, Cristina Husmark Pehrsson, och det är ju rena dödskyssen som han utdelar.

Jag har visserligen inte något till övers för henne, men att hon skulle ha orsakat bortfallet på 350 000 moderata sympatisörer efter cancerläkarnas larm i en debattartikel för några veckor sedan är nog att tillmäta hennes insats för stor betydelse.

Förklaringen är nog istället att cancerläkarnas protest mycket tydligt och begripligt för alla demonstrerade hjärtlösheten och bristen på empati i den perverterade arbetslinje som Moderaterna drivit igenom med statsminister Reinfeldt i spetsen. Fredrik Reinfeldt inbillar sig att hans större närvaro på hemmaplan i höst hade gjort någon skillnad.

Det är nog bara en from förhoppning av en person som lider av närmast gigantisk överskattning. Det finns väl inte någon som inte tycker att friska och arbetsföra människor ska ha ett jobb att gå till, men för den skull ska väl inte kroniskt sjuka kastas ut och tvingas arbeta mer än de klarar av.

Moderaterna tror sig nu ha mjukat upp alltihop med en massa undantag. Med tanke på hur valhänt och taffligt den här regeringen har skött sitt fögderi ska man nog vänta med att skriva ut några fribrev.
Den andra försvarslinjen lånar Moderaterna ifrån diktaturernas klassiska arsenal, nämligen att kalla saker vid något annat än deras rätta namn. Det är en metod som genomskådades för mer än 60 år sedan av George Orwell i hans skrämmande '1984'.

Det ska nämligen inte heta ’utförsäkring’ längre, enligt de moderata strategerna runt Schlingmann. Nej, nu ska det heta ’omförsäkring’. Det låter liksom tryggare. Det verkar inte så brutalt och hotfullt.
Men vad de där båda nyordskumpanerna Axén & Andersson undviker att berätta är att de som förlorar sin rätt till sjukförsäkring kommer att få en mycket lägre ersättning. Det handlar om att de som kastas ut från Försäkringskassan förlorar många tusenlappar varje månad. De ska istället för sjukersättning få 223 kronor per dag om de går en tremånaderskurs på Arbetsförmedlingen, vilket innebär 4 000 kr i månaden efter skatt.

De bland de långtidssjuka som har tur att fortfarande vara med i a-kassan råkar också ut för en rejäl smäll varje månad. Ersättningen från a-kassan är nämligen upp till 5 000 kr lägre i månaden än sjukersättningen.

Regeringen fortsätter alltså att sparka på dem som ligger. Det ska inga moderata sagoberättare försöka skyla över med några idylliska fantasier.”

Jag har också beställt Richard Wilkinsons och Kate Picketts bok ”Spirit Level”, som alldeles precis har kommit ut här i USA.

Läs också Ett hjärta RÖTT om "En regering bortom all rehabilitering."