Ansvar och ansvar…

I artikeln ”En tragedi för Dalarna och kulturen”, om Swedbank och dess kris, skriver Bo Degerman om den nya spekulationsekonomin och vad den orsakat.

Om finanskrisen i början av 90-talet som också berodde på spekulationsraseri och vad den ledde till för Swedbank: ett stort aktiebolag bildades och länssparbankerna slaktades. Om den högsta ledningen som med spararnas surt förvärvade slantar gav sig hän åt omdömeslös spekulation i jakten på större vinster och hur de yvigt lade sig ut i de baltiska staterna och Ryssland.

Bankkunderna får nu betala detta.

Degerman skriver om försvagad konkurrens i bankvärlden, att bankvärldens oligopol förstärks. Fusion betyder indragningar. Bankanställdas jobb hotas. Någon måste betala och det brukar inte bli de högsta beslutsfattarna.

Han menar att detta är en historia om vad spekulation och girighet (bonusar) förr eller senare leder till.

Sparbankens forna ideal och moral var annorlunda än den moral man har idag. Den lånekarusell vi har sett de senaste snart två decennierna, utgör en väsentlig del av upphovet till dagens finanselände.

Ronny Svensson, forskare i regional utveckling i nätverket Småkommunerna säger apropå stiftelser och sparbanker som satsade i nyemissioner:

”Det är en förskingring av många strävsamma generationers bidrag till samhällsutvecklingen när stiftelserna nu nära nog går i graven Sparbanksstiftelserna har trots att de varit huvudägare inte riktigt tagit ansvar. Inte lagt sig i policy, ordförandeval och Östeuropaäventyr.”

Nu dras en massa stöd in. Bland annat för kultur. Degerman kommenterar detta som följer:

”En lärdom är att man inte kan lita på sponsring. Men den viktigaste lärdomen är att hålla efter hasard och nyliberala strömningar.

Det är Johanssons och Svenssons pengar som skall vårdas. Det är deras rätt till kultur och utbildning som skall främjas. Bara cyniker och mörkmän kan vara nöjda.”

Hur är det med proportioner på saker och ting? Här har vi hjärntvättats med prat om fusk i socialförsäkringarna det senaste decenniet… Men hur är det med moralen och ansvaret på de högsta nivåerna - både här och där i samhället? Dessa personer klarar sig och har förmodligen resurser så att de kan bo drägligt och äta sig mätta resten av sina liv, även om de skulle mista sina jobb?

Dock är ju inte deras bristande moral och bristande förmåga att ta ansvar en ursäkt för att vi gräsrötter utnyttjar eller missbrukar system...

Folk borde resa sig upp och utkräva ansvar av dem som har det högsta ansvaret!?

Tillägg efter promenad före lunch och före en lång arbetsdag: amerikaner verkar vara lika missnöjda ed telefonbolagen, deras service och kostnader som vi är. Det verkar som om kostnaderna har ökat snarare än minskat för telefontjänster för dem. Och många är ganska leda på den s.k. "valfriheten", dvs. att måsta välja telefonbolag, elbolag osv., använda sin dyrbara tid till det. Och ändå blir varken service eller kostnader bättre eller lägre.

Dessutom verkar det som om det är ett nytt fenomen i livsmedelsaffärer att man kan köpa alla sorters viner och öler där. Nu har jag inte kollat detta så noga, för jag är ingen storkonsument av dessa varor och det är inte heller min pojkvän.