Another bailout...

Volvo.

Tillägg på kvällen: Gå in på Rädda den svenska modellen och skicka e-post till socialdemokratiska riksdagsledamöter.

Har egentligen inte tid att blogga, men här litet artikeltips och några citat ut dessa artiklar.

Först Göran Greiders ledare i fredags ”Argumenten för statligt ägande” där han bland annat skriver:

Vilka är de principiella skälen till att staten eller det offentliga äger saker och ting? Jag kan räkna upp flera:

1) Det ger långsiktighet; staten kan se bortom en rådande konjunktur.
2) Statligt ägande ger mer makt åt demokratin, dvs åt hela väljarkåren. På marknaden räknas din makt efter hur stora ekonomiska resurser du har men i demokratins sfär gäller en människa en röst. Om det offentliga äger mycket betyder det att även den fattigaste har ett visst inflytande över samhällsekonomin.
3) Statliga företag kan fungera som mönsterarbetsgivare och normsättare.
4) För stora samhällsområden är offentligt ägande viktigt för att kunna garantera en jämlik tillgång till de tjänster som verksamheterna erbjuder; det gäller skola, vård och omsorg.
5) När verkligt djupa ekonomiska kriser inträffar visar det sig alltid att en omfattande offentlig sektor bidrar till att stabilisera ekonomin. Staten kan gå med underskott i en lågkonjunktur, vilket ett privat företag inte kan.

Inte minst har finanskrisen visat hur centralt det är med långsiktiga ägare i systemet: När det kommer till kritan är det i alla fall bara staten som kan garantera att ekonomin fungerar. Och den garantin stavas skattepengar, vilket borde innebära att skattebetalarna får det inflytande över saker och ting som deras insats motsvarar."

Johan Ehrenberg skriver i ledaren ”Vems girighet skyddar Folksam?” om att spekulationsekonomin är idiotisk, de som stöder den gör det för att det gynnar dem själva. Han undrar om någon kan gissa vilka löner Folksams chefer till exempel INTE skulle ha om de inte deltog i finanskarusellen.

Se vidare Bengt Göransson om marknadsföring i kyrkan i artikeln ”Krassliga kroppar ska ge pengar till själavård”, i vilken han skriver om en församling i Göteborg som nu ska starta vårdcentral och där vi kan läsa hans reflektioner över detta.

Läs också Maria-Pia Boëthius med mer mediekritik i ledaren ”Kasperdockan som blev terrorist” där hon skriver om att vara ”kapten över det egna badkaret”, dvs. att ledarsidorna i dagens meder är till för att legitimera tidningens ibland tveksamma journalistik

”… om vilken badkarskaptenerna samfällt tiger. Allt för att få fortsätta vara kaptener över åtminstone det egna badkaret.”

Samt Greider också om medietystnad apropå Socialistiskt forum i Stockholm i ledaren "Socialistiskt forum." Om bubblan av tystnad som omger vissa saker i samhället, om de också är intensiva och välbesökta...

Artiklarna finns också här.

Jag vill också påminna om George Montbiot som skrev om bilindustrins krav på finansiellt stöd från staten i ”The Other Bailout”!! Han inleder respektive avslutar sin artikel så här:

“While all eyes were fixed on the banking bail-out, a bucketload of public money was quietly sloshed into the pockets of another undeserving cause. Last week, George Bush agreed to lend $25bn to US car manufacturers. It’s a soft loan, which will cost the government $7.5bn(1). Few people noticed; fewer fought it. The House of Representatives approved the measure by 370 votes to 58. The great corporate bail-out is spreading like the plague.

It has already crossed the Atlantic. Yesterday European car makers demanded that the EU hand them E40bn ($54bn) in cheap loans to match the US subsidy(2). Where will the public spending spree end?/.../

But subsidies are what governments pay when regulation doesn’t happen. If you don’t have the guts to force companies to do something, you must bribe them instead. It’s a fair guess that European car makers will still fail to meet their environmental targets, even if they get the money they’re demanding. The greenest thing governments could do is to allow these foot-dragging, planet-eating spongers to go under.”

Hälsan och skolan, politik, unga människor, genuin respekt…

F.d. generaldirektören för Statens folkhälsoinstitut Gunnar Ågren i intervjun ”Barns hälsa säger mer än betygen” i Lärarnas tidning, där han säger att en skola som producerar friska barn ger också bra inlärning. Se hans blogg här.

Jag tyckte han sa så många bra saker så jag vill citera friskt ur denna intervju (hittar den inte på nätet - ännu!):

”Läraryrket har gått från ett friskyrke till ett riskyrke./…/

Som landstingsråd för folkhälsofrågor i Stockholm på 1990-talet såg Gunnar Ågren hur nedskärningarna i skolan försämrade lärarnas hälsa väsentligt. Idag är lärarna fortfarande en hårt pressad yrkesgrupp, bedömer han.

Många anser att skolan ska lösa en rad samhällsfrågor [med mindre och mindre resurser!!! Skolan ska lösa allt - och kan göra det ensam?]. Blir det ett för hårt tryck på lärarna?

’Läraryrket är inget avundsvärt jobb idag. Det finns en hiskelig massa människor som har åsikter om hur skolan ska se ut. Tyvärr finns en benägenhet att angripa problem med separata projekt – mot mobbning, droger och så vidare. Vi måste istället se helheten och synergieffekterna.

I en skola där eleverna trivs och har inflytande följer bra inlärning och där skapas också en bra drogförebyggande miljö.’/…/

’Poängen med hälsobefrämjande arbete är just att det går hand i hand med bra pedagogiskt arbete. En lärare som är bra pedagog i ett ämne är den mest hälsosamma läraren för eleverna’”

Men hur definieras ’bra' pedagog? Vadär en bra pedagog? Att man lär ut bra? Eller vad? Vad är vår definition av en bra lärare? Har vi alla samma definition? Harvi alla samma behov från lärarna? Och vad handlar våra behov om?

”’…det är bra för hälsan att ha något att säga till om, att ha inflytande över sin dagliga arbetssituation – hur man lägger upp sitt jobb. Samtidigt är det viktigt med klara och entydiga strukturer. Det handlar också mycket om goda levnadsvanor. Mer och mer data tyder på att fysisk aktivitet påverkar den psykiska hälsan.”

Och detta gäller både barn och vuxna: att ha något att säga till om, ha inflytande över sin situation och möjlighet att påverka den.

Och vilka har några egentliga visioner för vad slags samhälle, skola, ja, arbetsplatser över huvudtaget osv. vi vill skapa? Se nedan om artikel av Hanna Hallin, politik och att locka unga...

Och vad är hönan och ägget till om man ägnar sig åt fysisk aktivitet? Ju tryggare och mer socialt väletablerad man är desto mer ork och energi har man för hälsobefrämjande åtgärder, som att till exempel ägna sig åt fysisk aktivitet?

Göran Greider skrev faktisk en ledare igår om detta, "Med guppande mage"! Att detta ytterst är en klassfråga. Den som har större makt över sitt liv har större chanser och möjligheter att slippa övervikt till exempel. Man lägger dock ansvaret på enskild individ, och naturligtvis har vi var och en ansvar för oss själv, men ännu mer är detta ett politiskt problem. Hur samhälle, arbete såväl som fritid ska organiseras, så att vi och våra kroppar mår bra, psykiskt och fysiskt. Se "Ett hjärta RÖTT" idag om just hälsa och klasskillnader!

Alla ska och måsten kan också orsaka stress!

Ågren om den största utmaningen för lärare idag:

"’Den ökande psykiska ohälsan bland eleverna och den press som väldigt många barn känner.

Problemet är vad som händer när eleverna slutar skolan./…/

Idag räcker det inte att eleverna jobbar väldigt mycket, de känner ändå en osäkerhet inför framtiden. Det skapar en alldeles för stor konkurrens i skolan. Jag är övertygad om att det är den viktigaste orsaken till den ökande psykiska ohälsan bland barn och ungdomar.

Vad tycker du om betygsliknande omdömen från årskurs ett?

’Jag är väldigt tveksam. Det finns ingen evidens för att de skulle förbättra skolan, däremot kan jag se en rad potentiella negativa effekter, såsom ökad stress. De bidrar förmodligen till att på ett tidigare stadium demoralisera vissa elever så att de inte upplever skolan som meningsfull.’”

Vad bra sagt! Nej, vet vår nuvarande regering vad de sysslar med??

Se också vad som står på Folkhälsoinstitutets hemsida om evidens.

Vi borde diskutera helt andra lösningar på problem i skolan! Och kanske framförallt enas i visioner för det samhälle vi vill skapa, dvs. skapa en framtidstro hos våra unga – och ALLA medborgare!? Återigen se artikeln nedan av Hanna Hallin!

Ågren om den traditionella så kallade ANT-undervisningen i skolan, om den minskar risken för missbruk och hur skolan eventuellt skulle kunna jobba istället:

”’Vi har sett att enbart kunskapsspridning inte påverka elevernas drickande. Saklig information kan ni värsta fall leda till att eleverna vill prova på. Detta får inte tas som ett argument för att avstå från information [dock] – den är viktig som grund. Men det har visat sig att om skola är välstrukturerad, om den ingriper mot skolk, om den har ett accepterat regelsystem [som alla involverade har godkänt och accepterat och anser är okej, dvs. som barn, ungdomar och vuxna accepterat], en genomtänkt [genomtänkt, ja!!] policy vad gäller alkohol och ett nära samarbete med föräldrarna – då minskar även risken för att eleverna dricker alkohol och använder droger. De känner sig mindre frestade att bryta mot regler om de trivs i den miljö de befinner sig i.”

Gäller alla människor, barn som vuxna!?

Ågren om något som tydligen kallas ”Skolan förebygger” som lyfter fram metoden ”socialt och emotionellt lärande”, vad detta är:

”’Det handla om praktisk psykologi, att se andra människors reaktioner och lära sig att uttrycka känslor på ett mer nyanserat sätt.”

Borde många av oss lära oss... Och hur "lär" man egentligen ett barn, en ungdom att göra detta? När lägger man grunderna till detta?

Det viktigaste Ågren anser sig ha åstadkommit inom skolområdet under sin tid på Folkhälsoinstitutet:

’”Vi har gjort en stor insats inom föräldrastöd. Det har nästan gjorts en revolution vad gäller program riktade mot föräldrar. Föräldrarna är den viktigaste kraften för ungdomars hälsa även om vissa kapitulerar och säger att kamrater och lärare är viktigare.’”

Ja, kan det användas som alibi av föräldrar?? Ganska ironiskt! Något jag hört av kanske framförallt kolleger med barn… Ett sätt att avsäga sig sitt ansvar? Så det är skönt när folk vågar säga att föräldrar är den viktigaste kraften...

Men detta betyder inte att inte skolan och andra instanser som har med barn och ungdomar att göra inte OCKSÅ har ett ansvar. Här handlar det inte om ett antingen/eller!?

Ågren vidare i detta ämne:

”’Det går inte att ha olika normsystem i hemmet och i skolan. Om föräldrarna har en falsk föreställning om att de ska mildra barnens alkoholvanor genom att bjuda på alkohol, spelar det ingen roll om skolan sedan säger att eleverna ska vänta tills de blir 18 år. Skolan och föräldrarna måste ha en gemensam policy.’”

Se också Evin Rubars TV-film ”Rör inte min sup” om alkoholvanorna i Sverige!! Att det verkar som om små barn ser drickande som ett uttryck för att man är vuxen?

”[Rubar] kom på idén till söndagens reportage när hon var på en sushirestaurang i Stockholm.

- En flicka i sju-åttaårsåldern var där i sällskap med en man i 40-årsåldern. Hon drack Fanta till maten och han drack vin, två glas. Men flickan ville att han också skulle dricka läsk, och när han beställde en whisky efter maten bad hon servitören att blanda ut whiskyn. Mannen var inte alls full; det var flickans reaktion som gav mig idén till reportaget.”

Och TV-filmen ”Förgrymmade ungar” om gamla uppfostringsmetoder som är på väg tillbaka i Sverige - och världen. Ja, det var det där med Nannyprogram… Jag klarar inte av att ens titta på dem... Avskyr dem innerligt och från djupt i hjärtat!

Och slutligen om att underskatta unga människor samt om att vinna röster på att ena och inte söndra och härska, apropå amerikanska valet och att röstdeltagandet var högre än det brukar (framförallt bland unga människor?), se ETC-artikeln ”Obamas seger en läxa för svenska politiker”!!

Där Hanna Hallin, ordförande för Sveriges ungdomsorganisationer (LSU) skriver om

vikten av att bli sedd som människa och medborgare oavsett bakgrund, resurser eller ålder. Att räknas som någon som kan göra skillnad och som förtjänar ett förtroende.

Den som kan engagera människor på deras egna villkor, på deras egna arenor och med deras egna idéer, kommer sannolikt att bli deras nya kandidat. Ja, att visa (äkta) respekt!!??

Denna förändring kan även ske i Sverige och är en uppmaning till svenska politiker.

Diverse artikeltips...

En snabbloggning så här strax före lunch (hmmm, vad trött jag är på vår regering)... Vet inte vad jag ska sätta för rubrik på inlägget riktigt! :-)

Se Robert Sunderg i ledaren "Ett borgerligt jobbfiasko" där han bland annat skriver:

"Med krisen havererar nu en av den moderatledda regeringens galjonsprojekt: jobbpolitiken. Den var utformad för att möjligen fungera i god konjunktur. Men i lågkonjunktur blir den verkningslös.

Borgarna sänkte ju ersättningsnivåerna för att tvinga arbetslösa att ta jobb snabbare och även ta jobb som de är överkvalificerade för. Både genom lägre ersättning och hårdare sökkrav skulle arbetslösa snabbare behöva skaffa nytt jobb, var alliansens tanke./.../

Att borgarna, med arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin (m) i spetsen, vill ha låg ersättning i a-kassan, med så kallat tak på bara 680 kronor, är av ideologiska skäl. De vill inte att staten, via skatter, ska stå för en hög a-kasseersättning även om forskning visar att det är bra.

Moderaterna vill att medborgarna ska tvingas ta kompletterande försäkringar för ersättning vid arbetslöshet. Ett sådant system har dock flera nackdelar. En är att det kostar mer, eftersom den stordriftfördel som bara statliga försäkringen kan ha (vid exempelvis arbetslöshet) inte föreligger i privata, uppsplittrade försäkringssystem.

De som har låg inkomst hamnar dessutom i kläm. De har bara råd med det offentliga försäkringssystemet (a-kassan). De som tjänar bra måste betala dyrt för sin tilläggsförsäkring och vill inte att mer skatt ska tas ut för att höja nivån i den offentliga försäkringen (a-kassan). En press nedåt på nivåerna i a-kassan kan då uppstå, vilket missgynnar de som är lågt avlönade."

Och Leif Pagrotsky i krönikan "Staten är en bättre ägare än bankerna" där det bland annat står:

"... rimligen borde denna erfarenhet, att staten nu skall sanera när de privata ägarna inte klarar jobbet, vara en knäck i självförtroendet för de överpolitiserade tänkare som samtidigt vill dumpa bort statens delägande i Nordea till vilken privat investerare som helst. - Eftersom de läst i filosofiboken att vilken privat ägare som helst är bättre än staten på att driva seriös bankverksamhet."

Läs också Robert Sundberg i "Reinfeldt hal som en tvål" , Göran Greider i "Den nyliberala trosvissheten är död" där han bland annat skriver:

"Vad är det vi bevittnar? I världsskala har finanskrisen på kort tid slagit sönder den nyliberala trosvisshet som i årtionden var norm i allt tänkande. Sverige har hittills klarat sig hyggligt, men den nyliberala rötan finns sannerligen också här - betänk att Den Store Utförsäljaren av statlig egendom, Mats Odell, gärna lånat kompetens från just Carnegie."

Samt Greider vidare i ledaren "Var inte rädd för ålderdomen", rapporten "Öppna jämförelser påverkar äldrevårdens kvalitet", Åsa Petersén om "Nu drabbar krisen dagis och äldrevården", Mona Sahlin, Sven-Erik Österberg och Peter Hultqvist om ”Hanteringen av a-kassa ett fiasko” och slutligen folkhögskolläraren och ekonomen Jan-Åke Blomqvist om "Finansmarknadens totala misslyckande".

Artiklarna finns också här.

Tillägg på kvällen: Helle Klein skriver om diakonerna i Visby stift som i ett upprop reagerar emot regeringens åtstramning av sjukförsäkringen i blogginlägget "Heja diakonerna!" Jag instämmer, bra att fler och fler reagerar!! Jag ansluter mig till hejaklacken!

Kapitalism och ofrihet…

[Uppdatering 8 november i slutet]. Ulf Lundén i den jättebra och intressanta recensionen ”Kapitalismen och ofriheten” av debattboken ”Den nya kapitalismens kultur” (Atlas förlag) av Richard Sennett och magisteruppsatsen ”Efter Taylorismen. Organisation och ledarskap i ett svenskt högteknologiskt företag” av Kristina Finnholm (Stressforskningsinstitutet). Om Richard Sennett se här, han är amerikansk professor.

Jag vill citera ur denna recension:

”… den nya kapitalismens kultur skapar ofria människor.”

Men vi som blivit itutade om frihet och fria människor av inte minst nyliberalerna...

”…det var länge sedan som staten och storkapitalismen skapade gemensam trygghet med långvariga relationer./…/

… när de stora institutionerna fragmenterats har även människors liv blivit fragmenterade./…/

…Sverige och Norge [kan framhållas] som goda samhällsexperiment. Den socialdemokratiska välfärdsmodellen visade att stabila samhällen inte är ekonomiskt stillastående. Här fanns en lyckad kombination av relativ stabilitet med tillväxt. Dessutom hade vi internationellt sett lyckats bevara en rättvisare fördelning av välståndet och en allmänt sett högre levnadskvalitet än USA och England.”

Och jag tror att detta är sant! Vi har en högre allmän levnadsstandard än till exempel amerikaner! Dvs. vi har inga så riktigt utsatta som i USA. Och amerikaner reagerar också själva över orättvisor och hur andra har det, både över dem som lever erbarmligt knapert å deras vägnar, men också över dem som lever i obegripligt överflöd.

”Den fysiska arbetsmiljön har på många sätt förbättrats men inte den psykosociala arbetsmiljön. En ny människa håller på att skapas. Någon som förkastar sin historia och släpper taget om sitt förflutna. En människa som lever i kortsiktighet.”

Å, vad skönt att höra! Vi behöver vår historia! Något som jag också tror är sunt, psykologiskt sunt; att ha kontakt med sin historia. Skapar bland annat mening och förståelse… Men jag tror ocksåden fysiska arbetsmiljön har försämrats på vissa arbetsplatser...

”’Marknaden har blivit den odiskutabelt överordnade norm som formar människor’”

Nej, vi har inte fått och får fortfarande inte ifrågasätta marknaden som den odiskutabelt överordnade normen!

”Den sociologiska forskningen har länge visat att de flesta människor inte fungerar på det sättet. Vi behöver en ständigt pågående livsberättelse som innehåller en bekräftelse om att vi är duktiga ’hantverkare’ samtidigt som vi gläds åt de erfarenheter vi varit med om. Det nya idealet inom arbetslivet liknar mer drömmen om den köpglada konsumenten. Den som är beredd att förkasta allt gammalt och ersätta det med nya prylar även om de gamla tingen är fullt funktionsdugliga.”

Och så har vi betett oss och beter vi oss med människor också.

”I dessa dagar /…/ finns ingen marginal eller sociala hänsyn hos arbetsgivarna längre./…/

…ökad tillväxt automatiskt inte leder till fler jobb. Just detta mantra - tillväxt - framstår som en fundamentalistisk religion. Ett slags naturlag som icke går att ifrågasätta. Många har förlorat sina jobb även i tider då företagen redovisat rekordvinster./…/

…struntar många företag i sina anställda. Begreppet fast anställning är ingen garant för fortsatt arbete. Det kan ändras på ett ögonblick. Hon påpekar att det finns en övertro på konsulter. Många företagsledningar saknar självförtroende och sätter sitt hopp till denna konsult vars affärsidé faktiskt är att både vara försäljare och rådgivare. Hur många kan kritiskt granska konsulternas förslag och rekommendationer?

I praktiken är det just konsulterna som styr företagen på marknaden. Alla skräms till tystnad och ekorrhjulet snurrar snabbare. Ingen vågar protestera. Alla är utbytbara. Stressen ökar precis som utslagningen. Den som inte står pall för trycket har inget på jobbet att göra. Problemet är ditt, ingen annans. Skall vi ha ett sådant arbetsliv? Är det en naturlag? Hur långt skall marknadskrafterna styra? Arbetslivsinstitutet lade Fyrpartialliansens ned. Arbetsmiljön på svenska arbetsplatser blev inte bättre av det.”

Töres Theorell ur förordet till uppsatsen som recenseras ovan:

”När man läser den här skriften, som helt bygger på en aktörs berättelse om verkligheten, får man intrycket att mycket stora förändringar i de övergripande strukturerna har ägt rum i arbetslivet och att dessa förändringar smyger sig på oss utan att någon egentligen förstår vad som håller på att hända. Kanske kan detta i värsta fall leda till att vi förlorar kontrollen.”

Recensionen finns också här.

Och slutligen några ord jag fick i mejl från en vän på Irland:

"In the end, we will remember not the words of our enemies, but the silence of our friends."
-Martin Luther King Jr.

Uppdatering 8 november: min amerikanske pojkväns f.d. fru fick säga upp sitt jobb för att ta hand om sina gamla föräldrar. Pappan är nu död, men mamman lever, kraftigt dement tror jag. Åldringsvården i USA är så oerhört dålig så människor bävar för att hamna där låter det som.

Vilket innebär att (de medelålders) barnen får rycka in (framförallt medelålders döttrar?). Denna kvinna kan nu inte heller teckna sjukvårdsförsäkring (som hon tidigare fick via sitt jobb inom skolan, hon tog hand om handikappade barn?), därför att hon har någon form av lindrig artrit och också andra mindre krämpor...

Ja, vi har mycket att vara rädda om och värna här i Sverige (och i de skandinaviska länderna)...

Vår tids Romarrike…

om Romarriket här.

Messias.

[Uppdaterad under dagen och lätt redigerad 7 november]. Göran Greider skriver i ledaren ”Eftertext till Obamas valseger” idag:

"Barack Obama blir nu ledaren för ett världsimperium. Hur ska en svart Messiasgestalt – för så har han nästan hälsats under en lång kampanj - kunna leda vår tids Rom?

Det kan han nog, men besvikelserna kommer att bli många. Hoppet står till att denne president, som är betydligt mer radikal än han kunnat visa, öppnar dörren till ett annat Amerika: Fackföreningarnas, de fattigas, minoriteternas och alla vanliga människor som är utleda på rasbarriärer, ekonomisk nyliberalism och militära korståg.”

Men hur var det med Romarrikets fall?

Min amerikanske pojkvän skrev i mejl igår om sina grannar, som nu måst sälja sin "junky car" och inte har pengar att betala uppvärmningen av sitt "junky house" som de hyr med, förmodligen som de dock hyr ganska billigt till råga på allt! Mannen i familjen jobbar som bilmekaniker och kvinnan har jobbat statligt med att få ut arbetslösa i jobb. Trots två inkomster har de inte fått ihop det och jag tror inte de lever i lyx...

Dessutom verkar villkoren för småföretagare vara oerhört byråkratiska och låter inte som ett dugg bättre än de som småföretagare här i Sverige har det! Snarare tvärtom är min känsla. Min pojkvän är nämligen småföretagare, utan anställda. Och jag har en person i släkten (kvinna) som är egen företagare också, i samma bransch här i Sverige.

Och Robert Sundberg undrar i sin ledare ”Demokratseger även i kongressen” om Obamas begränsade handlingsutrymme…

På Kulturhyllan i DD skriver de om att börsmäklare ingalunda saknar känslor i ”Starka känslor bland börsmäklare – Börsmäklare på Wall Street”!!

Och igår fanns det en artikel om doktorsavhandling som visar att ”Kvinnor gör mer men mår sämre”:

”’Männen i de här familjerna har lika mycket tid som kvinnorna att göra hushållsarbete, men de gör mycket mindre. Subventioneringen av hushållsnära tjänster är antagligen införd med de här högt belastade kvinnorna i åtanke. Men eftersom kvinnornas höga arbetsbelastning beror på den ojämna fördelningen av hushållsarbetet blir det snarast en subventionering av männens bristande ansvar,’ säger Katarina Boye. /…/

En av orsakerna till att svenska kvinnor i genomsnitt mår sämre än män är att kvinnor lägger mer tid på hushållsarbete än män gör. Kvinnor mår bättre ju längre deras yrkesarbetstid är, och det finns också en positiv effekt av att utföra hushållsarbete. Men blir hushållsarbetstiden för lång får det negativa effekter på kvinnors psykiska välbefinnande. Dessutom finns en negativ effekt av den totala arbetsbelastningen från yrkesarbete plus hushållsarbete.”

Och slutligen skriver Peter Hultqvist i en debattartikel att ”Turbokapitalismen har gjort sitt” och avslutar den om att den nyliberala flumideologin (!!!) definitivt har gjort sitt!!! :-) Ja, det där snackt om "flum"... Inte minst från liberalernas ledare.

Artiklarna finns också här (länk fixad, så den visar rätt text!).

När jag skrivit och publicerat detta blogginlägg läste jag också Jinge om Staël von Holstein som är i ekonomiska svårigheter, hur von Holstein lyckats dribbla bort en enorm vinst till intet vilket nu gör att han måste låna pengar till ett annat av sina företag, eller!??

Fortsatt fundering: Behöver vi frälsare/räddare, och i så fall varför? Och anledningen varför fler män är konservativa eller nyliberala (vilket är min starka känsla från det jag läser på nätet inte minst) är att fler män än kvinnor gagnas av tingens ordning och inte vill ändra dem, utan snarare vrida klockan tillbaka???

För på ett ytligt plan (mänskligt plan, dvs. att vara verkligt levande) samt kortsiktigt, vinner män på hur det är i världen och att detta tillstånd bevaras, ett tillstånd som vi haft i olika grader i tusentals år? Handlar det om en obenägenhet och kanske till och med ovilja att ta ansvar? Att skjuta ansvaret på andra? Mer eller mindre uppenbart? Och få andra att ta ansvar så att säga? Även om man påstår något helt annat och gör det med stor emfas!?

"Marknaden" till exempel är bra att skjuta ansvaret på!!! Därför så många makthavare vill privatisera precis allting?? För de (ganska många, kanske nästan de flesta) vill egentligen inte alls ta så värst mycket ansvar, men däremot vill de ha makt och stå på toppen så att säga, vara herrar på täppan?

Jo, det är som psykohistorikern Bob Scharf skriver i sin essä "Leaders" att de med de starkaste psykologiska försvaren tenderar att leda!? Och detta handlar om ledarskap på ALLA nivåer, från mikro- till makronivå?? Från familjen och hela vägen upp...

Tillägg på kvällen: bloggen Do Nothing Day skriver också i blogginlägget "Brave new world?" (ja, är det en "brave new world" vi ser??) om ledare, att politiker med ärligt uppsåt, dvs. som inte är ute efter makten i sig och för eget syfte (vilket det nu än är) strävar efter enighet, att få samarbete till stånd, inte att polarisera eller splittra, söndra och härska! Något Obama verkar vilja göra till skillnad från föregående/avgående president. Dvs. Obama verkar vilja ena snarare än splittra.

Skitlöner och fack...

Lotta Elstad.

Mammon.

En snabb bloggning så här på morgonen efter höstlov. Denna artikel "Hanna Hallgren om kapitalismen som förvandlar människor till djur" i Aftonbladet var så bra, så jag vill citera ur den:

"Kapitalismen kan enligt Walter Benjamin likställas med en religion. Det tänker jag på medan jag läser den wallraffande norska journalisten Lotta Elstads bok En såkalt drittjobb. I denna säger en av hennes lågavlönade städkollegor på det hotell i den norska kedjan Thon på vilken de arbetar: ’Kapitalismen gör människor till djur.’ I senkapitalismens tidevarv förväntas människan inte bara tro på denna ekonomiska modell med strikt monoteistisk hängivenhet [tron att det bara finns en gud]. Hon måste också blunda för de hierarkiska orättvisorna, brutaliteterna och ologiskheterna som följer i dess kölvatten. Hon måste kort sagt bli dum, glömsk och elak.

Lotta Elstad pekar i En såkalt drittjobb på många problem som vidhäftar arbetslivet i västvärldens samhällen. Det är inte bara så att inkomstskillnaderna mellan människor ökar. En kritik av detta faktum omöjliggörs i stort sett med hänvisningar till globaliseringen: städar du inte för denna skitlön, läggs ditt okvalificerade arbete ut på entreprenad. Någon annan från ett annat land förväntas glad och tacksam städa mer för en mindre summa.

Att människors rörlighet mellan länder missbrukas på värsta tänkbara sätt i kapitalismens namn tydliggörs också av hur flykting- och arbetspolitik blandas samman.

När staten och kapitalet sitter i samma båt uppstår ibland cyniska situationer. Den ovan citerade städkollegan är exempelvis en högutbildad man som kom till Norge som flykting. För att nu inte riskera att utvisas måste han kunna uppvisa att han har ett fast heltidsjobb. Att på detta sätt omvandla flyktingar (de som inte vågar klaga av rädsla för att mista livet) till arbetskraftsinvandrare för att uppfylla nationella behov inom service- och rengöringsbranschen är förstås både inhumant och resursslösande.

Elstad kritiserar i sin bok den monsterlika girighet som tillåts regera samtiden (mer aktuell än någonsin, nu när i princip bara bankerna kan gå på soc utan motprestation). Hon poängterar också att det inte finns några skitjobb.

Däremot finns det skitlöner och hårt arbetande människor som behandlas som skit.

Det finns ett strukturellt skitsystem: ’Noen tjener penger på at andre har lav lønn, lav sosial status og generelt dårlige arbeidsavtaler’, skriver Elstad. Det är viktigt att tala om rädslans funktion som smörjmedel i detta hierarkiska system. Rädslan – att inte våga säga ifrån. Rädslan – att bli uppsagd på godtyckliga grunder. Rädslan – att inte kunna betala hyran och inte veta om det finns någon hjälp att få.

Vad allt ytterst handlar om? Som vanligt: om politik och samhälleliga visioner. Vill vi ha någonting gemensamt? Kan vi förvänta oss ett stöd – i och för varandra? Hur vill vi definiera gränserna för vår (med)mänsklighet? Jag tänker på den där ramsan: hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete. Men det mest besvärande stavas varken skit-i-hörnen eller rent-helvete, utan tron-på-en-enda-gud. Mammon, han som skramlar i fickorna. För att vara så dyrkad och omhuldad, producerar han exceptionellt mycket skit."

Göran Greider i en recension av bok om fackföreningsrörelsen "I skuggan av en storhetstid" av Olle Sahlström:

"...det är ingen slump att denna fackliga svanesång ganska exakt sammanfaller med uppgången för den avreglerade spekulationsekonomi som fackföreningshatarna Thatcher och Reagan beredde vägen för. /.../

På de flesta håll lever facken ännu kvar i minnet av samförståndets fornstora dagar, trots att arbetsgivarna sagt upp det sociala kontraktet och tvingat ner förhandlingarna till den lokala nivå där enskilda löntagare står svaga./.../

...han [Sahlström] har ofta missat de stora maktsammanhangen och då hamnat i en närapå haveristisk position: facket får ta smällarna för det kapitalet och en reaktionär tidsanda är skyldigt till och åtskilliga högerintellektuella har glatt sig åt hans kritik. Så inte här./.../

Den skrevs före krisen, men det är som om den får sin rätta innebörd dessa turbulenta höstdagar: Äntligen knäar den övermakt som så länge fått fackföreningsrörelsen att knäa."

Folkförakt och finanskrisen...

Gustav Fridolin skrev i fredagens Aftonbladet om att ”Medier och makten sitter i samma båt.” De förstnämnda ska granska de senare, men kan man lita på att så sker? För journalister och politiker lever samma liv, med samma erfarenheter och ser världen utifrån samma utsiktspunkt på en liten kulle bekvämt belägen aningen högre än alla andra och riskerar att missa viktiga diskussioner som förs på kullens skuggsida.

Han skriver:

”När riksdagsledamöterna nu, samtidigt som varslen slår rekord, höjer sina löner med 1 600 kronor så är det ingen som kommer med ifrågasättanden [i journalistkåren inte minst och framförallt]. Knappt heller när EU-parlamentarikerna höjer sina löner med det tiodubbla.

Det uppfattas väl som litet pinsamt och oartigt [och som avund, inte som fullt berättigat ifrågasättande; att makthavare t.ex. föregår med gott exempel!?]. Ingen morgonsoffa tussar ihop en levnadsglad pensionär med större drömmar än plånbok som förväntas vara tacksam över 68 kronor mer i månaden med en riksdagsledamot.

Ibland sägs det att sådana debatter inte ska föras för att det skulle göda politikerföraktet. Jag oroar mig mer för det folkförakt som tycks växa bland makthavarna.”

Några funderingar: Vi är så hjärntvättade det senaste dryga decenniet (ja, kanske längre) med att inte vara avundsjuka, att unna, så vi har sakta slutat att ifrågasätta eller kanske ens se vissa (kanske de flesta) orättvisor.

Är inte detta prat om den kungliga svenska avundsjukan en härskarteknik (denna eller denna), för att tysta ner berättigade ifrågasättanden och kritik?

Vid Stockholms universitet har forskare formulerat

"...fem motstrategier:

• Tag plats
• Ifrågasättande
• Korten på bordet
• Bryta mönstret
• Intellektualisera

De har även formulerat fem bekräftarstrategier:

• Synliggörande
• Respekterande
• Informera
• Dubbel belöning
• Bekräfta rimliga normer"

Framförallt de fem senare var väldigt bra och intressanta, som: att synliggöra/synliggöras [peka på], respektera [respektfullt lyssna på dem under], informera [ja, göta det pedagigiskt, men fortfarande med full respekt för dem man informerar om dera intelligens, färmåga och vilja att fatta det som är högst rimligt, men dock inte det som är orimligt - bör man nog tillägga!] och bekräfta RIMLIGA normer [jättebra sagt! RIMLIGA normer!].

Se också Åsa Petersén i ledaren ”Islands finanskris, en naturkatastrof”, där hon bland annat skiver:

”Islands tre banker har gått omkull och tagits över av staten./…/

Drífa Snædal är en av Islands mest kända feminister och partisekreterare för det gröna vänsterpartiet.

– Krisen grundlades när ett tjugotal unga killar började spela monopol över hela världen med den isländska befolkningen som garanti, säger hon.

Det isländska banksystemet privatiserades mellan 1998 och 2003. Bankerna såldes till våghalsiga affärsmän som gav sig av utomlands och köpte och belånade om och om igen tills finanskrisen kom och pengabubblan sprack.

Syndabocken framför andra heter David Oddson. I 13 år var han statsminister för det statsbärande självständighetspartiet, motsvarande moderaterna. Då såldes bankerna ut. Nu är han riksbankschefen som vägrade se riskerna i ekonomin./…/

Börsklipparna betraktades som kungar. De skulle ta över hela världen, säger Sigfus Konradsson.

Han när inget större hopp om att männen bakom krisen tvingas vara med och betala notan. De har ordnat det för sig, på konton utomlands.

Drífa Snædal hoppas att finanskrisen ska föda islänningarnas längtan efter balans i samhället. Mindre klyftor mellan inkomster, mellan klasser, mellan kvinnor och män.

- Vi som har velat reglera finanssektorn har kallats avundsjuka, gammalmodiga och framgångsfientliga, säger hon.”

Ja, det var det där med härskarstrategier!!??

I wikipedia står det om dessa:

”Härskarteknik syftar på olika sociala manipulationer varmed en dominant grupp behåller sin position (i en synlig eller osynlig hierarki) gentemot personer från andra grupper.

Uttrycket är ursprungligen myntat av den norska socialpsykologen Berit Ås som beskrev fem härskartekniker 1976 och beskrevs redan på 1980-talet i svensk litteratur. Vanligtvis är det någon av dessa fem som avses med termen härskarteknik, men Berit Ås har själv utökat listan med två till och i vardagligt tal används ibland ordet härskarteknik om allmänt ohemula maktmanipulationer.

Andra tänkare och debattörer har också beskrivit och delat upp härskartekniker på lite andra sätt^, men Berit Ås ursprungliga definition och beskrivning är dock den som är klart dominerande.”