Den impopuläre Gordon Brown och media...

Gordon Brown.

[Uppdaterad 19 juli i slutet]. I den lilla lokaltidningen här (liberal förstås) står det om den impopuläre Gordon Brown… En nära anhörig låg i en soffa en morgon med denna tidning och Svenska Dagbladet (URK!!!) och berättade att detta stod i lokaltidningen. Och det vore väl okej, om annan sanning också beskrevs, kom i dagen!

Apropå hur media beskriver verkligheten…

Så när jag är här blir det knappt något tidningsläsande alls för jag tycker så otroligt illa om de värderingar dessa tidningar har och står för, vilket speglas i ganska mycket som står i dem. Och jag läser definitivt inte ledarna, för jag vill bara kräkas över de ideal de förmedlar.

Vet inte hur jag ska uttrycka det: En självgodhet (att verkligen slå sig för bröstet) och förakt för den lilla människan... Känslor som jag inte riktigt kan sätta ord på (kanske lider av en form av alexitymi?? :-)).

Se också George Montbiot (en intellektuell, väl utbildad och från överklassen) i ”Censored by money” om Englands medeltida förtals- eller ärekränkningslagar som han menar är ett hot mot yttrandefriheten (om förtal på svenska).

Se tidigare inlägg med etiketten George Montbiot.

Jag var tvungen att blogga om detta, det står mig så upp i halsen hur vår media fungerar och jag vill bara kräkas på det, kräkas ur mig det... Jag tror att de här liberalerna och ganska många allianspolitiker/människor är rädda för kompetens (och människor som tänker själva verkligen), även om de påstår motsaten, och påstår det med eftertryck och emfas.

Opinionsmätningar som gång efter gång är till nackdel för allianspartierna blir bara små notiser i media (både i tidningar och TV) till exempel...

Se ETC-artikeln ”Gårdagens ieologi”:

”Vi kan inte låta oss styras av en ideologi där sanningen i alla lägen är kontraproduktiv mot vinsten, skriver Maria-Pia Boëthius. Tokkapitalismen har spelat ut sin roll. Ändå fortsätter alliansregeringen med privatiseringar och avregleringar.

Den avreglerade tokkapitalismen har försatt världen i en kris, som kanske är värre än den på 1930-talet, efter börskraschen 1929. Sanningen är att ingen vet hur allvarligt det kommer att bli. Alla dessa outhärdliga experter och ekonomer som förpestat vårt dagliga liv sitter nu på pottan, där de egentligen alltid suttit. De är likna tagna på sängen som de politiska ”experter” som inte kunde förutse Berlinmurens fall 1989. Från sängen till pottan, det gäller alla bebisar. Och jag hoppas att ingen – ingen – kommer att låta sig förföras och tro att det inte är denna kapitalisms fel.

Istället för att ansvar utkrävs – tokkapitalismen är vid det här laget lika komprometterad som Sovjetsamhället, folk kommer att dö av svält om inget görs – fortsätter den att härja enligt Naomi Kleins chockdoktrin: Ekonomiska sammanbrott för flertalet kan betyda god profit för några få./…/

Enligt konsumismens och tillväxtens ideologi måste man hålla konsumenterna på gott humör så att de ska fortsätta att vara köpglada, oavsett vad som händer. Att berätta sanningen bidrar till att förvärra krisen. Redan det är en dödsdom över konsumismen. Vi kan inte låta världen styras av en ideologi där sanningen i alla lägen är kontraproduktiv mot vinsten.

En känd brittisk ekonomijournalist, Evan Davies, sade i förra veckan att medierna borde ha gjort mer för att varna allmänheten för den fastighetsbubbla, som nu imploderat.

Men varför skulle medierna göra det? De är ju fria att säga vad de vill. Varje bubbla är lika lönsam för mainstreammedierna som för spekulanterna. Bubblorna skulle vara ogenomförbara utan mediernas medverkan. Bubblorna säljer lösnummer och TV- och onlinenyheter. Bubblorna genererar massor av den reklam och det varumärkesbyggande som medierna lever av. Fastighetsbubblan skapade ohyggligt lönsamma radannonser. Om lögn eller döljande av sanning säljer bättre än sökandet efter sanning är det ju vinstorienterade mediers plikt att bortse från sanningssökandet, eftersom de är aktörer på en marknad.
Många medier har förvandlats till riskkapitalister, som satsar på och investerar i den berättelse som för tillfället säljer bäst, oavsett sanningshalt. 'Risken' består av att läsare, lyssnare och tittare tappar förtroendet för medierna och genomskådar vad de kommersiella medierna egentligen sysslar med. Men det har ännu inte hänt, inte i stor skala.

På Nya Zeeland har man just åternationaliserat järnvägen. Efter en katastrofal privatisering av järnvägarna, allt enligt marknadsideologin – har den socialdemokratiska regeringen till folkets glädje visat musklerna och återfört denna infrastruktur dit där den hör hemma: till kollektivt ägande, administrerat av staten åt folket. Det var en tidigare, borgerlig regering som sålde ut järnvägarna på Nya Zeeland.

Från min utpost mitt i Europa med tillgång till Europas public service-medier framstår den svenska alliansregeringen som ett vax­kabinett, förstelnade föredettingar utställda av våra kommersiella mediekonglomerat, som om de fortfarande vore levande. Allt de gör är gårdagens ideologi, en ideologi som redan brutit samman inför våra ögon. I en tid när till och med hårdföra, internationella ekonomer talar om återreglering och nödvändigheten av ökad politisk styrning om inte de båda tvillingtornen, den globala klimatkrisen och den ekonomiska världskrisen inte ska få allt att störta samman, fortsätter denna tondöva alliansregering med privatiseringar och avregleringar.

I tidningen Guardian fanns det i förra veckan en satirteckning på George W Bush som satt och undrade vad hans politiska eftermäle skulle bli. Nästa bild föreställde en gigantisk fot som gjorde småsmulor av honom. Det är ungefär så jag ser alliansregeringen. Jag undrar om något eftermäle någonsin kommer att förlåta vad denna alliansregering är i färd med att tillfoga Sverige.”

Å, bra Maria-Pia!!!! Och TONDÖV ALLIANSREGERING (och media) var rätta ordet!!! Och de verkar vara tondöva i ordets rätta bemärkelse också!

Läs också detta blogginlägg ”Ingen vind duger åt den som inte har någon hamn han ska till.”

PS. Se ”Resursblogg - Nätverket RESURS Respekt för sjuka och utsattas rätt i samhället NU TAR VI UPP KAMPEN mot UTFÖRSÄKRINGSLAGEN!” och ”Nätverket Resurs - Nätverket för "Respekt för Sjuka och Utsattas Rätt i Samhället."

PPS. Se brev till ledarsidan ”Oblyga köp eller mutor?” i DD apropå Göran Greiders ledare ”Rekord i väljarförakt” (som jag tyvärr inte hittar på webben längre!!! Brevet till ledarsidan finns också här), där han skriver att förra fredagen stod det klart att Fredrik Reinfeldt tänker försöka KÖPA en ny valseger 2010, genom det tredje steget i jobbavdragen med nya skattesänkningar (som för många äts upp av ökade avgifter istället m.m.). I hopp om att väljarna ska upphöra med sin misstro mot alliansregeringen. Han skriver:

"Vilket väljarförakt!"

Han menar att de så kallade nya moderaterna i stort sett bara kan tänka i EN dimension: skattesänkningar som lösningen på alla samhällsproblem (hur SER de på människor egentligen? Och vad har de för ideal och drivkrafter själva??)! Ja, det var det där med tondövheten - och okänsligheten (noll fingertoppskänsla)!

"I ett läge där framtida utmaningar inom välfärden och miljöområdet är enorma förmår moderaterna enbart se till den enskilde individens plånbok.

Fantasilösheten i detta slags 'reformtänkande' speglar möjligen den moderata paniken inför bestående dåliga opinionssiffror.

Jag tror inte väljarna är så endimensionella att de går på detta. Låginkomsttagare vet att det inte enbart är lönen som avgör hur livet gestaltar sig./.../

Priset för en valseger är mycket, mycket högre än de 15 miljarder som Reinfeldt är beredd att langa upp."

I debattartikeln "Fokuset vänds bort från klyftorna" (hittar inte heller den på webben längre) skriver bland andra Peter Hultqvist och Marita Ulvskog att

"...syftet med hela utanförskapskampanjen är mycket enkel, nämligen att dela in befolkningen i två grupper: De som 'arbetar' och de som blir 'försörjda.' På de sättet vänds fokus bort från klyftor och ojämlikhet i samhället. Man skapar en motsättning som leder till att de så kallade 'försörjda' ska klämmas åt, Detta utan tanke på orsaker till arbetslöshet eller sjukdom./.../

Samtidigt som detta sker pågår en miljardrullning till samhällets mest välbeställda pesoner: Det är de som tagit hem de stora vinstrna i såväl budgeten från 2007 och 2008./.../

Alternativet borde vara att angripa dåliga arbetsmiljöer, satsa på förstärkt yrkes- och vuxenutbilding, bibehålla PLUS-jobben och arbetsmarknadsåtgärderna, reformera arbetsförmedlingen och försäkringskassa till mer av serviceinstitutioner istället för att stärka deras uppföljande och repressiva roll.

Utsortering, ökad fattigdom och just en starkare känsla av 'utanförskap' är vad högerregeringen serverar de sämst ställda. Det kommer att bli än tydligare när inflationen ökar och färsämrar värdet på de sänkta ersättningarna samtidigt som arbetslösheten stiger./.../

Begreppet och myten 'utanförskapet' skapade högern kortsiktiga framgångar./.../

Det går inte att göra statskonst av PR-byråers reklamtrick. Sådant avslöjas av verkligheten. Där befinner sig regeringen nu."

Tillägg 19 juli: Apropå en debattartikel av två moderater skriver en insändarskribent i DD om ”Vaktstyrkor i rika kvarter?” att debattartikeln är betecknande för hur moderaterna tänker; att lösningen på kriminalitet är att öka antalet poliser, med ökade befogenheter att gå in i människors privatliv. Insändarskribenten skriver också att det pratas om utanförskap, men att den politik som förs faktiskt innebär inget mindre än utslagning av människor.

”Med politiken som alliansen för så kommer det som i staterna vara portkoder till vissa välbeställda kvarter med vaktstyrkor som patrullerar kring omgärdningen.”

I debattartikeln ”Sjukförsäkringen ska ge ekonomiskt skydd” svarar riksdagspolitikerna Kurt Kvarnström (s) och Veronika Palm (s) Cristina Husmark Persson (m) och Ulf Berg (m).

”Det är cyniskt att tro att arbetsförmågan hos sjuka och funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga tas bättre till vara genom försämrade trygghetsförsäkringar. Istället för att angripa orsakerna bakom sjukskrivningar, sätter regeringen ensidiga tidsgränser och sänker ersättningen för den som är sjuk./…/

Ingen blir friskare av att bli fattigare.”

Nej, troligen tvärtom. Dessutom har stressforskning visat samband med sjuklighet och socioekonomiska faktorer. Professorn i psykologi Ulf Lundberg och journalisten Görel Wentz skriver i sin bok "Stressad hjärna, stressad kropp" (2004) på sidan 206:

"Jämlikhet och social rättvisa utgör grunden för en bättre folkhälsa."

Och de skriver ett helt kapitel om "Kvinnor och män" och skillnaderna dem emellan. Blad annat att skillnaderna mellan varje inkomstskikt avspeglar sig tydligt på hälsan. Och när de tittar närmare på varje trappsteg där, kan de se att kvinnorna i så gott som samtliga fall ligger ett steg sämre till än männen. Och de frågar sig hur detta kan komma sig. Om det är biologiska skillnader, att kvinnor lever ett ohälsosamare liv (och där är det kanske snarare tvärtom??)...

Nu är inte detta ett blogginlägg om just detta, så därför går jag inte in på mer vad de skriver/funnit. Men kan inte låta bli att undra ganska syrligt och ironiskt om debatten präglas/präglats av att det är kvinnor som är de mer drabbade (dessutom med mer psykiskt betonade och andra mindre "handfasta", mer diffusa symptom, inte med hjärtinfarkter o.d. - hittills i alla fall) och att män har mindre anledning att bli upprörda över försämrade villkor för sjuka?? Därför framförallt (yngre??) män ger sig in i debatten så moraliserande och fördömande över de sjuka? Som tur är är inte alla män sådana!!

Debattskribenterna skriver också om oron och stressen för att kastas ur försäkringen och att det knappast kan göra människor friskare… Men de som beslutar har ingen som helst inlevelseförmåga?? Förmodigen också kanske nästan obefintlig koll på aktuell forskning på området (som är omfattande).

De sista två texterna finns också här.