Inlägg
Alla kommentarer
[Uppdaterad 19 juli i slutet]. I den lilla lokaltidningen här (liberal förstås) står det om den impopuläre Gordon Brown… En nära anhörig låg i en soffa en morgon med denna tidning och Svenska Dagbladet (URK!!!) och berättade att detta stod i lokaltidningen. Och det vore väl okej, om annan sanning också beskrevs, kom i dagen!
Apropå hur media beskriver verkligheten…
Så när jag är här blir det knappt något tidningsläsande alls för jag tycker så otroligt illa om de värderingar dessa tidningar har och står för, vilket speglas i ganska mycket som står i dem. Och jag läser definitivt inte ledarna, för jag vill bara kräkas över de ideal de förmedlar.
Vet inte hur jag ska uttrycka det: En självgodhet (att verkligen slå sig för bröstet) och förakt för den lilla människan... Känslor som jag inte riktigt kan sätta ord på (kanske lider av en form av alexitymi?? :-)).
Se ETC-artikeln ”Gårdagens ieologi”:
”Vi kan inte låta oss styras av en ideologi där sanningen i alla lägen är kontraproduktiv mot vinsten, skriver Maria-Pia Boëthius. Tokkapitalismen har spelat ut sin roll. Ändå fortsätter alliansregeringen med privatiseringar och avregleringar.
Den avreglerade tokkapitalismen har försatt världen i en kris, som kanske är värre än den på 1930-talet, efter börskraschen 1929. Sanningen är att ingen vet hur allvarligt det kommer att bli. Alla dessa outhärdliga experter och ekonomer som förpestat vårt dagliga liv sitter nu på pottan, där de egentligen alltid suttit. De är likna tagna på sängen som de politiska ”experter” som inte kunde förutse Berlinmurens fall 1989. Från sängen till pottan, det gäller alla bebisar. Och jag hoppas att ingen – ingen – kommer att låta sig förföras och tro att det inte är denna kapitalisms fel.Istället för att ansvar utkrävs – tokkapitalismen är vid det här laget lika komprometterad som Sovjetsamhället, folk kommer att dö av svält om inget görs – fortsätter den att härja enligt Naomi Kleins chockdoktrin: Ekonomiska sammanbrott för flertalet kan betyda god profit för några få./…/
Enligt konsumismens och tillväxtens ideologi måste man hålla konsumenterna på gott humör så att de ska fortsätta att vara köpglada, oavsett vad som händer. Att berätta sanningen bidrar till att förvärra krisen. Redan det är en dödsdom över konsumismen. Vi kan inte låta världen styras av en ideologi där sanningen i alla lägen är kontraproduktiv mot vinsten.
En känd brittisk ekonomijournalist, Evan Davies, sade i förra veckan att medierna borde ha gjort mer för att varna allmänheten för den fastighetsbubbla, som nu imploderat.
Men varför skulle medierna göra det? De är ju fria att säga vad de vill. Varje bubbla är lika lönsam för mainstreammedierna som för spekulanterna. Bubblorna skulle vara ogenomförbara utan mediernas medverkan. Bubblorna säljer lösnummer och TV- och onlinenyheter. Bubblorna genererar massor av den reklam och det varumärkesbyggande som medierna lever av. Fastighetsbubblan skapade ohyggligt lönsamma radannonser. Om lögn eller döljande av sanning säljer bättre än sökandet efter sanning är det ju vinstorienterade mediers plikt att bortse från sanningssökandet, eftersom de är aktörer på en marknad.
Många medier har förvandlats till riskkapitalister, som satsar på och investerar i den berättelse som för tillfället säljer bäst, oavsett sanningshalt. 'Risken' består av att läsare, lyssnare och tittare tappar förtroendet för medierna och genomskådar vad de kommersiella medierna egentligen sysslar med. Men det har ännu inte hänt, inte i stor skala.På Nya Zeeland har man just åternationaliserat järnvägen. Efter en katastrofal privatisering av järnvägarna, allt enligt marknadsideologin – har den socialdemokratiska regeringen till folkets glädje visat musklerna och återfört denna infrastruktur dit där den hör hemma: till kollektivt ägande, administrerat av staten åt folket. Det var en tidigare, borgerlig regering som sålde ut järnvägarna på Nya Zeeland.
Från min utpost mitt i Europa med tillgång till Europas public service-medier framstår den svenska alliansregeringen som ett vaxkabinett, förstelnade föredettingar utställda av våra kommersiella mediekonglomerat, som om de fortfarande vore levande. Allt de gör är gårdagens ideologi, en ideologi som redan brutit samman inför våra ögon. I en tid när till och med hårdföra, internationella ekonomer talar om återreglering och nödvändigheten av ökad politisk styrning om inte de båda tvillingtornen, den globala klimatkrisen och den ekonomiska världskrisen inte ska få allt att störta samman, fortsätter denna tondöva alliansregering med privatiseringar och avregleringar.
I tidningen Guardian fanns det i förra veckan en satirteckning på George W Bush som satt och undrade vad hans politiska eftermäle skulle bli. Nästa bild föreställde en gigantisk fot som gjorde småsmulor av honom. Det är ungefär så jag ser alliansregeringen. Jag undrar om något eftermäle någonsin kommer att förlåta vad denna alliansregering är i färd med att tillfoga Sverige.”
Å, bra Maria-Pia!!!! Och TONDÖV ALLIANSREGERING (och media) var rätta ordet!!! Och de verkar vara tondöva i ordets rätta bemärkelse också!
Läs också detta blogginlägg ”Ingen vind duger åt den som inte har någon hamn han ska till.”
PS. Se ”Resursblogg - Nätverket RESURS Respekt för sjuka och utsattas rätt i samhället NU TAR VI UPP KAMPEN mot UTFÖRSÄKRINGSLAGEN!” och ”Nätverket Resurs - Nätverket för "Respekt för Sjuka och Utsattas Rätt i Samhället."
PPS. Se brev till ledarsidan ”Oblyga köp eller mutor?” i DD apropå
"Vilket väljarförakt!"Han menar att de så kallade nya moderaterna i stort sett bara kan tänka i EN dimension: skattesänkningar som lösningen på alla samhällsproblem (hur SER de på människor egentligen? Och vad har de för ideal och drivkrafter själva??)! Ja, det var det där med tondövheten - och okänsligheten (noll fingertoppskänsla)!
"I ett läge där framtida utmaningar inom välfärden och miljöområdet är enorma förmår moderaterna enbart se till den enskilde individens plånbok.
Fantasilösheten i detta slags 'reformtänkande' speglar möjligen den moderata paniken inför bestående dåliga opinionssiffror.
Jag tror inte väljarna är så endimensionella att de går på detta. Låginkomsttagare vet att det inte enbart är lönen som avgör hur livet gestaltar sig./.../
Priset för en valseger är mycket, mycket högre än de 15 miljarder som Reinfeldt är beredd att langa upp."
I debattartikeln "Fokuset vänds bort från klyftorna" (hittar inte heller den på webben längre) skriver bland andra Peter Hultqvist och Marita Ulvskog att
"...syftet med hela utanförskapskampanjen är mycket enkel, nämligen att dela in befolkningen i två grupper: De som 'arbetar' och de som blir 'försörjda.' På de sättet vänds fokus bort från klyftor och ojämlikhet i samhället. Man skapar en motsättning som leder till att de så kallade 'försörjda' ska klämmas åt, Detta utan tanke på orsaker till arbetslöshet eller sjukdom./.../
Samtidigt som detta sker pågår en miljardrullning till samhällets mest välbeställda pesoner: Det är de som tagit hem de stora vinstrna i såväl budgeten från 2007 och 2008./.../
Alternativet borde vara att angripa dåliga arbetsmiljöer, satsa på förstärkt yrkes- och vuxenutbilding, bibehålla PLUS-jobben och arbetsmarknadsåtgärderna, reformera arbetsförmedlingen och försäkringskassa till mer av serviceinstitutioner istället för att stärka deras uppföljande och repressiva roll.
Utsortering, ökad fattigdom och just en starkare känsla av 'utanförskap' är vad högerregeringen serverar de sämst ställda. Det kommer att bli än tydligare när inflationen ökar och färsämrar värdet på de sänkta ersättningarna samtidigt som arbetslösheten stiger./.../
Begreppet och myten 'utanförskapet' skapade högern kortsiktiga framgångar./.../
Det går inte att göra statskonst av PR-byråers reklamtrick. Sådant avslöjas av verkligheten. Där befinner sig regeringen nu."
Tillägg 19 juli: Apropå en debattartikel av två moderater skriver en insändarskribent i DD om ”Vaktstyrkor i rika kvarter?” att debattartikeln är betecknande för hur moderaterna tänker; att lösningen på kriminalitet är att öka antalet poliser, med ökade befogenheter att gå in i människors privatliv. Insändarskribenten skriver också att det pratas om utanförskap, men att den politik som förs faktiskt innebär inget mindre än utslagning av människor.
”Med politiken som alliansen för så kommer det som i staterna vara portkoder till vissa välbeställda kvarter med vaktstyrkor som patrullerar kring omgärdningen.”
I debattartikeln ”Sjukförsäkringen ska ge ekonomiskt skydd” svarar riksdagspolitikerna Kurt Kvarnström (s) och Veronika Palm (s) Cristina Husmark Persson (m) och Ulf Berg (m).
”Det är cyniskt att tro att arbetsförmågan hos sjuka och funktionshindrade med nedsatt arbetsförmåga tas bättre till vara genom försämrade trygghetsförsäkringar. Istället för att angripa orsakerna bakom sjukskrivningar, sätter regeringen ensidiga tidsgränser och sänker ersättningen för den som är sjuk./…/
Ingen blir friskare av att bli fattigare.”
Nej, troligen tvärtom. Dessutom har stressforskning visat samband med sjuklighet och socioekonomiska faktorer. Professorn i psykologi Ulf Lundberg och journalisten Görel Wentz skriver i sin bok "Stressad hjärna, stressad kropp" (2004) på sidan 206:
"Jämlikhet och social rättvisa utgör grunden för en bättre folkhälsa."
Och de skriver ett helt kapitel om "Kvinnor och män" och skillnaderna dem emellan. Blad annat att skillnaderna mellan varje inkomstskikt avspeglar sig tydligt på hälsan. Och när de tittar närmare på varje trappsteg där, kan de se att kvinnorna i så gott som samtliga fall ligger ett steg sämre till än männen. Och de frågar sig hur detta kan komma sig. Om det är biologiska skillnader, att kvinnor lever ett ohälsosamare liv (och där är det kanske snarare tvärtom??)...
Nu är inte detta ett blogginlägg om just detta, så därför går jag inte in på mer vad de skriver/funnit. Men kan inte låta bli att undra ganska syrligt och ironiskt om debatten präglas/präglats av att det är kvinnor som är de mer drabbade (dessutom med mer psykiskt betonade och andra mindre "handfasta", mer diffusa symptom, inte med hjärtinfarkter o.d. - hittills i alla fall) och att män har mindre anledning att bli upprörda över försämrade villkor för sjuka?? Därför framförallt (yngre??) män ger sig in i debatten så moraliserande och fördömande över de sjuka? Som tur är är inte alla män sådana!!
Debattskribenterna skriver också om oron och stressen för att kastas ur försäkringen och att det knappast kan göra människor friskare… Men de som beslutar har ingen som helst inlevelseförmåga?? Förmodigen också kanske nästan obefintlig koll på aktuell forskning på området (som är omfattande).
De sista två texterna finns också här.
några som har superkul ihop - och på vars hemsida man kan ladda ner gratis noter! Några av dessa är kolleger till mig och Kalle Moreus var elev på en förberedande musikutbildning där jag var lärare i början av 8o-talet.
"Välsignelsen med låga skatter och fenomenet makeovermani..."
Några små funderingar så här en sommarmorgon… Apropå två vänner i två olika världsdelar och två olika länder. Två män i 50-årsåldern. Den ene 59 år, boende i Dublin på Irland, pensionerad sjökapten sedan 4 år (i förtid, p.g.a. effektivisering i hans jobb, de sorter vi sett här i Sverige). Den andre några år yngre och egen företagare (renoverar möbler och verkar väldigt duktig på det). Den senare växte upp i en familj där pappan var universitetslärare och t.o.m. dean (dekanus) på ett eller flera amerikanska universitet och han verkar verkligen inte sakna intellektuell kapacitet själv eller diverse andra talanger. Så det där med egen företagsamhet med åtföljande framgång är bara skitsnack rent ut sagt?? Den förres far var frisör, alltså inte akademiker alls eller väldigt välutbildad. Så dessa två män har olika bakgrund också.
Den förre har nybyggd lägenhet à 4 rum och kök och verkar resa en hel del på semestrar, trots att han är pensionär. Den senare jobbar sex dagar i veckan och har inte haft någon riktig semester på år och dag. Bor betydligt mer spartanskt. Och har knappt rest alls, ens i sitt eget hemland (för han har varken haft riktigt råd eller tid).
Båda dessa män är skilda (två gånger dessutom) och den äldre (irländaren) har två hemmaboende barn (à 11 respektive 14år), medan den yngre (amerikanen) har en son på 21 år som försörjer sig själv. Ändå har den med barn hemma det bättre på alla sätt verkar det (irländaren)! Och hans f.d. fru (barnens mamma) har också råd att vara ute och resa. Nyss hemkommen från New York i USA...
Jag tror att skillnaden mellan Irland och USA är att Irland har ett välfärdssystem som liknar vårt, medan USA definitivt inte har det.
Vilka vinner egentligen på låga skatter?? Är det gemene man (något som trumfats ut i debatten)?
Jag har också en släkting här i Sverige som är egen företagare (tapetserare dvs. jobbar inom nästan samma bransch som min amerikanske vän), men hon verkar ha det betydligt bättre! Och jag får en känsla av att villkoren för företagare är bättre i Sverige än i USA!! Också tvärt emot vad som hävdats! Tvärt emot allt snack om alla fantastiska entreprenörer i USA.
Min kvinnliga släkting är dessutom 15 år yngre än min manlige vän i USA…
Systemet i USA vinner bara några få på. Och ens lyckosamhet där handlar inte om bildning, intelligens, företagsamhet?? Eller ens misslyckande behöver nog inte alls handla om avsaknad av dessa saker?
Jag funderar på hur det skulle vara för min vän om han hade motsvarande företag i Sverige; om han inte skulle leva med (betydligt) högre standard, dessutom inte måsta jobba 6 dagar i veckan år ut och år in (bara periodsvis kanske) och ha tid att ha semester och då också råd att resa (om han nu känner för det)… Samt ha ett bra försäkringsskydd, som är lika för alla.
Så hur är det med det förlovade landet USA??
Jag bara undrar…
Se Benny Andersson om att betala skatt… Han lever definitivt inte dåligt trots vårt höga skattetryck? Dessutom i ett kanske många gånger bättre samhälle (fortfarande, som dock nu raskt håller på att monteras ner) på en massa sätt. Och Motvallsbloggen om ”Bolånekrisen i USA och den osynliga handen.”[Uppdaterad 10 juli, se nedan]. Ulla Lindqvist LO:s vice ordförande skriver i debattartikeln ”Välfärden är värd varenda krona”, att den är rena rama ”skatteåterbäringen”. Och att den utgår från en tanke om att varje människa som finns i samhället är del av en gemenskap.
En gemenskap som bygger på att de (litet) äldre ser till så att de yngre kan utbilda sig så att de i sin tur kan trygga de äldres ålderdom.
Hon menar att att se samhället ur ett strikt egoistisk perspektiv – samhället finns för mig – är kortsiktigt och dessutom inte hela sanningen, för välfärden formar vi tillsammans. Och det är framförallt våra kvinnor och ungdomar, som kommer att förlora till medelålders väletablerade män som redan har det ganska bra.
Hon skriver:
”På punkt efter PUNKT kan vi visa att den borgerliga regeringens politik ger till dem som redan har och sätter extra press på dem som inte har. Det är en oanständig politik. Det är en orättfärdig politik – en politik för ojämlikhet och för de välbeställda.”
Se också insändaren ”Snaran dras åt för de utsatta” samt Sofie Wiklunds ledare ”FRA rivs upp…” Se också artikeln "Kommunen planerar att säga upp långtidssjukskrivna" med motivationen att att
"...det är en bättre lösning att kommunen hjälper de här personerna [!!!] till andra jobb."som personalsekreteraren säger i kommunen ifråga. För personernas "eget bästa"!!?? Med omsorg om dem?? Arbetsgivaren behöver inte se över arbetsmiljön? Framförallt inte den psykosociala (vilken OCKSÅ kan resultera i, OCH resulterar i, "fysiska, somatiska" åkommor)? Vilken retorik!
Artiklarna finns också här.
Tillägg på kvällen: Se Paul Krugman på liknande tema i "A disgrace, all right."
Uppdaterad 10 juli: För det första var det en person som på nätet uttryckte det hela så bra, att
"De [ganska många, kanske de flesta högst upp i samhället] är hopplöst fast i tron på en svart och vit meritokrati och tycker att de förtjänar sitt överflöd till varje pris."
I meritokratin byggs ens sociala status samt lön på vad man åstadkommer i samhället. Kunskaper, meriter, skickligheter och färdigheter bestämmer en individs möjlighet till socialt och politisk avancemang istället för till exempel socialt ursprung (som i aristokratin). För det första fungerar samhälle, arbetsplatser, företag verkligen på detta sätt egentligen: det vill säga att man blir belönad för förmåga, meriter osv.? Dessutom undrar jag om alla har lika (människo-)värde i vare sig meritokrati eller aristokrati! Skulle det behövas en helt annan männskosyn? En kanske helt ny? Och kanske också en helt ny syn på oss själva? (vad formar oss till egoister? Är egoism medfödd? Jag tror inte det, men det är ämne för ett särskilt blogginlägg, eller kanske flera...)
Här ytterligare artiklar: Sofie Wiklund i ledaren "Det blir hårdare, och hårdare och hårdare tag" om den nya lagen att brottslingar inte längre ska kunna dömas till rättspsykiatrisk vård fr.o.m. 2012. Jag har inte orkat sätta mig in i detta riktigt, men en spontan känsla: tror borgarna någonstans innerst inne att somliga (men sällan de?) är födda till kriminalitet och brottslighet, medan andra (de ofta/st) inte är det?
Läs också Göran Greider i ledaren "Två kvinnor kom och gick" om Maria Borelius och Cecilia Stegö Chiló och Greiders reflektioner över dessa två kvinnor och deras klädstil (och yttre"appearance") och om vad de signalerar i den stil de har.
Och slutligen nyhetsartiken "Fler uppsägningar av långtidssjukskrivna att vänta." Kommunalrådet de intervjuade skulle behöva sägas upp han själv...
Det stod något om "eget ansvar"... Låter bestickande?? Vilket skitsnack! Vadå "ansvar och "ansvar"?? Undrar hur många som tycker det är kul att gå hemma sjukskrivna? Jag har också viss erfarenhet av detta, men det kräver också ett annat blogginlägg - eller flera... Ja, det är lätt att slå sig för bröstet! Och kommunalrådet ifråga är också man... Undrar vad han för uppbackning och service hemma? Dessutom undrar jag om ett manligt kommunalråd inte får mer uppbackning på jobbet också? Och autmatiskt "respekteras" mer av folk omkring (samt ifrågasätts inte lika mycket) som ett kvinnligt? Så hans väg till en utmattning är något litet (eller ganska mycket) längre? Så han riskerar litet mindre att stå där och slå sig för bröstet?
Faktum är att en av mina bröder antydde något om (och inte bara antydde) att han blev annorlunda behandlad (ställd lägre krav på) som sommarvikarierande vårdbiträde en gång i tiden (inte alltför långt tillbaka i tiden, dvs. under hans studietid på 80-talet). Jag tror att det fortfarande är så här både här och där och kanske inte bara inom sjukvården (även om sjukvården kanske är ganska hierarkisk fortfarande?).
Och det är som en oppositionspolitiker säger: "...det är ett stort underbetyg till kommunen att inte har lyckats med att ta ett långtgående rehabiliteringsansvar."
Att man inte tagit detta ansvar mer beror på att det är kvinnor som är sjukskrivna till största delen. Och reagerar med utmattningar av diverse slag (dvs. med psykiska och "oförklarliga" symptom). Jag blir så matt av allt som sker... Och reagerar väldigt känslomässigt, med allt vad det innebär för min argumentationsförmåga.
Jan Guillou skriver i artikeln ”Politikens plattfiskar” bland annat:
”Om nu riksdagen beslutar att alla människor skall kunna avlyssnas alltid så borde man förklara varför dessa dramatiska förändringar vore nödvändiga. Det är ändå det minsta vi kan begära [Sant!!!]./…/
Uppgiften att förklara nödvändigheten av att kunna avlyssna alla svenskar delegerades alltid till mindre politiker [och de kom med fenomenalt ohederliga argument tycker Guillou]./…/
… varför drog Reinfeldt till med den desperata lögnen, liksom Tolgfors och Ullenhag ljög?
Det är faktiskt gåtfullt, ingen lätt fråga att besvara.
För om politikerna försvarar sin massavlyssning med argument de inte ens själva tror på, vad har de då för verkliga argument?/…/
Logiskt sett finns bara två förklaringar till politikernas svammel. De vet inte själva varför de drev igenom massavlyssningslagen. De vet, men vill inte tala om, varför de vill ha massavlyssning.
På Bodströms tid var det ändå klart vad saken gällde, Sverige skulle visa framfötterna i det av USA proklamerade ’kriget mot terrorismen’ Men om det är den bodströmska linjen som den borgerliga regeringen driver vidare borde de väl ändå kunna säga det högt och tydligt så att vi fick något att diskutera för eller emot.
Är Sverige verkligen hotat av terrorism? Varför då lägga ner försvaret?”
* Om plattfiskar står det i wikipedia:
"Från att ha levt nära havsytan blir de bottenfiskar, som alltid simma med den färgade sidan uppåt. De kan gräva ned sig i sandbottnen."Och det var det där med integritetsövergrepp och effekterna av dylika...
Christoffer Kullenberg.Se insändaren ”M bryr sig varken om folk eller fä” om medierapportering...
"Att när nu labour i England går bakåt ska det basuneras ut, men när alliansen i Sverige aldrig efter valet varit i majoritet ska det mörkläggas."...och maktfullkomlighet, samt läs också Christoffer Kullenberg, doktorand i vetenskapsteori, i artikeln ”Anti-FRA – den nya liberalismen.”
PS. Läs också Jenny W.s ”Bidragsgeigametern och två sorters folk”! Och få dig ett litet skratt mitt i allt!
Och jag kan inte låta bli att citera hela insändaren "Det ordnar sig!" (apropå debattartikeln "Vi skapar trygghet" av Cristina Husmark-Pehrsson (m) Socialförsäkringsminister och Ulf Berg (m) Riksdagsledamot från Dalarna i DD):
"Varslen ökar, inflationen ökar, långtidsarbetslösheten bland ungdomar ökar, antalet socialbidragstagare ökar m.m. Inget går åt rätt håll.Det är som Jinge skriver i "Nu ljuger ÖB om FRA-lagen också!":
Men ta det bara lugnt!
Borgarpakten med Reinfeld och Borg i spetsen har lösningen på ALLA problem: Sänk skatten för de rika och kläm åt de som har det svårast i samhället så ordnar det sig.
Bengt Lindgren, medlem Handels"
"Det är ingenting annat än rent förakt för svenska folket att dra till med den sortens ljugande."
”Visst finns det grupper och individer som – åtminstone under vissa perioder – kan använda arbetsmarknadens ’marknadsmekanismer’ för att pressa sin lön uppåt. Thomas Idergard är förmodligen en av dem (åtminstone tror han säkert det själv, personer i etablissemanget brukar tendera att förklara sina höga löner med den egna kompetensens marknadsvärde och inte att man ingår i de rätta nätverken). Men det stora flertalet av oss har inte den lyxen.”
under medeltiden var Lund en stad omgärdad av murar och en vallgrav!! Vilket var en aning häpnadsväckande för oss nutidsmänniskor... Men så var det visst!?*
Läs Mats Engström i ledaren i Aftonbladet ”Statsminister utan kontroll” igår. Han skriver bland annat:
”Fredrik Reinfeldt har tappat kontrollen över både humöret och sakfrågan. Stormen mot FRA-lagen skakar uppenbarligen statsministern./…/
Reinfeldt hade kunnat medge misstag och förklarat att han respekterade den oro som finns. Att regeringen är beredd att se över frågan igen.
I stället blev det ett frontalangrepp som var både oklokt och osakligt.”
Och Nima Daryamadj skriver en satirisk krönika (plusartikel i Aftonbladet) om just detta ”Jag ändrar mig om FRA – tack Reinfeldt”:
”Kära läsare, välkomna till den nya totalitära staten Sverige med kamrat Reinfeldt i spetsen! Länge leve kamrat Reinfeldt, länge leve Staten!”
Ulf Lundén i artikeln ”På (s)paning efter en ny kulturpolitik” om elitisering av kulturen och kulturlivet; kultur för dem som har råd, kan betala för sig (och har ”bildning”) och kultur för dem som inte har lika mycket pengar (eller inte har ”bildning”) i min tolkning. Kultur och kulturarbetare kan sannerligen vara samhällskritisk(a) och det måste man för allt i världen undvika? De ska stå med mössan i handen och buga och bocka? För det var så forna tiders kulturarbetare av alla kategorier hade det… Utom möjligen en liten klick…
Insändaren ”Grov trolöshet mot chefer!”
Ledaren ”Vårdnadsbidraget en nitlott” av Sofie Wiklund, där hon bland annat skriver:
”Vårdnadsbidraget är också ett sätt för den borgerliga regeringen och borgerliga kommuner att luckra upp den offentliga sektorn, eftersom pengarna till vårdnadsbidraget med största sannolikhet kommer att tas från förskolan. Det gör att det måste skäras ned på barnskötare, förskollärare och annan personal, och därmed blir kvalitén på undervisningen sämre. Det blir också svårare att jobba mot mobbning, eller fånga upp barn som far illa hemma.
Fackförbundet Kommunal har gjort en undersökning som visar att 80 procent av svenska befolkningen inte är intresserade av vårdnadsbidrag om det gör att förskolan blir sämre.”
Om elitisering (matematik och Jan Björklunds elitskolor/klasser, något jag inte tror forskning stöder) läs
Sofie Wiklund i ledaren ”20 miljarder slarvas och fuskas bort” i vilken hon bland annat skriver:
”…viktigt att påpeka att många ’högt uppsatta människor’ fuskar, men att de kommer lättare undan än vad vanligt folk gör.”
Jo, hon har rätt… Och se artikeln nedan, om en oväntad (??) effekt av borttagen förmögenhetsskatt och avsaknad av register över förmögna personer!!
I Aftonbladet fanns det en liten notis ”Fusk för att bevisa fusk” igår där en Petter Larsson skriver:
”I går fick vi för åttioelfte gången höra att vi är ett folk av fuskare, som varje år snyltar 20 miljarder ur socialförsäkrings- och bidragssystemen. Delegationen mot felaktiga utbetalningar nätt avrundade siffra är som gjord för att pumpas runt och fastna som sann [se TCO om FUT-delegationen]..
Kanske är det poängen. Regeringens hets mot ’bidragstagare’ som ’befinner sig i utanförskap’ och liksom äter de skötsamma ur boet måste ju förr eller senare bevisas. Och vips levererar Delegationen en användbar siffra. Mission accomplished.
Lappri, då, att den är löjeväckande osäker. Resultatet är ’i bästa fall sammanvägda rimlighetsbedömningar och i sämsta fall rena gissningar’ hävdar till exempel Brottsförebyggande rådet i sitt remissvar. Gissningarna är inte ’lämpliga att användas som underlag för viktiga politiska beslut’ skriver TCO. Så visst finns det fuskare i riket. Några av dem har räknat fram de där 20 miljarderna [läs TCO om att svenska folket inte längre litar på sjukförsäkringen, att det ska få den hjälp de behöver. Riskerar att göra att försäkringen förlorar sin legitimitet, vilket väl är vad vår sittande regering önskar].”
* Idag fanns det också en insändare eller kort notis i Aftonbladet av en Henric Daréus, ”tidigare politiskt oberoende – nu politiskt beroende,” som var väldigt bra, ”Nu blir Sverige Anders borg.” Hittar den inte på webben, men i den står:
”Sverige bygger nytt – Anders borg. Den 1 juli började man bygga upp nya murar och gräva nya vallgravar. Där inne finns alla godsaker, allt kapital, alla tillgångar. Skynda dig in för snart drar man upp vindbryggorna och sedan är det för sent. I innanförskapets borg [vilken retorik som används!! Smart att prata om 'utanförskap' och att man ska rädda alla från utanförskap (for their own good?) – men det sker genom att skapa just utanförskap!] finns alla som kan. Det kan vid en första överblick verka som ett bra liv, men i längden blir det ganska instängt. Det finns inte plats för misstag, sjukdom eller svaghet. Undrar just om en misslyckad och av sjukdom drabbad invånare kommer att kastas ner från murkanten?
Kanske var det ändå bättre förr när ’alla skulle vara med’ än nu när murar och vallgravar byggs mellan innanför och utanför.”
Alla artiklar finns också samlade här.
Tillägg: Läs också insändaren ”Skatteparadis blir avgiftsparadis” i ETC och Susannas kommentar (kommentar nr. 1) till artikeln ”Bodström gillar FRA-lagen” om att ”Politiken svider”:
”Borgarna vill att det ska svida att vara lågavlönad, ensamstående, sjuk, arbetslös, fattig. Det ska vara farligt. Barnen är markörerna. Snart inför de väl skolavgift också... Nej, det vore dumt eftersom skolan fungerar suveränt i borgerlighetens tjänst. Skolans övergripande uppgift har aldrig varit att ge alla barn samma möjlighet oavsett vilken samhällsklass man fötts in i, utan att sortera dem; Du går till produktionen, du får klättra uppåt.
Skolan är till för att fostra barnen till lydnad och plikt [och det verkar bli mer sådant återigen!!! 'Hålla tyst och lyda' ska de - och vi!!']”
Samt slutligen ”Rika fuskare slipper undan”:
”Regeringens egen utredare som har undersökt bidragsfusket kan nu konstatera att den avskaffade förmögenhetsskatten också har gjort det lättare för rika att fuska med bidrag. Nu finns det ju inte längre något register över förmögna personer hos Skattemyndigheten som till exempel Försäkringskassan kan använda när den ska kontrollera om en person verkligen har rätt till bidrag.
Siffror från Statistiska centralbyrån visar att 79 000 (!) hushåll med över 400 000 kronor i förmögenhet har fått bostadsbidrag eller bostadstillägg på totalt 1,5 miljarder kronor. 28 000 av dessa hushåll har över en miljon (!!) på banken.”
”Mycket vill ha mer”?? Tala om girighet…
I sistnämnda länkade artikel står bland annat:
"Mycket vill ha mer är en lika gammal devis som den är sann. I en Temo-undersökning visade det sig att de som har det bäst ställt är mest benägna att anlita svartjobbare och på så sätt smita undan skatt.
Moralen sjunker när inkomsten stiger. Men det är inte bara låg moral som är det stora problemet, utan känslan hos de välbeställda att reglerna inte riktigt gäller för dem. För är man civilekonom, ingenjör eller för den delen genetiker, så tror man sig förstå saker bättre än vad 'vanligt folk' gör. För vi tillhör ju Vi, inte Dom - de som reglerna gäller.
Samma grupp är också de enda som har råd med egna sjukförsäkringar och privat vård. Privatiseringen leder ofrånkomligt till större klyftor. Men det tycks glömmas eller viftas bort i sifferexercisen när till och med LO föreslår privata försäkringar som ett möjligt medel att rädda välfärdsstaten. Frågan är bara vem välfärdsstaten är till för då?
Men hur ska vi då göra för att få slut på kategoriseringen i Vi och Dom? Tja, själv ska jag sluta prata om stjärtmuskler på latin när jag besöker läkaren."
visit till Kulturen i Lund (till vilket det nu är inträde igen till utställningarna inne, vi kollade dock dessa - trots detta).
Arthur Silber skriver i sin essä ”Ytterligare fyra år med denna skit? Nej…” Bloggar på semesterresa så detta är en snabb översättning av den engelska texten:
Robert Sundberg i ledaren "De lever på ökat bidrag", Leif Lindström i "Bygg ett nytt vänstersamhälle", Dag Andersson i "Sjuka jagas ut i arbete", Johan Ehrenberg i "Därför vill vi bli lurade" och "Skatteparadis."”Som [Alice] Miller än en gång gör klart [i sina böcker ’Du skall icke märka’ och ’För ditt eget bästa’] är det våra barndomserfarenheter - och att vi lärt oss att fullständigt internalisera lydnads-, förnekande- och idealiseringsmekanismen – som förklarar så mycket av vårt vuxenbeteende.
Och dessa tidiga erfarenheter och den resulterande psykologiska skadan kastar också ljus över den politiska naturen och psykologiska debatten.
Miller skriver:
’En hel del annat skulle inte existera utan ’svart pedagogik.’ Det skulle till exempel vara obegripligt att politiker med demokratiska medel och genom användandet av högdraget tal fyllt av tomma klichéer [överhuvudtaget] skulle kunna uppnå de högsta maktpositionerna [om vi uppfostrade våra barn med äkta, genuin respekt skulle dessa barn se igenom mycket av det, och dem, vi idag accepterar och kanske t.o.m. sätter högt (Gud förbjude om människorsåg igenom makten?). Och både Miller och Silber tror på demokrati].
Men eftersom väljare, vilka som barn normalt skulle ha sett igenom dessa klichéer med hjälp av sina känslor, blev definitivt förbjudna att göra detta i sina tidiga år, så förlorar de denna förmåga som vuxna. Förmågan att uppleva de starka känslorna från barndom och pubertet (vilka så ofta kvävs av barnuppfostringsmetoder, slag eller till och med droger) skulle kunna förse individen med ett viktigt medel för att orientera sig med vilka han eller hon lätt skulle kunna bestämma om politiker talar utifrån äkta erfarenheter eller blott och bart tanklöst efterapar utnötta plattityder i syfte att manipulera väljare.
Hela vårt sätt att föda upp och uppfostra barn förser den makthungriga med en färdig järnvägskedja [gör att det är raka spåret så att säga? Vägen ligger där öppen och förberedd.] de kan använda för att nå de val som är deras mål [dvs. genom att trycka på dessa knappar kan de manipulera väljare att göra val som kanske bara gagnar dem, inte alltid gagnar alla människor och inte ens dem som röstar på dessa politiker, utan kanske bara gynnar dem själva, dvs. politikern(a) ifråga. Dvs. människor blir lättare att manipulera, genom att de inte har kontakt med sina (ursprungliga) känslor]. De behöver bara trycka på de knappar som föräldrar och uppfostrare redan har installerat [spela på de sakerna].’”
