Visar inlägg sorterade efter datum för sökningen den amerikanska drömmen. Sortera efter relevans Visa alla inlägg
Visar inlägg sorterade efter datum för sökningen den amerikanska drömmen. Sortera efter relevans Visa alla inlägg

torsdag 18 februari 2010

Om individen, förakt för svaghet, maktmissbruk och allmänt funderande över retorik…


om moderater och att göra vågen.

Har ingen aning om vad jag ska sätta för rubrik på detta inlägg.

Funderade över detta med vissa partier som säger sig hylla individen när jag åkte till jobbet igår morse.

Samt över dem som säger sig vara emot byråkratin, men som inte alls avvecklar den, utan sätter in den på andra ställen istället och kanske ärligt inbillar sig att de avvecklar den och tror de är mindre byråkratiska, fast de inte är ett spår mindre ”byråkratiska.” Kanske ännu mer stelbent byråkratiska och än mindre flexibla (något de kräver av medborgarna dock) istället. Denna fundering apropå diskussion på jobbet om blå politiker på kommunnivå som inte är ett dyft mindre byråkratiska. Kanske ibland MER byråkratiska än de företrädande röda.

Och nu på morgonen möts jag av Carl Bildts nuna i TV angående nytt lagförslag från alliansen om enskildas och statens ansvar vid kris när svenskar befinner sig utomlands. Och jag får lust att blogga. Ironiskt.

Vilka var det som skrek högst över förra regeringens krishantering under tsunamin? Nu kommer den regering som efterträdde med lagförslag som innebär att individen måste ta ett större eget ansvar (ekonomiskt) för räddningsaktioner. Bildt sa att det gör man i ett ”fritt land.” Så fick han retoriskt till det att det handlar om ”frihet.” Individens frihet? Är det detta som kallas hyckleri?

Tja, han ser bara om sin egen frihet? Han har inget emot att folkets makt monteras ner (han är förmodligen rädd för demokratin) och att han och hans gelikar får mer och mer makt. Penning- och medial makt (och media ger honom glatt den makten – även Sveriges television). Tolkningsföreträde?

Såg han besvärad ut (eller fick han anstränga sig hårt för att inte se så nöjd och glad ut som han var) när han meddelade om ansvaret att ha reseförsäkring, brukar inte människor ha sådan (har han förmåga att känna sig skamsen och besvärad, när han som ytterst privilegierad, i alla fall makt- och penningmässigt, går ut och lämnar dylika besked)? Eller försökte han som sagt dölja hur oerhört belåten han var över detta beslut (som utrikesminister - och ansvarig), trots att alliansen kanske vann en massa röster på den enorma kritiken av förra regeringens hantering av tsunamin?

Gick alliansen och dess företrädare ut då och sa att människor bör se över sitt eget skydd när de reser utomlands? Jag kan inte påminna mig att någon enda gjorde det. Och de som drabbades i tsunamin var är deras kritik nu över alliansens beslut? Kommer den? Eller låter media den inte komma fram?

Läs också Göran Greiders ledare ”Bildt förstorar sitt ego genom EU.”

(Ny)liberaler hyllar individen. Men behandlar de individer som just enskilda individer? Behandlas (alla) enskilda individer ens med respekt, och inte som kollektiv, av dem som säger sig värna om individen och vara emot kollektiv? Eller behandlas bara vissa individer med individuell respekt?

Nej, är sanningen att liberaler klumpar ihop människor i kollektiv, i kreti och pleti? Där bara vissa (ytterst få allra högst i makthierarkin) är verkligt värda individuell respekt och mänsklig aktning? Och de andra som inte når upp till standarden bör skämmas så att de möjligen lyfter sig upp till den nivå där de kan börja förtjäna rätten att leva värdigt och respekteras? Inte minst sjukskrivna kvinnor (med utmattningsdiagnoser inte minst) bör skämmas, de som redan har tendenser till att av skam tiga. Dem som det är lätt att ge sig på och spara pengar på. Och var går DE sparade pengarna? För det FINNS pengar.

Läste en recension av Per Runesson över André Brinks ”Skiljevägar –memoarer” (Forum). Han skriver:

”Fram till nittiotalets början kunde en svart person straffas i Sydafrika om vederbörande inte bar sitt pass med sig, dagligen förödmjukades de svarta. De skulle egentligen inte finnas där, annat än som underordnade den vite mannen.”

Ja, det där med att förödmjuka människor, få dem att skämmas. Ett maktmedel. Som vissa tenderar att ta till. Och de gör vågen när vissa politiska beslut tas.

Kulturhyllan i DD undrar också i ”Vem kryddar dagens soppa?”:

”I dag när klassamhället växer kan frågan upprepas: Varför tiger författarna?”

Ja, var är civilkuraget?

I artikeln ”FI vill stoppa bolånefest” så säger Finansinspektionens chefsekonom Lars Frisell att han är bekymrad över hushållens höga belåningsgrad.

I artikeln ”Om människans goda och onda” kan man läsa om kulturen som premierar konkurrens, drömmen om framgång och ekonomisk vinning:

”Vinnare kräver förlorare.”

Jag tror inte vi är födda till att konkurrera och bara bry oss om oss själva eller bara våra närmaste. Ett barn är inte fött med onda drifter som måste stävjas. Det används som ursäkt för att "uppfostra" de. Men detta är ämne för en separat bloggpostning.

Vidare om vår värld: Falska mediciner kan vara storsäjare på nätet. De kan vara både olagliga och skadliga. Fru till kirurg i USA berättade för min pojkvän (amerikan och boende i USA) att kirurger opererar på döda patienter för at kunna ta (rejält) betalt för sina ingrepp. Läkare är tvungna att ta dyra försäkringar för att skydda sig mot patientstämningar. Undra på om sjukvården blir dyr. Är detta en modell att följa?

Arbetslösa blir yrkessoldater – den nya given i Sverige. Bengt Göransson skriver i brev till ledarsidan som svar på Göran Greiders ledare ”Soldater gör mig alltid orolig”:

”Göran!

Jag läser din ledare ’Soldater gör mig orolig’ med gillande. Jag har under senare år blivit alltmer övertygad om värnpliktens värde, detta sedan denna avskaffats i Sverige och vi fått en yrkesarmé.

En yrkesarmé följer affärslivets villkor, det vill säga kräver ständig expansion, och då fortsätter kriget i evighet. Värnpliktsarmén vill att kriget ska ta slut.”

Vad bra skrivet! Och viket bra argument för att ha en värnpliktsarmé före en yrkesarmé. I tillägg: folket i gemen är nog också mer angeläget att avsluta ett krig som bedrivs av en värnpliktsarmé än om det bedrivs av en yrkesarmé som ju bara gör sitt jobb. I synnerhet om de visar sig vara ett orättfärdigt krig. En yrkesarmé är lättare för makten att skicka ut också? Och de som skickar ut armén behöver inte själva delta i kriget, med allt vad ett krig innebär. Finns pengar och var tas de ifrån för att rehabilitera traumatiserade soldater (även i en yrkesarmé som USA:s)?

Samhället som riktigt dålig teater.

Ja, moderatskandalen har en ideologisk dimension. Och nyliberal ekonomi är odemokratisk – det går visst att styra ekonomin på annat sätt, den nyliberala ekonomiska politiken är INTE enda vägens politik.

Läs Robert Sundbergs svar till Lennart Sacrédeus (KD) brev till ledarsidan ”Dalapensionärer förtjänar sänkt skatt!”:

En omfattande offentlig välfärd, och social trygghet inte minst för pensionärer, har ett pris i form av en hög nivå på skatterna. Den ledarsida jag företräder är uppriktig på den punkten. Jag tycker att de tre rödgröna partierna också är det, även om de kunde vara ännu tydligare.

Ditt parti och din allians har sänkt många skatter: för bolag, de med förmögenhet, de med värdefulla fastigheter, de med jobb. Men inte för pensionärer.

Ni har därmed minskat resurserna för en god offentlig välfärd. Nu när statens underskott är cirka hundra miljarder kronor årligen vill ni sänka skatterna än mer. Hur ska då välfärden och tryggheten finansieras?

För alla de som är med i A-kassan fördyrade din allians, vilket ihop med annat (t ex lägre ersättning vid sjukdom) åt upp mycket av skattesänkningarna för löntagare.

Ni allianspartier är inte överens om skattepolitiken. Hur det ska bli med beskattning, och offentlig välfärd, vid fortsatt alliansstyre är i högsta grad oklart för Dalarnas och Sveriges pensionärer. Alliansens partier är inte eniga och har ett budgetunderskott att ta itu med, vilket begränsar utrymmet för t ex sänkt pensionärsskatt.”

Och tydligen är det bara Miljöpartiet och Vänsterpartiet som uttryckt sitt tvivel om svensk militärs närvaro i Afghanistan. ETC skriver att den amerikanska fredsaktivisten Cindy Sheehan sa i intervju med dem apropå en utvidgad svensk närvaro i Afghanistan att vi inte ses om befriare, utan som del av en förtryckande makt. Ja, Robert Sundberg skriver ”Soldaterna bör tas hem – Operationerna i Afghanistan riskerar att dra in Sverige som en med USA stridande part" och:

”Det finns fler länder i världen med folk som förtrycks, som Nordkorea, Sudan med provinsen Darfur, Somalia och Kongo Zaire, för att nämna några av de kanske värsta länderna.

Sverige kan och bör vara aktivt med trupper, lämpligen i FN-regi, i länder där det behövs, eventuellt något av de nyss nämnda. Och det kan få kosta.

Men operationerna i Afghanistan riskerar att dra in Sverige som en med USA stridande part. Därför bör Sverige, så länge USA är inbegripet i en omfattande krigföring mot talibanerna, lämna Afghanistan. Detta bör ske senast när mandattiden i höst går ut.”

Och ovanpå allt annat ”Kulturfloppen firar ett år.” Alliansen har det sjåigt att finansiera alla sänkta skatter och mutan i form av jobbskatteavdrag till alla oss som jobbar. Medan de ser om sitt och sina gelikars hus på andras (mindre bemedlades) bekostnad.

torsdag 4 februari 2010

Stora samhällsproblem förvandlas till individpsykologi och flummiga diskussioner om moral och etik...

klicka på bilden för att göra den större.


Ja, vilka är det som för en klasskamp idag?

"DD:s recensent Gunder Andersson var smått lyrisk över denna roman. Han skrev bland annat följande i sin anmälan:


'Lundbergs kommentar till det politiska dagsläget för arbetarklassen skär rakt igenom all retorisk bullshit: 'Vi för ingen klasskamp. De gör. De som redan äger. Vi lägger bara ned våra vapen. De förflyttar hela tiden sina positioner.'


Sug på den du Mona Sahlin, och fundera över varför det är skit med opinionssiffrorna, framför allt bland ungdomen./.../


Det privata är vad som återstår i en svartnande tid, med fascistiska krafter som sticker upp trynet."

Och vad gillar liberaler? Jo, en uppkomling:

"Daniel och Victoria pryder omslaget på årets första utgåva av den liberala tidskriften Neo.

Liberalen Johan Ingerö försöker sig på att skriva om klassresor. Han påstår att rädslan för uppkomlingen förenar herrskap och tjänstefolk.

Som vanligt är staten av ondo. Här talas det om klasshat och missunnsamhet.
Ingerö står upp för klassklättrarna.


Hyllan vill påminna om att många har löst tur- och returbiljett i spåren av ökad social utslagning, massarbetslöshet och ökade sociala orättvisor i det djupt borgerliga liberala samhällssystemet som råder i stora delar av Europa [klicka på länken och se vad forskare säger om vad som händer i samhällen med stor ojämliket, inte bara för dem som har det sämst ställt, utan också för dem som har det bra och bäst ställt]."

Och värre kan det komma att bli med den politik som förs. Men vem är missunnsam? Och vad visar Ingerö? Nedlåtenhet och förakt för svaghet?

Psykologen Alice Miller har rätt när hon säger:

"She can’t make fun of (or scorn) other people’s feelings, of whatever sort they are, if she can take her own feelings seriously. She will not let the vicious circle of contempt continue”

Kan det vara så att nyliberalen slår sig för bröstet, intar en föraktfull attityd och missunnar att ALLA människor har det hyfsat bra och att människor i ett samhälle är någorlunda jämlika? Dvs. har samma värde, rättigheter - och skyldigheter var de än står på samhällsstegen? Livet kan förändras över en natt, t.o.m för en superpresterande nyliberal! Och han eller hon kan bli beroende av hjälp och stöd och försörjning. Man brukar säga att i kris ser man var man har de verkliga vännerna. Dvs. vilka vänner man har kvar (bland alla duktighetsministrar) när man kanske inte är så framgångsrik alls längre. Inte har den fina bilen eller huset längre. Kanske inte kan jobba mer därför att man råkat ut för en olycka eller allvarlig sjukdom.


Och hur är det egentligen med klassresor och "den, så kallade, amerikanska drömmen"? Är den bara en dröm? Eller var existerar den - eller HAR existerat hittills?


Paul Krugman skrev att livet är lätt om du är konservativ. Även om konservativa misslyckas totalt när de är i maktställning , kan de vända detta och säga "Titta, detta bevisar vår poäng! Staten fungerar inte!" Och som en kommentator (amerikan) skrev: "Vad än problemet är i den privata sektorn, så kommer högern att se statens agerande som roten till problemet!"

Och jobbskatteavdraget saknar effekt för våra arbetsprestationer och kanske också för arbetsmoralen? Vilka effekter får det istället??