torsdag 6 november 2008

Vår tids Romarrike…

om Romarriket här.

Messias.


[Uppdaterad under dagen och lätt redigerad 7 november]. Göran Greider skriver i ledaren ”Eftertext till Obamas valseger” idag:

"Barack Obama blir nu ledaren för ett världsimperium. Hur ska en svart Messiasgestalt – för så har han nästan hälsats under en lång kampanj - kunna leda vår tids Rom?


Det kan han nog, men besvikelserna kommer att bli många. Hoppet står till att denne president, som är betydligt mer radikal än han kunnat visa, öppnar dörren till ett annat Amerika: Fackföreningarnas, de fattigas, minoriteternas och alla vanliga människor som är utleda på rasbarriärer, ekonomisk nyliberalism och militära korståg.”

Men hur var det med Romarrikets fall?


Min amerikanske pojkvän skrev i mejl igår om sina grannar, som nu måst sälja sin "junky car" och inte har pengar att betala uppvärmningen av sitt "junky house" som de hyr med, förmodligen som de dock hyr ganska billigt till råga på allt! Mannen i familjen jobbar som bilmekaniker och kvinnan har jobbat statligt med att få ut arbetslösa i jobb. Trots två inkomster har de inte fått ihop det och jag tror inte de lever i lyx...


Dessutom verkar villkoren för småföretagare vara oerhört byråkratiska och låter inte som ett dugg bättre än de som småföretagare här i Sverige har det! Snarare tvärtom är min känsla. Min pojkvän är nämligen småföretagare, utan anställda. Och jag har en person i släkten (kvinna) som är egen företagare också, i samma bransch här i Sverige.


Och Robert Sundberg undrar i sin ledare ”Demokratseger även i kongressen om Obamas begränsade handlingsutrymme


På Kulturhyllan i DD skriver de om att börsmäklare ingalunda saknar känslor i ”Starka känslor bland börsmäklare – Börsmäklare på Wall Street”!!


Och igår fanns det en artikel om doktorsavhandling som visar att ”Kvinnor gör mer men mår sämre”:

”’Männen i de här familjerna har lika mycket tid som kvinnorna att göra hushållsarbete, men de gör mycket mindre. Subventioneringen av hushållsnära tjänster är antagligen införd med de här högt belastade kvinnorna i åtanke. Men eftersom kvinnornas höga arbetsbelastning beror på den ojämna fördelningen av hushållsarbetet blir det snarast en subventionering av männens bristande ansvar,’ säger Katarina Boye. /…/


En av orsakerna till att svenska kvinnor i genomsnitt mår sämre än män är att kvinnor lägger mer tid på hushållsarbete än män gör. Kvinnor mår bättre ju längre deras yrkesarbetstid är, och det finns också en positiv effekt av att utföra hushållsarbete. Men blir hushållsarbetstiden för lång får det negativa effekter på kvinnors psykiska välbefinnande. Dessutom finns en negativ effekt av den totala arbetsbelastningen från yrkesarbete plus hushållsarbete.”

Och slutligen skriver Peter Hultqvist i en debattartikel att ”Turbokapitalismen har gjort sitt” och avslutar den om att den nyliberala flumideologin (!!!) definitivt har gjort sitt!!! :-) Ja, det där snackt om "flum"... Inte minst från liberalernas ledare.

Artiklarna finns också här (länk fixad, så den visar rätt text!).

När jag skrivit och publicerat detta blogginlägg läste jag också Jinge om Staël von Holstein som är i ekonomiska svårigheter, hur von Holstein lyckats dribbla bort en enorm vinst till intet vilket nu gör att han måste låna pengar till ett annat av sina företag, eller!??

Fortsatt fundering: Behöver vi frälsare/räddare, och i så fall varför? Och anledningen varför fler män är konservativa eller nyliberala (vilket är min starka känsla från det jag läser på nätet inte minst) är att fler män än kvinnor gagnas av tingens ordning och inte vill ändra dem, utan snarare vrida klockan tillbaka???

För på ett ytligt plan (mänskligt plan, dvs. att vara verkligt levande) samt kortsiktigt, vinner män på hur det är i världen och att detta tillstånd bevaras, ett tillstånd som vi haft i olika grader i tusentals år? Handlar det om en obenägenhet och kanske till och med ovilja att ta ansvar? Att skjuta ansvaret på andra? Mer eller mindre uppenbart? Och få andra att ta ansvar så att säga? Även om man påstår något helt annat och gör det med stor emfas!?

"Marknaden" till exempel är bra att skjuta ansvaret på!!! Därför så många makthavare vill privatisera precis allting?? För de (ganska många, kanske nästan de flesta) vill egentligen inte alls ta så värst mycket ansvar, men däremot vill de ha makt och stå på toppen så att säga, vara herrar på täppan?

Jo, det är som psykohistorikern Bob Scharf skriver i sin essä "Leaders" att de med de starkaste psykologiska försvaren tenderar att leda!? Och detta handlar om ledarskap på ALLA nivåer, från mikro- till makronivå?? Från familjen och hela vägen upp...

Tillägg på kvällen: bloggen Do Nothing Day skriver också i blogginlägget "Brave new world?" (ja, är det en "brave new world" vi ser??) om ledare, att politiker med ärligt uppsåt, dvs. som inte är ute efter makten i sig och för eget syfte (vilket det nu än är) strävar efter enighet, att få samarbete till stånd, inte att polarisera eller splittra, söndra och härska! Något Obama verkar vilja göra till skillnad från föregående/avgående president. Dvs. Obama verkar vilja ena snarare än splittra.

Inga kommentarer: