Gränssättning av barn/limit setting of children....

Gränssättning av barn - mot vad? För vad? Vad bottnar det i för syn på barn? Hur de är? Vad de vill och vad som driver dem? Vad gränssätter man emot egentligen?

Handlar det om barnet ifråga? Eller om den vuxne som ser sig själv i barnet, som ser med sina internaliserade föräldrars ögon? Ondskan i barnet som måste stävjas? Annars vet man aldrig var det kan sluta? Förakt, inte kärlek för det dåliga, svaga, onda barnet?

Nu ett bad före TV:n!!??

-//-

Limit setting of children - against what? For what? What view on children does this springs from? How they are? What they want and what is driving them? What are one limit setting the child against actually?

Is it about the child in question (I really wonder and ask)? Or about the grown up which sees her/himself, with his/her internalized parents eyes? The evilness in the child one have to put a stop to? If not you don't know where this will end up? Contempt, not love, for the bad, weak and evil child?

Now a nice bath before TV!!?? With bath-salt!?

PS. But grown ups you have to understand to a much higher degree? Isn't it so?? You see through the fingers more with grown ups??

Are we more totalitarian against children than against adults? Seen totally?

What about lovingly, tenderly, indulgently seeing the child?

-//-

Se Pedagogiska Magasinet "Tyst i klassen" och artiklarna där. Bland annat en artikel med och om barn- och skolläkaren Lars H. Gustafsson.