tisdag 29 april 2008

Propaganda, korruption, media...

Om Nick Davies bok Flat Earth News står i denna artikel (nu refererar jag bara till vad som stod i denna artikel vill jag betona): att i denna bok demaskerar Davies falskhet, förvrängning och propaganda i global media.

Till slut var han tvungen att medge att han arbetar i en korrumperad verksamhet när han till slut bestämde sig för att bryta mot Fleet Streets oskrivna lag genom att undersöka sina egna kolleger. Då fann han att branschen sakta hade kastats in i massproduktion av okunnighet.

Han avslöjade bland annat att en prestigefylld brittisk tidning låtit CIA och den brittiska säkerhetsservicen plantera rena fantasier i tidningens kolumner.

Davies nämner namn och blottställer nationella nyhetshistorier som visar sig vara pseudohändelser, som tillverkats av PR-industrin. Liksom globala nyhetshistorier som visar sig vara fantasier som genererats av ett nytt maskineri av internationell propaganda.

Han visar på inflytandet av detta på en värld där mediakonsumenter tror en massa saker som i själva verket är lika falska som idén att jorden är platt (en sammanslutning som faktiskt existerar Flat Earth Society), vilket fördärvat regeringens politik om jag tolkade detta rätt, och
förvrängt populära uppfattningar.

Han presenterar en ny modell för att förstå nyheter. Med hjälp av forskare från Cardiffs universitet, som bedriver en grundläggande analys av innehållet och källorna för våra dagliga nyheter, har Davies funnit att de flesta reportrar största delen av tiden inte är tillåtna att gräva upp historier eller kolla sina fakta – en verksamhet som han anser är korrupt i dess kärna.

Och se också i detta sammanhang Ett hjärta RÖTT om ”Köp inte propagandan” i ett inlägg redan för flera dagar sedan.

Och en bloggare (också han läkare?) skrev redan 2003 i ett blogginlägg om en Dr. Michael Lascelles på bloggen Pharma Watch, som hållit ögonen på och kritiserat läkemedelsindustrin, att han måst stänga ner sin blogg under press från läkemedelsbolag. Tillägg 1 maj: se också detta blogginlägg "Pharma Watch Author Outed?" från för ett drygt år sedan.

Bloggaren som avslöjar detta skriver att han inte vet den exakta naturen i denna press, men den var i alla fall tillräcklig för att Dr. Michael Lascelles skulle ta ner sin blogg – och arkiven. Men han tror att han ha haft goda skäl för detta agerande och önskar honom all lycka i framtiden, samt önskar att han ska återförena sig med alla bloggare snart igen, för anser att det han skrev och sättet han skrev var oerhört bra, utifrån det han lyckats hitta på nätet av denne mans skriverier.

Och han tillägger att mot läkemedelsbolag med sina advokater, sittande där med djupa fickor och avsevärda intressen att bibehålla sina inkomster, så har en ensam liten bloggare ingen chans.

Men denne man skriver också att han är en "riktig surpuppa (eller "surgubbe"?:-))," och ett bolag som skulle försöka spela översittare mot honom skulle få hans envisa vrede att koka. Så han kanske inte skulle ge sig direkt, fast det beror ju förstås helt och hållet på omständigheterna (min litet fria tolkning av det han skriver :-)).

Och om det att ha resurser och uppbackning, se Jenny W.s postning om obducenten och allmänläkaren och att de nu på nytt tagit upp sitt fall. Hon undrar hur många som har de resurserna och den uppbackningen…

Läs också Greiders ledare "Privatiseringar minskar demokratin!" och insändaren "Apoteket - en helt onödig utredning" från PRO Dalarna.

söndag 27 april 2008

Ulv i fårakläder...

Polly Thoynbee.

Kerstin Berminge på Motvallsbloggen tipsade om en artikel i the Guardian om en Fredrik Reinfeldt som säger en sak i media och sedan gör något annat.

Den brittiska journalisten Polly Thoynbee skriver i artikeln ”Beware the lesson of the Tory wolf in liberal clothing- Sweden's great social democracy has been transformed for the worse - and Britain risks importing the nightmare” att Sveriges fantastiska socialdemokrati har förändrats till det sämre och att Storbritannien riskerar att importera denna mardröm.

Thoynbee skriver om hur det görs en djärv och varaktig förändring i Sverige nu, hur man reformerar välfärden, inom hälsovård hur man ska få kontroll på konsumenten, i utbildning hur man ska få föräldrar under kontroll. Reinfeldts enda nyckelfråga var den dolda arbetslösheten och alldeles för många sjukskrivna skriver hon.

Vad har då Reinfeldt gjort undrar hon? Jo, mycket mer än väljarna hade väntat sig: försäkringsförmåner (??) har beskurits, liksom skatter. Alla som arbetar får skattefördelar; i Storbritannien har bara de fattigaste dessa fördelar, i Sverige är det skattesänkningar för alla (arbetande).

Hon skriver att Reinfeldts regering är oerhört impopulär, men genom att använda samma medicin hoppas man att en tredje rond med skattesänkningar kan öka dess lycka, fastän varken förmåner (ekonomiska o.d.?) eller skattesänkningar tilltalar väljarna.

Under tiden läggs mer av hälso- och sjukvården ut och detta riskerar göra att denna flyttar ut ur de fattiga områdena och in i de där de mer välbärgade bor, där denna kan tjäna mer pengar.

Hon skriver om statsministerfrun (Filippa Reinfeldt) - att hon har varit särskilt radikal. Om att statsägda Absolut Vodka har sålts, museer inte längre har fri entré.

Och också om skolan; när högern senast hade makten i början av 90-talet så började de tillåta friskolor, dock små, men bara 10 % av alla barn och ungdomar har sökt sig till dessa. Dock har de visat sig vara socialt uppdelande, ha dragit till sig medelklassfamiljer och etniska minoriteter och det finns en intensiv motvilja över de nya segregerade religiösa skolorna (??).

Här finns också ett bevis för att ”valfrihet” kan begränsa valfrihet: en tidigare socialdemokratisk minister säger att han inte längre har det fria valet att skicka sitt barn till den en gång socialt blandade/mixade skolan i grannskapet, den skola som han en gång själv gick i. Istället får hans dotter resa (relativt långt) till en skola där de mest begåvade barnen har samlats, vilket gör hans gamla skola mycket sämre (se tidigare blogginlägg om bland annat skolan: "Att Sverige halkar efter i de internationella mätningarna tror man har att göra med att vi i praktiken håller på att få ett differentierat skolsystem. Vi är på väg mot sådana resultat som man får i länder med segregerade skolor.
Samtidigt visar forskningen att intelligensen påverkas av skolgången. Att blandade elevgrupper är positiva för kunskapsutvecklingen i gruppen. Att det uppstår så kallade kamrateffekter som skapar positiva spiraler.).

Svenskarna röstade på en varg i fårakläder skriver hon, för att vi var så trötta på den impopulära Göran Persson. Men nu är vi förskräckta/skrämda av något som kan bli en permanent skada på den lyckosamma Svenska modellen av samarbete mellan fack och industri, med höga skatter och en generös välfärdsstat.

Att höja skatter och förmåner igen är mycket svårare att göra, så även en moderat dos av Thatcherism skulle kunna skada den harmoniska politiska jordmån som gjort Sverige till ett av de ekonomiskt och socialt mest lyckosamma samhällena på jorden!!!

Hade inte tänkt skriva så här mycket eller alls om innehållet i denna artikel, men medan jag läste den kunde jag bara inte avhålla mig.

Läste detta citat från amerikanen Paul Krugmans hemsida igen, vilket var anledningen till detta blogginlägg och det som jag ursprungligen tänkt blogga om:

"The Conscience of a Liberal

'My generation grew up in a nation of strong democratic values and broadly shared prosperity. But both those values and that shared prosperity have been slipping away.

We can reverse that trend. Political and economic reform turned the oligarchic
America of the Gilded Age, a place of vast inequality, bigotry, and corruption, into the imperfect but far better society of the postwar era. The challenge now is to do again what the New Deal did: to create institutions that will support and sustain a decent society.' Paul Krugman" *

Läs också denna artikel "Amerikanerna utan sjukförsäkring blir het valfråga" i ETC om sjukvården och sjukförsäkringar i USA.

Och vad skriver svenska medier?? Är medierna i demokratins tjänst?

Tillägg 28 april: Min snabba amatöröversättning:

“En liberals samvete.

Min generation [han är född under första hälften av 50-talet?] växte upp i en nation med starka demokratiska värderingar och en brett delad framgång. Men båda dessa värden och den delade framgången håller nu på att smita undan/glida iväg.

Vi kan vända den trenden. Politisk och ekonomisk reform vände det oligarkiska Amerika från ’de gyllene åren’, en plats för väldig ojämlikhet, trångsynthet och korruption, till det inte perfekta men bättre efterkrigssamhället. Utmaningen nu är att göra det igen, det som ’den nya given’ gjorde: att skapa institutioner som kommer att stötta och bära upp/understödja ett anständigt samhälle.”

lördag 26 april 2008

Söndra och härska...

den romerske konsuln och diktatorn Cincinnatus.
En kommentator på en annan blogg skrev om begreppet "söndra och härska" apropå vår nuvarande regering och dess politik.

I den svenska delen av wikipedia står det om detta begrepp:
Söndra och härska (på latin divide et impera, på engelska divide and conquer eller divide and rule) är en angreppsmetod, problemlösningsmetod respektive krigföringsmetod som går ut på att dela upp ett större sammanhang i mindre delar. Förhoppningsvis kan därefter dessa mindre delar behandlas enklare än det större mer komplexa sammanhanget.”
I den engelska delen står det bland annat:

“In politics and sociology, divide and rule (derived from Latin divide et impera) (also known as divide and conquer) is a combination of political, military and economic strategy of gaining and maintaining power by breaking up larger concentrations of power into chunks that individually have less power than the one implementing the strategy. In reality, it often refers to a strategy where small power groups are prevented from linking up and becoming more powerful, since it is difficult to break up existing power structures.”

Översatt blir det något i stil med:
”I politik och sociologi är att söndra och härska en kombination av politisk, militär och ekonomisk strategi för att få och behålla makt genom att bryta upp stora maktkoncentrationer i stycken eller bitar som var och en har mindre makt än de som genomför strategin. I verkligheten handlar det ofta om en strategi där små maktgrupper hindras från att gå samman och bli mer kraftfulla, eftersom det är svårt att bryta sönder existerande maktstrukturer.”
Kerstin Berminge tipsade i sitt senaste inlägg "Maktcentra som vi inte vet så mycket om" om Michael Nybergs artikel om direktörskubbarna...

Tillägg efter lunch: se tidigare inlägg om de ledande klassernas paranoia och om kompetensskräck.

fredag 25 april 2008

Friskolor, betyg, fallet Tibble i Täby…

Göran Greider skriver ledaren ”Underbart att kritiken växer mot friskolorna":

"Härligt - svenska folket blir alltmer negativa till friskolor! Det visar en undersökning gjord på Göteborgs universitet./…/

Konstigt är det inte: Friskolerevolutionen - eller snarare rör det sig om en kontrarevolution - dränerar de kommunala skolorna på resurser samtidigt som de ökar segregationen./…/

inplanterar ett konkurrenstänkande på ett mycket tidigt stadium hos ungar: Välj rätt - om du inte ska bli en förlorare! Man kan få höra tonåringar som ska välja gymnasium sitta och prata om att den och den eller den skolan är dålig, därför att det är för mycket invandrare där. Och föräldrarna blir oroliga för att deras ungar inte hamnat på rätt skola.

Vi i media har länge också varit skyldiga till mycket gratisreklam för dessa friskolor: Vi skriver ofta om en ny friskola och deras inriktning men tiger om de kommunala skolorna, när de är bra, vilket de oftast är./…/

Frågan är ju ingen småsak, den rör vid nerven i hela vårt samhälle men den har sedan nittiotalets behandlats med silkesvantar.”

I Lärartidningen skriver också dess chefredaktör Sten Svensson i ”Chefredaktören har ordet” i senaste numret nr 8/2008 (som kom igår) om Tuffare tider för friskolebranschen”:

Svenska folket håller på att svänga i inställningen till fristående skolor. Inte sedan mätningarna började 1997 har så många varit så negativa till att satsa på fristående skolor som i dag.

Det visar den senaste mätningen från SOM-institutet vid Göteborgs universitet. På frågan vilket område som bör prioriteras av samhället ligger äldreomsorgen högst men den kommunala grundskolan kommer därefter tillsammans med sjukhusvård. Här syns således en klar tendens i opinionen, fristående skolor är på väg ner och kommunala grundskolor är på väg upp.

Även i Stockholms kommun finns ett annat tecken inom skolsektorn. För första gången på flera år ökar antalet sökande till de kommunala gymnasieskolorna.

Anledningen till denna tendens till attitydförändring kan man bara spekulera kring. Det har varit en hel del negativ uppmärksamhet kring fristående skolor.

Många exempel på en hektisk marknadsföring, illa skötta avknoppningar och rabalder kring religiösa friskolor har skildrats i medierna. Det har också varit en debatt om vinster för skolbolagen och höga löner för dess chefer. Måhända har detta påverkat den allmänna opinionen.”

Greider anser, vilket ju är riktigt, att privatskolorna har fått en massa gratisreklam av medierna, men trots det så reagerar allmänheten så här. Och jag tror att Greider har rätt; segregationen ökar och med den en ökad oförståelse för människor med andra levnadsförhållanden, med allt vad det kan innebära.

I artikeln ”Revisorer dömer ut fallet Tibble i Täby” står det också att revisorerna riktar hård kritik mot Täby kommun för hanteringen av Tibble gymnasium. Enligt dessa revisorer så har en kultur med in informell styrning utvecklats i Täby. Uppdrag ges muntligen från kommunstyrelse till tjänstemän och detta leder till oklarheter och missförstånd. I protokollen nämns inte Tibble en enda gång.

Och bakom den nya policyn står moderaterna, centern och kristdemokraterna. Folkpartiet och socialdemokraterna reserverade sig i kommunstyrelsen.

Man menar att försäljningspriset inte ska sättas bara efter marknadsvärde på inventarier och dylikt, utan även ett så kallat goodwillvärde ska bakas in, alltså verksamhetens marknadsvärde.

En förbundsordförande i Lärarförbundet i Täby befarar att det blir underpris vid avknoppningar även i fortsättningen (för skolor som vi skattebetalare betalat skattepengar till!!!!).

Man nämnde ett värde på 40-50 miljoner för Tibble gymnasium, men det är troligen ingen chans att kommunen kommer att ta ut sådana belopp, för då blir det inga avknoppningar.

Analyser och MBL-förhandlingar vägrades tidigt i processen av arbetsgivaren.

Man krävde också att majoriteten av personalen ska vara positiv till avknoppning, men de styrande anser att det räcker om ”det stora flertalet” är positiva – eller neutrala och detta blev också formuleringen i policyn.

En forskare säger också i artikel om hur man ska hantera stökiga barn i skolan att ”reflektion är bättre än aggression.”

Se också artikeln ”Betyg — urval eller morot?” i nr. 7/2008 där man undrar hur det nya betygssystemet kommer att påverka elevernas lärande och lärarnas arbete. De hade talat med fyra betygsforskare.

Alliansregeringens betygsförslag består av betyg från sexan, sexgradig skala i stegen A—F där F är ett nytt icke godkäntsteg i grundskolan. Dessutom föreslås att det blir möjligt att ge betygsliknande skriftliga omdömen från skolår 1.
Fortfarande ska betygen vara målrelaterade. Om målrelatering är och har den politiska enigheten varit stor.

De skriver:

”För Jörgen Tholin, vice rektor vid Borås högskola som till för några år sedan hade en fot kvar i skolan, är förslaget till fler betygssteg inte helt främmande. Hans avhandling heter ’Att kunna klara sig i ökänd natur’ och handlar om hur betygen och betygskriterierna fungerar i det målrelaterade betygssystemet./…/

Han påpekar att forskningsfronten när det gäller betygens funktion inte är helt tydlig. Olika forskare säger olika saker.

- Det finns de som säger att betygen har en motivationshöjande kraft. Men vi har väldigt lite empiriska belägg. Ett försök i Västerås med att låta högstadieelever börja på nationellt program i gymnasieskolan trots ’underkänt’ i kärnämnena fick till exempel avbrytas därför att betygen då började rasa i högstadiet. Det kan möjligen ses som ett tecken på betygens betydelse för motivationen.

Han tycker att det som borde diskuteras, i stället för teknikaliteter som antalet betygssteg, är hur lärare ska kunna göra schysta bedömningar av elever. Det är en etiskt viktig fråga där debatten är outvecklad i dag [jag håller med]./…/

För Christina Cliffordson, docent i pedagogik vid Göteborgs universitet, och hennes doktorand Alli Klapp Lekholm, handlar det om hur tidigare betyg och fler steg utformas och genomförs. 1990-talets misstag med bristande genomförande och fortbildning av lärare får inte upprepas./…/

Det behövs tid och resurser för lärare att föra dialog med varandra och för att ta hand om kunskapsluckor hos eleverna. Och det handlar om hur man kommunicerar innebörden i betygen till elever och föräldrar./…/

Christina Cliffordson framhåller att fler steg och tidigare betyg kommer att styra upp skolans innehåll och former i högre grad än i dag, eftersom mål och kriterier måste formuleras för varje skolår. Lärarnas frihet kommer att minska./…/

Utredningen om ett nytt målsystem för skolan som kom våren 2007 visade också att dagens betygskriterier inte är konsekvent formulerade.

Jörgen Tholin menar att bedömningen skulle underlättas och bli mera likvärdig om kursplanerna återigen får ha ett ämnesinnehåll, något som målutredningen också är inne på. /…/

Också Anders Jönsson, doktorand vid Malmö högskola, betonar att betygssystem inte är bra eller dåliga i sig, utan att det handlar om vilket syfte ett betygssystem har.

- Politikerna måste bestämma sig för om de vill optimera för urval eller för lärande. Ett betygssystem kan inte optimera för båda dessa syften samtidigt.

Dagens system är varken optimerat för urval, vilket man visste från början, eller fullt ut för lärande, vilket man trodde att det skulle vara.

- För att betyg ska stödja lärandet måste man göra själva betygsättningen genomskinlig. Elever och lärare måste tillsammans gå igenom elevernas prestationer, värdera dem och väga samman dem till ett betyg. Det måste vara tydligt hur lärarens sammanvägningsprocess ser ut. Gör man det kan det vara motiverat med tidigare betyg eftersom det tar tid att lära sig en sådan process. /…/

Hur ser han då på förslagen till tidigare betyg och fler steg? Flit ska löna sig har utbildningsminister Jan Björklund sagt.

- När det gäller fler steg så brukar man säga att man inte ska ha mer än två nivåer i ett målrelaterat system, godkänt och icke godkänt, om man ska ha en bra säkerhet och inte för mycket slumpmässighet i bedömningarna. Ju fler nivåer, desto svårare att komma överens sinsemellan om vad nivåerna står för.

Anders Jönsson menar att det stora problemet med regeringens förslag är att det fokuserar just på det som forskningen visar inte fungerar när det gäller betyg. Att höja motivationen och ge information.

- Belöningsforskningen visar att människor riktar in sig efter belöningen och gör ett sämre jobb. Belöningen blir det viktiga. Energin läggs på att uppnå belöningen med så liten insats som möjligt. I skolan leder det till ett ytinriktat lärande.

Annan forskning visar hur betygen påverkar självbilden. Får man högt betyg påverkas självbilden positivt och man slutar anstränga sig för att det inte behövs. Får man lågt betyg påverkas självbilden negativt och man slutar anstränga sig för att det inte är någon idé.

- Vi får de här effekterna eftersom självbilden påverkas så kraftigt. Det är också väl belagt i feedbackforskningen inom psykologin. Riktas feedbacken mot något du gör, till exempel en uppsats, får det positiva effekter på lärandet. Men får du feedback på något som du inte kan koppla till något du gör, då kopplar du det till dig själv och då får det väldigt negativa effekter på lärandet./…/

Också föreställningen att betygen kan fungera disciplinerande sticker Anders Jönsson hål på. De som behöver disciplineras struntar för det mesta i betygen eftersom de inte tänker använda betygen för att studera vidare.

- Det enda syftet som kan fungera är urvalssyftet. Och då räcker det med betyg i nian. Varför plåga sig innan?/…/

[det är] rimligt att varje individ ska ges möjligheter att nå godkänt. Men man får räkna med att trycket på att ge godkänt kommer att vara stort, nu när konkurrensen mellan skolor är så stor och betygen används som indikatorer på skolornas kvalitet.

Men trycket kan också vara i motsatt riktning.

- Om man arbetar på en skola där många elever har dåliga kunskaper så får du problem om du skickar vidare för många av dem, säger Alli Klapp Lekholm.

- Det finns studier som visar att tolkningen av betygen beror på vilken skola man arbetar på och att betygens konsekvenser för eleverna styr lärarnas betygsättning.

Christina Cliffordson varnar för risken att använda betygen som kvalitetsindikatorer som nu görs i marknadsföringssyfte. Det är en förödande politik med det fria valet av skolor, menar hon.

- Betygen används på ett förenklat och felaktigt sätt i kampen om elever. Och det leder fram till en segregering som bara är av ondo och som leder till negativa spiraler. Att Sverige halkar efter i de internationella mätningarna tror man har att göra med att vi i praktiken håller på att få ett differentierat skolsystem. Vi är på väg mot sådana resultat som man får i länder med segregerade skolor.
Samtidigt visar forskningen att intelligensen påverkas av skolgången. Att blandade elevgrupper är positiva för kunskapsutvecklingen i gruppen. Att det uppstår så kallade kamrateffekter som skapar positiva spiraler./…/

Vad kommer betygsliknande skriftliga omdömen att få för konsekvenser?

Christina Cliffordson uppfattar de betygsliknande skriftliga omdömena som något slags införande av betyg, fast man inte vågar ta steget fullt ut.

- Det verkar som om Björklund inte riktigt litar på lärarna. Den positiva effekt man eventuellt kan få är att det kan tvinga lärarna att göra en nyanserad bedömning av det eleverna presterat. Det blir mer allvar./…/

I bästa fall kan det leda till mera betygsliknande diskussioner i god anda.

- Men att man inför detta innebär inte att lärarna automatiskt blir mer nyanserade i sin bedömning. Risken finns alltid att bedömningarna inte blir genomarbetade, säger Alli Klapp Lekholm. /…/


Man måste rigga med resurser för att ta hand om det man upptäcker. Men som med allt som har med bedömning att göra kan det användas fullständigt vansinnigt och få väldigt negativa konsekvenser, säger Christina Cliffordson . /…/


De fyra intervjuade forskarna är eniga om att det nya betygssystemet kommer att kräva stora satsningar på att utveckla lärarnas bedömarkompetens. Både under lärarutbildningen och i fortbildningen.
Frågan är hur mindre kommuner med bristande resurser och kompetens i de här frågorna ska klara av denna typ av kompetensutveckling.

måndag 21 april 2008

Peter Stormare i Arbrå för några veckor sedan…

För kul: om Peter Stormares nya film Varg som hade smygpremiär i Arbrå, Hälsingland för ett tag sedan. Peter Stormare är född i Kumla men uppvuxen i lilla Arbrå. Jag har bott här i slutet av mina tonår. Och har fortfarande rötter här...

Se videosnutt om detta här. Och artikel i DN för ett år sedan om denna film, som bygger på Kerstin Ekmans "Skraplotter" ur trilogin "Vargskinnet."

hans webbplats står det:
“Quote -‘I grew up in northern Sweden in a very small village and this is exactly the same. It's very strange. It's two hundred small villages linked together. Living here as compared to living in Tokyo, where I lived, or in London or New York, this is so much more like living in the country. You go to bed early and you get up early, even if you're not working. You get up early with the sun and go to bed with the sun. That is much more rural kind of living and it suits me so much better than New York.’ - On Los Angeles.”

“Peter Stormare (born
August 27, 1953) is a Swedish-born film actor. With his fluency in English and his skill for mimicking accents he has become much in demand in Hollywood productions, where he usually plays Europeans of varied nationality and often of dubious (or nonexistent) morality."

Var är protesterna…

Kreml (borg eller befäst stadsdel).

Läs Birgitta Hambraeus i artikeln ”Ryssland som förebild – Men det tillät inte Väst.” Där hon skriver om att det fanns en internationell god vilja att skapa en rättfärdig värld under 1960-70-talen.

UNCTAD, FNs organ för handel och utveckling, fick FN med på reformer kring världsekonomin, En ny ekonomisk världsordning. Sverige var pådrivande tillsammans med likasinnade länder, Norden, Holland och Kanada.

FNs första miljökonferens hölls 1972 i Stockholm på Sveriges (Inga Thorsson) initiativ.

Norges statsminister Gro Harlem Brundtland var ordförande för FNs kommission om miljö och utveckling, med rapporten Our Common Future.
Kyrkornas världsråds slogan var A Just and Sustainable Future.

Willy Brandt och Olof Palme lanserade begreppet Gemensam säkerhet i stället för det kalla krigets avskräckning och kapprustning./…/

Sovjetunionens president Michael Gorbatjov insåg att Sovjets system hade nått vägs ände. Det fungerade inte med stel planhushållning och bristen på demokrati Folket var lamslaget och saknade initiativkraft.

Han inspirerades av den goda viljan i världen och vågade glasnost (öppenhet) och perestroika (omstrukturering).

Hans personlighet vann ett enormt folkligt gensvar i Väst. New Yorks byggnadsarbetare hälsade honom med stora plakat på skyskraporna (Welcome Gorby!) när han blygt höll sitt tal i FNs generalförsamling.

Naomi Klein: ’Chockdoktrinen - Katastrofkapitalismens genombrott’ Ordfronts förlag 2007.

Boken visar hur den råa kapitalismen, nyliberalismen, pådriven av Chicagoskolans Milton Friedman (som Assar Lindbeck såg till att ge Nobels ekonomipris!), slår sönder alla försök till en markandsekonomi med mänskligt och ekologiskt ansvar. Ledstjärna är girighet och slakt av statens befogenheter.

Kapitlet om Sovjet är en rysare. Michael Gorbatjov ledde under 1970-talet Sovjetunionen genom en anmärkningsvärd demokratiseringsprocess. Rysslands parlament, lokala råd, presidenten och vice presidenten hade valts i allmänna val, en självständig författningsdomstol inrättats och pressen släppts fri. Hans slutmål var att bygga socialdemokrati av skandinavisk modell. Det framgår av hans egen bok ’Perestroika’, 1987.

Men världskapitalet tände moteld. Gorbatjov behandlades nonchalant./…

Maffian som varit de enda som fått något ur händerna under Sovjets sista tid, fick utan motstånd ta över Sovjets rikedomar. Oligarkerna blev ofattbart rika medan folket inte fick ut sina löner och led nöd [I wikipedia står det om oligarkerna: I motsats till aristokraterna härskar ofta oligarkerna i skymundan. Även kallat maffiavälde när Oligarkin har starka inslag av kriminalitet. Oligarki kan ofta styra dolt i en slöja av ’demokrati’ där politikerna själva äger stora delar, är mutade eller skrämda till lydnad.]./…/

Och vad gjorde – gör – vi i Sverige?
Efter andra världskrigets slut undrade många varför tyskarna inte gjorde uppror mot Hitler. Varför protesterar inte vi hörbart mot de brott som begås i dag?”


Avslutar med en video med en sång som Helle Klein tipsade om.

söndag 20 april 2008

Priset för “utveckling”, “framsteg” och “framgång”…

privata bilder...

Detta fick mig att tänka till…

Igår skickade jag över en länk med bilder med cyklande, badande, lekande barn och vuxna, från en sommardag i norra Sverige förra sommaren, till en amerikansk vän. Nu på morgonen hade jag fått svar.

Han skriver, litet deprimerat:

”Allt verkar väldigt trevligt där. Det påminner mig om 50-talet (60-talet?), som det var här, nästan, bortsett från mikrovågsugnar och datorer. USA hade 100 miljoner färre människor då och ännu färre bilar. Att cykla är riskfyllt nu på de flesta platser, allt är så överbefolkat. Att växa upp nu är definitivt annorlunda. Fler restriktioner för barn för ’säkerhetens’ skull, som inte var nödvändiga då. Det är sorgligt.

Ett av priserna vi måst betala för ’utveckling, framsteg’ och ’framgång’ antar jag. Blackbirddammen (Blackbird pond) där mina vänner och jag brukade åka skridskor och spela ishockey låg i mitten av ingenstans. Bara sädesfält, ett taggtrådsstängsel att knixa sig igenom för att komma till dammen, inte ett hus i sikte. Nu är det detta och skyltarna som satts upp säger 'INGET badande, INGET skridskoåkande, INGET fiskande.' Ungar får bara spela TV-spel och titta på TV.”

Undra på att man har problem av diverse slag? Om man inte kan vara ute och röra på sig eller leka! Med övervikt, utmattning, stress… Att röra på sig är ju viktigt för alla dessa saker..

Har vi tid för varandra heller? För att njuta, ha kul? Vilket pris är vi villiga att betala för vad slags "utveckling" eller "framgång"? Och vad är "framgång, framsteg och utveckling" egentligen? Definierar olika personer detta olika? Och varför gör vi det? Varför värderar vi olika saker och så olika (eller gör vi detta i grund och botten)? Vad har fått oss att värdera olika saker (i den grad vi nu värderar dem olika)?

Några små funderingar om hur stress påverkar kreativitet?

Tillägg på kvällen: nämnde det ovan för en vän i England. Han menar att det är likadant där...

lördag 19 april 2008

Segregation, klyftor, ökade motsättningar…

ett e-vykort jag hade fått av en vän nu på morgonen, vilket var som en tanke (från denna sida).


Segregation
, klyftor, ökade motsättningar… Ett tema? Robert Sundberg skriver i ledaren ”Plånboken flyttar in” idag om utredningen om marknadshyror. Han skriver att alla behöver bo.

”Det talar för att den politiska sfären verkar för ett basboende tillgängligt för alla. Å andra sidan är det fritt att lägga mycket egna pengar på sitt boende. I Sverige, liksom i andra länder, finns sedan länge kommunala bostadsbolag som byggt och förvaltar hyreslägenheter. Det ingick i folkhemsprojektet och i välfärdsstaten samt var en modernisering. Hyreslägenheterna i offentligt ägda bolag skulle vara billiga. De skulle ha en bruksvärdeshyra. I Sverige blev dessa hyror ledande, vilket gjorde att privata lägenhetsuthyrare fick följa dess nivåer./…/

Genomförs sådana förändringar kommer många som bor i hyreslägenheter i attraktiva områden få svårt att bo kvar. Så småningom blir de större städernas bostadsområden än mer segregerade efter inkomstnivåer. Låginkomsttagare och ungdomar kommer bara att ha råd att bo i städernas ytterområden, där mindre attraktiva lägenheter finns./…/

Genomför regeringen förslagen flyttar boendet helt in i den privata sfären. Den sociala, men även moderna och rationella, dimensionen gällande boendet flyttar ut.”

Läs också artikeln ”I Falun kan hyrorna stiga med 10 procent. Hyresgästföreningen: ’Förslaget är brutalt’”

Och Göran Greider skriver om socialdemokratin i ledaren "Partiet kan inte garantera ett nobelpris". Att på det lokala planet finns det mycket kvar av vital folkrörelse, men på det nationella är det annorlunda.

Den mediala bilden av partipolitiken som befolkad av en liten välbetald elit är – på distriktsnivå - djupt felaktig. Problemet är bara att denna mer folkliga nivå så sällan drivit på uppåt, ja sparkat uppåt. När Mona Sahlin i veckan gav de många EU- kritikerna i det här länet en spark nedåt – genom att nedvärdera en EU-kritiker som Sören Wibe - så kommer det ju inget svar från s- folket på distriktsnivå. De är för hukande, för lojala.”

Tidningen ETC skriver i senaste numret, som kom igår, om ytterligheten när det gäller klyftor, om ”Reservat”, i artikeln ”Argentinas rika flyttar in bakom höga murar.”

Jag sökte på detta på webben och hittade denna uppsats från Kulturgeografiska institutionen i Umeå om s.k. gated communities. Ett fenomen som finns i USA också, samt som även börjat dyka upp i Sverige enligt denna uppsats (som bostadsrättsföreningen Lugnet i Malmö):

“In order to pursue safety, privacy and a sense of community some people move to closed communities. These communities, closed to outsiders, are called gated communities. A
majority of these are situated in the
US. In the last decade the number of gated communities increased in America and in 1998 about 16 million Americans lived in gated communities.

The growth is not limited to the US, an increase of these types of communities can be found in other parts of the world as well.

In 2001 the homeowners association Lugnet in Malmö Sweden had walls built around their block, thus making Lugnet a gated community. It was, if not the first, at least one of the first of its kind in Sweden.

The aim of this thesis is to study the transformation of Lugnet from an open residential area into a gated community restricting access for outsiders. Furthermore this essay will
investigate to what extent Lugnet allows itself to be placed into a gated community context.

This is done by a survey of literature on the phenomenon and by conducting interviews with
the inhabitants of Lugnet./.../

I april år 2005 protesterade Heavy Trash [se wikipedia om White Trash] – en anonym grupp bestående av arkitekter, stadsplanerare och designers – emot att vissa privilegierade grupper väljer att isolera sig från det övriga samhället genom murar och grindar. De områden som bildas innanför murarna kallas gated communities. Genom aktionen där grälla, orangefärgade utsiktstorn uppfördes intill tre gated communities i Los Angeles ville gruppen rikta strålkastarljuset på fenomenet samt diskutera alternativa lösningar på de trygghets- och säkerhetsproblem murarna antas vara ett uttryck för./…/

Gated communities förefaller för de flesta vara ett fenomen som finns i andra länder men inte hos oss. Vi kan emellertid även i Sverige idag se tendenser till att skapa slutna rum. Indirekt genom så kallad brottsförebyggande planering men också direkt med hjälp av fysiska barriärer.”

fredag 18 april 2008

Passa dig från att bli sjuk…


en elev ska kompa denna sång på skolkabaret (oj, vad bra den är).

Läs denna insändare i DD idag ”Se till att inte bli sjuk” om en person som råkade ut för en olycka helt oförhappandes och nu är helt arbetsoförmögen och beroende av andra människor. Eftersom denna person fortfarande kan tänka och tala utreddes arbetsförmågan. Och det är väl kanske okej, men kan det inte också bli ganska kränkande för vissa utfört av nitisk tjänsteman, som går efter handboken - och stressande*?

Han sa till vännen som skrivit denna insändare:

”Tänk, jag som bara körde på och tyckte att man är sin egen lyckas smed och nästan såg ner på människor som var sjuka eller arbetslösa och inte försörjde sig själva.

Och så hände det här. Idag skulle jag inte klara mig en minut utan respiratorn, alla hjälpsamma människor och ekonomisk hjälp från samhället.

Det är sådant som man inte fattar innan man hamnar där.

Ska jag vara ärlig så känner jag mig förbannat värdelös över att inte kunna jobba som andra och kunna bidra med något och kanske tjäna lite mer pengar, utan bara ligga här och ta emot hjälp.


Inte mist då vår ekonomi är körd i botten. Jag får ju bara sextiofem procent av min ursprungliga lön och får dessutom betala högre skatt än om jag kunde arbeta. De kallar det visst för jobblinjen.


Jag hade inte heller en tanke på att skaffa mig en extra försäkring om något sådant här skulle inträffa. Det var för osannolikt på något sätt.


Det var inte helt enkelt att få min sjukersättning heller. Man ville utreda hur stor min återstående arbetsförmåga egentligen var, jag kunde ju fortfarande tänka och tala.


Efter åtskilliga turer hit och dit, ansåg man att min arbetsförmåga var så pass nedsatt att något lämpligt arbete för tillfället inte gick att finna men om hälsoläget skulle förbättras, så var jag naturligtvis skyldig att anmäla detta.


Tänk om jag ändå kunde resa mig upp och slänga denna förbannade maskin åt helvete! ”

Kerstin Berminge tipsade om Josefin Brinks blogginlägg om den aviserade bostadpolitiken i ”Marknaden: så funkar den! Hyresgästföreningen drar ner brallorna.” Detta inlägg är värt att tipsa om flera gånger.

* Läkaren Solveig Klingberg Larson skriver i boken "Stressutlösta utmattningsreaktioner och utbrändhet" ISBN (9?) 789147 049905 på Liber förlag (2000) att för personer med stressutlösta utmattningsbesvär bör det betonas med eftertryck att det är ett konstfel att diskutera aktiva rehabiliteringsåtgärder alltför tidigt.

Hon menar också att det är viktigt hur kontakten med Försäkringskassan sker. Om patienten blir uppringd av FK och informerad om att FK måste undersöka om det finns underlag för sjukskrivning och vilka aktiva rehabiliteringsåtgärder som ska sättas in för att personen ifråga ska komma i arbete så fort som möjligt, har detta samma effekt som om man skulle kontakta en person med en brännskada och meddela att man måste titta närmare på skadan och sedan riktar en blåslampa mot skadan, dvs. man förvärra problemet.

Hon skriver också att det är en modern myt som säger att långa sjukskrivningar aldrig är bra. Hon menar att detta inte är sant när det gäller denna patientgrupp (som lider av stressutlösta utmattningsbesvär). Detta gäller endast om man inte får adekvat behandling (s. 38-39).

torsdag 17 april 2008

Härskartekniker…

apropå föregående inlägg om omvänd Robin Hood-politik.
Göran Greider skriver i ledaren ”Hur många fler än Wibe?” om att eliterna försökte läxa upp alla dem som röstat fel (när svenskarna EMU-omröstade 2003 och fransmän och holländare röstade om EU-fördraget några år senare). Han menar att tystnaden sänker sig över frågorna och att vi nu raskt marscherar in i ett överstatligt EU.

Sören Wibe har fått nog av detta? Ja, Greider skriver att han tror att Wibe fått nog av handfallenheten från socialdemokratin och LO när det gäller EU-domarna av antifacklig karaktär de senaste åren .

Greider tycker att Mona Sahlins avfärdande av honom som ”gammalmodig” är ett fint exempel på sedvanliga härskartekniker. Kritiserar man EU är man tydligen "gammalmodig."

I wikipedia står det också om motmedel till härskarstrategierna:
"En grupp doktorander vid Stockholms universitet har formulerat fem motstrategier:
  • Tag plats
  • Ifrågasättande
  • Korten på bordet
  • Bryta mönstret
  • Intellektualisera

De har även formulerat fem bekräftarstrategier:

  • Synliggörande
  • Respekterande
  • Informera
  • Dubbel belöning
  • Bekräfta rimliga normer"

onsdag 16 april 2008

Arbetslinje, utanförskap, konsumism...


se mer om rockande pensionärer här.

Jag blir så trött så jag vet inte vilken rubrik jag ska använda på detta inlägg.

Robert Sundberg undrar i ledaren ”Borgaren och Rödrosen” idag om det som Borg och hans alliansvänner uttalat om arbetslinje och minskning av utanförskap kan tas på allvar. Tydligen har det varit budgetdebatt? Och Sundberg skriver:

”Östros å sin sida hade andra problem. Han lät alltför kameral. Men så hade han dels skolats upp vid maktens köttgrytor av presidentlika Persson, dels en licentiatexamen i nationalekonomi.

I stället borde Östros ihärdigare ha påtalat de orättvisa och ökande skillnader mellan rika och fattiga under Borgs styre som är resultat av finansministerns nådiga luntor. Sju tiondelar av resurserna från sänkta skatter har ju gått till de tre tiondelar som tjänar mest.


De 220 000 förmögnaste har dessutom fått två tusenlappar i månaden vardera i och med borttagen förmögenhetsskatt. Och de med de värdefullaste husen har fått rejält sänkt fastighetsskatt. Så har skett oavsett konjunktur och skicket statsfinanserna varit i.


Mer av retorisk spets var vad Rödrosen Östros hade behövt uttala. Alltså klargörande tal av typen: Borgaren Borg tar, likt en omvänd Robin Hood, från de fattiga och ger till de rika oavsett konjunktur och statsfinansiellt läge.”

Läs också Helle Kleins ledarkrönika om ”Ett recept som slår mot pensionärerna” om vad privatisering av apoteket kan komma att innebära.

Hon uttrycker det så bra så jag citerar:

’Nya idéer och arbetssätt kan utvecklas utan upplösning av apotekssystemet’, förklarade PRO:s ordförande Lars Wettergren. 

En omreglering som i själva verket är en avreglering innebär med nödvändighet att läkemedelshanteringen blir försäljningsdriven [risk att vi blir påprackade medicin och kanske inte den billigaste heller? Och läkemedelsbolagen får ännu mer inflytande]. Så är marknadslogiken. Något annat vore konstigt.

Ett av de stora samhällsproblemen har varit de skenande läkemedelskostnaderna. Detta åtgärdade politikerna med tydligare reglering och ett aktivare Apoteket AB som kunde stå för producentoberoende information och dessutom med hög trovärdighet kunde byta ut dyra läkemedel mot likvärdiga billigare.

Apoteket står också för upplysning, hjälp till egenvård och hälsofrämjande arbete som i sig går ut på att göra människor i mindre behov av läkemedel. Det perspektivet kan aldrig ett företag ha vars verksamhet går ut på att sälja piller.

Samordningen i Apoteket ökar dessutom tillgängligheten. Som astmatiker med återkommande behov av att ta ut receptbelagd medicin kan jag numera gå in i vilket apotek som helst utan den lilla gula receptlappen – alla uppgifter finns i datorsystemet. Ett marknadssystem med många olika apotekskedjor kommer däremot göra det lika krångligt som det numera är att köpa tågbiljetter för sträckor som trafikeras av flera olika bolag.

Var tredje bensinmack läggs ned i Sverige. 

Parallellen till apoteken är uppenbar. I ett marknadsstyrt försäljningssystem finns ingen social eller geografisk hänsyn. Vem som ska ta ansvar för att det finns välsorterade apotek i glesbygden framöver är i apoteksmarknadsutredningen en obesvarad fråga.

Tänker sig socialminister Göran Hägglund (kd) att marknaden ska klara av glesbygdsansvaret?

Heja pensionärerna! Vi borde alla kedja fast oss en stund i vårt apotek för att visa att vården och hälsan är vår gemensamma angelägenhet och inte ska kidnappas av konsumismens profeter.”

måndag 14 april 2008

De som har får mer...

Robert Sundberg skrev i fredagens ledare ”Mer till dem som har”:

Den borgerliga regeringen satsar på dem som har det bra förspänt: de med jobb, höga löner (jodå de har fått mest skattesänkningar hittills, räknat i kronor), värdefulla hus, förmögenhet och som har lyckan av att vara friska. Det är de som fått skattesänkningarna hittills.

De tillhör ju det innanförskap som moderatledaren Fredrik Reinfeldts regering öser skattesänkningsmiljarder över.

Som av en händelse kommer skattesänkningspengarna när det blir val. De valen äger rum dels nästa år till Europaparlamentet och dels om två år, då det är riksdagsval.

Nog ser det ut som om Reinfeldt och de andra borgarna försöker köpa röster. Det är väl de låga opinionssiffrorna som behöver konstgjord andning för att pumpas upp./…/

I Sverige finns två världsmästare i raserande av statsfinanser. Den ena är Thorbjörn Fälldin, som vann titeln 1982 efter sex års borgerligt regerande. Den andra är Carl Bildt, som erövrade utmärkelsen 1994 efter bara tre års statsfinansiellt förödande styre.

Fredrik Reinfeldt ser just nu, medan konjunkturen ännu är skaplig, ut att kunna undvika att hämta hem en tredje titel till sitt borgerliga block.

Men om det blir en rejäl lågkonjunktur framåt 2010 kan hundratals miljarder kronor i budgetunderskott bli resultatet snabbare än en borgare hinner säga ordet skattesänkning.”

Idagens DD står det också att ”Forskare ratar regeringens skolbild", att forskning i Göteborg går på tvärs mot regeringens argument för den nya gymnasieskolan. Enligt den stämmer inte uppfattningen att andelen elever med ofullständiga betyg ökar och inte heller att avhoppen ökar på grund av alltför teoretiska kurser. Denna forskning bygger på stickprov som gjorts i svenska skolan sedan 1960-talet. Avhoppen ökade under en period i mitten av 90-talet från 11% till 24%, när man ändrade betygssystemet från sifferbetyg. Professorn i pedagogik Allan Svensson säger att de som hoppar av idag inte gör det p.g.a dåliga betyg eller att skolan skulle ha blivit för teoretisk.

Regeringen bygger alltså sin politik på saker som inte stämmer?

Lyssna på ”Simón Bolívar National Youth Orchestra.”

"Genom ett system av tidig träning och lokala orkestrar har Venezuela inte bara gett en upplyftande musikalisk upplevelse för riskungdomar, utan också skapat en orkester som är världskänd."
Ja, här satsar man på problemungdomar och gör det tidigt, redan från 2-årsåldern.

Läs här också om denna orkester. Och om Simón Bolívar här.

Ja, det låter faktiskt jättebra om dem!

onsdag 9 april 2008

Vård och miljö...

ha kul, skratta.

Robert Sundberg skriver i ledaren "Vi vill ha bra vård och miljö!" att han tror att borgarna kommer att få det svårare i valet 2010 för att jobbfrågan då inte längre är lika het. Jobben som valfråga kommer då att vara ersatt av vården och detta gagnar inte borgarna tror han. Hoppas det.

En ytterligare motgång för Fredrik Reinfeldt kan miljöfrågan komma att bli, vilken också kan bli en annan het valfråga igen tror han. Med hänsyn till detta och till Synovates mätning (relaterad till i tidigare inlägg) tror han att borgarna kan få det tyngre i valet 2010.

Han påminner också om talesättet "Hälsan tiger still."

Jag sökte på detta talesätt och hittade bland annat denna uppsats ”Hälsan tiger still? Om vanmakt, apati och liknöjdhet i svensk demokrati” av Tommy Möller.

Kulla Gullan skriver också i sin onsdagskrönika om behov av vattenhål. Och skriver att prestationerna avkrävs även det kvinnliga könet tidigt (avkrävs oss alla och har avkrävts oss alla från tidigt, och avkrävs nu mer än någonsin igen, men presterar vi bättre?). Hon skriver om en granne med två flickor i förskoleålder, där en av dessa små tjejer tvingats att lära sig 40-talet sånger under en (enda) höst i den lilla barnkören. Hon reagerade över detta. Ja, det kan kanske vara något att tänka på för oss? I all vår duktighetsiver också (suck).

Hon avslutar sin krönika:

"Prestation är en hederssak. Att har roligt, det är en annan sak."

Undrar om det är nästan litet förbjudet att ha roligt? Framförallt för en viss kategori, inte minst (en viss sorts) politiker?

Tillägg på kvällen: läs Kerstin Berminges blogg om programmet klass 9 A och skolan.

tisdag 8 april 2008

Hellre höjd kvalitet än sänkt skatt...

I Gomorron Sverige berättade de om undersökning från Synovate visar att nio av tio svenskar svenskar vill hellre ha bättre vård, skola och omsorg än sänkt skatt. Se SVT:s hemsida samt artikel i Västerbottenskuriren.

Läs också debattartikeln ”Sluta missbruka ordet välfärd.”

Ordet välfärd i borgarmun handlar endast om en sak, kapitalism.
Alliansen gillar att slänga sig med siffor som låter bra i våra öron och lockar ständigt med löften om sänkta skatter.

Men alla som gått i grundskolan vet att 1-1 blir noll, vilket gör att dessa skattesänkningar måste betalas av någon. I det här fallet är det vården, skolan och infrastrukturen som får ta smällen och det blir de sjuka som får subventionera de friskas skattesänkningar.


Sakta men säkert ska vårt lands välfärd tas över av försäkringsbolag och frivillighetsorganisationer. Har man råd köper man sig välfärd genom en försäkring.


Har du ej råd får man hoppas att Svenska Kyrkan eller Röda Korset kastar åt dig en skorpa och några huvudvärkstabletter.


Om man ska säkra den framtida välfärden måste vi styras av en ideologi där alla människor har rätt till lika välfärd. Oavsett hudfärg, socialgruppstillhörighet, religion eller andra detaljer som skiljer oss åt, ska vi ha rätt till samma vård, skola och möjligheter.


Vi får inte glömma att tryggheten som vi är vana vid är utbytbar, något som alliansen försöker maskera.


Jag tycker att var och en ska fråga sig själv om vi verkligen är villiga att byta bort det som vi idag ser som grundläggande medborgerliga rättigheter.